Skolprojektet Drick kranvatten drivs av Sydvatten som tillsammans med VA-organisationerna i sina 15 delägarkommuner finansierar projektet.

Syftet är att lyfta fram kranvattnets kvalitet och att bidra till ökad medvetenhet kring vårt viktigaste livsmedel. Alla högstadieskolor i ägarkommunerna får en kranvattenautomat där eleverna kan förse sig med kallt vatten – vanligt eller kolsyrat. Totalt kommer 130 kranvatten­automater att installeras på skolorna och 31 000 sportflaskor att delas ut till eleverna.

För mer information finns också www.drickkranvatten.se med fakta och lektionsunderlag. 79 procent av eleverna väljer kranvatten istället för annan dryck efter att ha arbetat med Drick kranvatten, det visar Sydvattens egen enkätundersökning. (EW)

Det är näringslivets intresse, arbetsperioderna och intresse för miljön som drar studenter till den nya miljöteknikutbildningen på Högskolan i Gävle. Gästrike Vatten är en av dem som samarbetar runt utbildningen.

Åtta elever från det nya miljöteknikprogrammet stannar kvar efter föreläsningen för att berätta om utbildningen och varför de valt den. Det är Jana Gadd som nämner näringslivets intresse som ett av huvudskälen och Caro­lina Frisk fyller på med arbetsperioderna. Carina Eriksson lyfter fram miljöintresset och Patrik Erkikilä  tycker att de hamnat på en utbildning som ger framtidsjobb.

– Det här sammanfattar allt jag vill jobba med, konstaterar Carolina Frisk.

De fyra övriga i gruppen – Kent Andersson, Daniel Johansson, Frida Öholm och My Holgersson – har liknande motiv för att välja Miljöteknik, inriktning vatten, återvinning och energi i Co-op form.

Co-op står för Cooperative Educa­tion och innebär att flera partnerföretag finns med i utbildningen. Co-op-formen innebär att studenterna varvar studierna med arbete under betalda arbetsperioder. Det ingår en arbetsperiod på tio veckor under varje utbildningsår.

När studenterna är klara efter fyra år har de inte bara 180 högskolepoäng utan även ett års arbetslivserfarenhet med sig. Utbildningen leder till en filosofie kandidatexamen i miljöteknik. Med komplettering av studier inom matematik kan även kraven för högskoleingenjörsexamen uppnås.

Förutom Gästrike Vatten och Gästrike Återvinnare, så finns flera branschföretag som till exempel WSP, Sweco och Grontmij med som partners. Även andra kommunala VA- och avfallsbolag finns i gruppen som består av 15 företag där eleverna ska söka tjänster under utbildningen.

– En av de viktigaste sakerna med co-op-utbildningen är att företagen har uttänkta arbetsuppgifter som studenterna får söka. De får komma på anställningsintervjuer och får också betalt för praktikperioderna, berättar Karl Hillman som är ämnesansvarig på Högskolan i Gävle.

Planeringen för utbildning har pågått en tid. Det har tagit två år från de första idéerna till terminsstarten. Företagen ingår i ett utbildningsråd där de varit med och mejslat fram utbildningen. De kommer också att bidra med gästföreläsare redan tidigt under den här terminen.

– Jag tror att det är väldigt bra att få se helheten tidigt, säger Camilla Larsson från Gästrike Vatten.

Totalt är det 14 studenter på utbildningen. När Cirkulation är på besök i början av september har de påbörjat två delkurser.

– Vi har fått en projektuppgift i kursen Introduktion till miljöteknik. Vi ska kartlägga en kommuns VA-system och avfallshantering, berättar Daniel Johansson.
I gruppen studenter har de flesta lite erfarenheter med sig i bagaget till just den här utbildningen. Daniel kommer direkt från gymnasiet men tillhör då ett av undantagen. Å andra sidan så är han en av dem som tidigt sett möjligheten till arbete inom VA-sektorn.

– Jag var på praktik på ett vattenverk i Hofors i nian. Då fick jag upp ögonen för detta, berättar Daniel som även har en pappa som arbetar på vattenverk.

– Det är lite annan rekrytering här än till ingenjörsprogrammet, säger Annika Eklund som är utbildningsledare.

Programmet har lockat studenter med kanske lite högre medelålder och lite annan bakgrund.

– Jag har jobbat inom tung industri och där ser man mycket brister, saker som verkligen behöver förbättras, säger Kent Andersson som tycker att processutveckling är spännande.

När vi återkommer till varför studenterna valde just Miljöteknik så återkommer bredden på utbildningen och vikten av att få arbeta med något meningsfullt. My nämner möjligheten att få arbeta med miljöteknikfrågor i utvecklingsländer.

Hur de fått information om utbildningen varierar mycket. Daniel sparade en intressant broschyr som kom hem i brev­-lådan, Carolina följde med en kompis på en ingenjörskväll och tyckte att det var positivt med en teknikutbildning som inte innehåller så mycket matte som en klassisk civilingenjörsutbildning, Kent hade funderat på en ingenjörsutbildning inom energiteknik men insåg att Miljöteknik­programmet var så mycket bredare.

– När man väljer det här yrket så kan man vara stolt och känna att man gjort någonting bra, säger Kent Andersson.

– Och så är det jätteintressant att det är så stort intresse från näringsliv och kommuner, säger Jana Gadd.

– De är så glada att vi är här, fyller Carolina Frisk på.

Rekryteringen till utbildningen är ganska lokal. De flesta av studenterna kommer från Gävle-Dala-området. För dem som engagerat sig lokalt är det ingen nackdel.

– Från branschen är det lyckosamt att det är rätt lokalt rekryterat, konstaterar Camilla Larsson.

– Högskolan i Gävle har en hög andel lokal rekrytering, säger Annika Eklund.

Miljöteknikutbildningen i Gävle kom­mer att ha intag en gång per år och enligt Annika Eklund så finns det inget liknande program i landet på den här nivån. Det breda stödet från näringsliv och kommuner har varit en nyckel, både till undervisningsformen och för att locka studenter.

– Intresset från näringslivet gör att man vågar satsa på en ny utbildning, säger Jana Gadd.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Eleverna kommer från hela Mellan­sverige, hemadresser finns i till exempel Osby, Norrköping, Köping, Örebro och på Hönö.

– Det känns skönt att vi i branschen får utbildade rörnätstekniker, säger ordföranden för ledningsgruppen vid skolan, Kenneth Lantz, som också är VA-chef i Laxå.

Av eleverna har en fått jobb redan innan utbildningen var klar men eleverna konstaterar dock att det inte finns så fasligt mycket jobb för rörnätstekniker utannonserade, trots att VA-branschen säger sig ha ett stort behov av arbetskraft.

Driftchefen vid Karlskoga vattenverk, Tomas Nermark, är också engagerad i utbildningen och han menar att det finns en risk med att kommunerna inte tar in ny arbetskraft i tid innan pensionsavgångarna börjar. Då riskeras ett stort kunskapstapp, menar han. (EW)

Elever från Mimerskolan i Sundsvall och Ytterlänneskolan i Kramfors kommun har deltagit i projektet.

- Den modell vi har utvecklat består bland annat av att studera ett särskilt vattenområde. Vi har utvecklat material som syftar till att öka förståelsen för vattnets betydelse och särskilt för det utvalda området, säger Nils Ekelund.

Eleverna vid Mimerskolan har arbetat med Sidsjön med tillhörande åar och bäckar. I Kramfors har eleverna arbetat med Bollstaån.

Resultatet från arbetet med Sidsjön är bland annat sex informationsskyltar som beskriver djur och fiskar i Sidsjön. Även de kulturhistoriska värden som Sidsjön har i form av före detta vattentäkt och energikälla inom Sundsvalls kommun, beskrivs.

- För närvarande påverkas akvatiska system starkt av den ekonomiska utveckling som sker inom många branscher som till exempel industri, jordbruk och turism. Med detta som bakgrund är det därför viktigt att skapa och utveckla modeller som inkluderar akvatiska miljöer inom olika varianter av skolutbildningar för att på så sätt forma en ekonomisk uthållig utveckling.

Projektet ”Vatten för liv- utbildning för vatten” är ett europeiskt projekt inom Leonardo da Vinci Partnerships. Förutom Sverige har även Slovenien, Lettland, Italien, Spanien, Rumänien och Österrike deltagit. (EW)

– Vi har sökt ett mellanskikt. Det här omfattar 180 högskolepoäng.

Det rör sig om en ny typ av öppen utbildningsstruktur där näringslivet ska vara med aktivt. Formen kallas Coope­rative Education, Co-op.

– Det ska vara en utbildning som inte finns idag med vatten, miljö och energi i fokus. Konceptet är att  bjuda in partnerföretag. Den som har gått utbildningen ska ha med sig ett års yrkeserfarenhet, säger Mats Rostö.

Företag i bland annat VA-branschen var i början av juni med på en första partnerträff, inbjudna av Gästrike Vatten.

– Det finns ett stort intresse, många fler än jag trott har velat komma, säger Mats Rostö.

Näringsliv och exempelvis kommunala bolag kommer att få ordna med mentorskap, praktikplatser och kanske även föreläsningar. Co-op-formen innebär att studenterna varvar studierna med arbete under betalda arbetsperioder. Det ingår en arbetsperiod om tio veckor under varje utbildningsår. Totalt ingår fyra arbetsperioder under de fyra studieåren.

– Det bästa vore om företagen i stor utsträckning kunde använda våra anläggningar för praktikarbeten, menar Mats Rostö.

Studenterna kommer att bli ganska allmänkunniga miljöingenjörer med kunskaper om såväl VA som energi, avfallshantering, miljöledning och logistik.

– Vi söker oss mot den hållbara staden. Då handlar det inte enbart om VA. I framtiden kommer det att vara mer komplext, säger Mats Rostö.
Fördjupningen sker genom studier av livscykelanalys, genomförande av syntesprojekt inom kretslopp och hållbar utveckling samt en valfri fördjupningskurs inom ett område inom miljöteknikområdet som studenten själv väljer.

Skälet till att Gästrike Vatten engagerar sig i utbildningsfrågor är de utmaningar som bland annat VA- och avfalls­branschen står inför.

– Vi står inför en kraftig generationsväxling. Alla typer av utbildningsinsatser är bra, säger Mats Rostö.

Utbildningen planeras att starta hösten 2011. Den leder till en filosofie kandidatexamen i miljöteknik. Med komplettering av studier inom matematik kan även kraven för högskoleingenjörsexamen uppnås. (EW)

Projekten handlar om allt från hajar till rening av dricksvatten. Tävlingsprojekten bedömdes av en jury bestående av experter från universitetsvärlden och näringslivet.

Den 23 maj kommer Svenska Juniorvattenpriset att delas ut till den eller de ungdomar som skrivit det bästa projektarbetet på temat vatten. Årets bidrag är av god kvalitet och visar på förståelse för vattenfrågor i vår omvärld.

– Juryn är imponerad av elevernas prestationer av nya, fräscha idéer för att lösa de globala och nationella vattenfrågorna, säger juryns ordförande Anders Nordström, universitetslektor vid Stockholms universitet. Det är glädjande att se elevernas engagemang i de stora ödesfrågorna som är vattenrelaterade, till exempel föroreningsproblematik, havsmiljö, rent dricksvatten och kunskaper om hållbar vattenanvändning.

Vinnaren av Svenska Juniorvattenpriset belönas med 30 000 kronor, som delas lika mellan vinnaren och vinnarens skola. Projektet får sedan representera Sverige i Stockholm Junior Water Prize där det kommer att tävla mot bidrag från hela världen i en internationell final.

Följande projekt har gått till final i Svenska Juniorvattenpriset 2010:
- The effect of artificial and natural ultraviolet light on disinfection of water av Shiba Younus från Katedralskolan i Linköping
- Cooling Water Effects on the Frequency of Gonad Disturbance in Perca Fluviatilis av Elin Kalén från Växjö Fria Gymnasium
- Spelet om Östersjön av Joanna Blossner, Anna Lindbäck och Miranda Wiklund Melander från Globala gymnasiet i Stockholm
- Vilka hinder måste övervinnas för att förbättra det existerande vattenproblemet? Av Malin Bendz, Maja Tinggren och Emilie Solomon från ProCivitas Privata Gymnasium i Växjö
- Älmhults reningsverks påverkan på Drivån. Elfiske kombinerat med vattenanalyser av Hampus Lexander och Simon Grouleff Öberg från Haganässkolan i Älmhult
- Vattenverk av Simon Ohlsson och Henric Olsson från Vägga gymnasieskola i Karlshamn
- We (L) Sharks av Christoffer Olsson, Samuel Hammer och Sara Nilsson från Gullmarsgymnasiet i Lysekil
- Projekt: Zinkpyrition av Karin Wetterberg, Johanna Salmi och Patrik Starck från Södra Latins gymnasium i Stockholm
(EW)

– För mig klingade det bra att det var just ett trainee-program, säger Olof när vi träffas i Göteborg en förmiddag i december.

– Upplägget på den här tjänsten med ett offentligt bolag, en entreprenör och en konsult är unik. Jag har aldrig sett något liknande, här är vi branschtrainee istället för att vara på ett och samma större bolag, säger Malin.

Viktor Julin är inte med under samtalet. Han valde att avsluta programmet när han sökte och fick en annan tjänst på Per Aarsleff.

– Han hade en lite annan bakgrund än oss i och med att han redan jobbat där i två år, säger Olof.

Olof och Malin kommer direkt från studierna och deras program fortsätter. Malin har varit på Göteborg Vatten i ett halvår och är just nu på Aarsleff. Olof har klarat av ett halvår på DHI och har nu övertagit Malins projekt på Göteborg Vatten.

– Det är positivt att man blir inkastad i verkligheten direkt och väldigt bra att man får jobba i skarpt läge, säger Olof.

Tanken är att man ska få en ordentlig inblick i hur det är att arbeta på olika ställen i branschen. När de sökte fick de blivande traninee-arbetarna ange var de sökte anställning efter programmet. Malin kom till Göteborg Vatten, Olof till DHI.

För Göteborg Vatten, DHI och Aarsleff har det varit viktigt att hålla traineeprogrammet i ett hanterbart format till att börja med så i första omgången togs bara tre deltagare in. Något som deltagarna tycker är klokt.

– För mig var det viktigt att det verkligen var ett riktigt traineeprogram, säger Olof som sett att man på en del håll kanske kallas trainee men att den tydligaste innebörden i begreppet är att man har lägre lön…

– Vårt program uppfyller allt som definierar ett traineeprogram enligt den svenska normen, fortsätter Olof och hänvisar till www.traineeguiden.se.

Erfarenheterna från de tre företagen ska ge Malin och Olof en helhetssyn på VA-branschen från en utredares perspektiv (DHI), en projektörs perspektiv (Göte­borg Vatten) samt en utförares perspektiv (Aarsleff).

Den största skillnaden mellan de olika kategorierna upplever Malin och Olof finns i det helhetsgrepp som behövs på kommunen. Att vara projektör och projektledare kräver bra samordningsförmåga.

– Före hade vi nog sämst koll på arbetet hos entreprenören, Aarsleff, säger Olof.

– Det är väldigt annorlunda på Aarsleff jämfört med kommunen eftersom de är utförare och inte planerare. Det är väldigt nyttigt för att man ska förstå hur viktigt det är att projektera jobb ordentligt, säger Malin och berättar att man till exempel inte ser på en filmning av en ledning på samma sätt hos Göteborg Vatten respektive på Per Aarsleff.

Ledningsrenoveraren Per Aarsleffs fokus är att en infordring ska bli så bra som möjligt medan man på kommun är koncentrerade på hur systemet som helhet ser ut att fungera.

Olof och Malin som båda är nyinflyttade i Göteborg har stor nytta av varandra under traineetiden. De upplever att de har lite samma situation och träffas då och då för en fika och lite prat.

Olof har läst Miljö- och vattenteknik i Uppsala. Malin har gått Ekosystemteknik i Lund. Båda presenterade sina exjobb under våren och ingen av dem har någon större erfarenhet av arbete i VA-branschen tidigare även om Olof har sommarpraktiserat på Tekniska kontoret i Halmstad. Drivkraften har för båda funnits i ett miljöintresse.

– Jag vill arbeta med miljö och vatten har jag alltid varit intresserad av, säger Olof.

– Det var samma sak för mig, det var miljön som var viktigt. Sedan är civilingenjör en bred utbildning, säger Malin och tänker efter lite på varför miljön blivit en så viktig fråga i deras generation.

– Vi är uppväxta med miljöproblem som en central fråga, säger Malin och berättar att hon under sin barndom i Luleå växte upp med Tjernobylsviterna där det inte var självklar att till exempel bär i skogen var okej att plocka.

Huvudsyftet med trainee-utbildningen har alltså varit att göra VA-branschen attraktiv men en tydlig sidoeffekt är att det för de unga ingenjörerna blir en rätt strukturerad kunskapsöverföring.

– Man känner en viss stress över att hinna lära av den äldre generationen för det finns så många som är på väg ut och som sitter på så mycket kunskap, konstaterar Malin.

Ett annat område där branschen kan bli mer attraktiv för yngre är möjligheterna till arbete utomlands.

– Det vore väldigt schysst att ha möjlighet att arbeta utomlands, synd att det i konsultbranschen känns som att man behöver jobba i tio år först, säger Olof.

– Jag kan tänka mig att jobba för Ingenjörer utan gränser eller liknande. Ska man göra VA-branschen attraktiv är det en viktig sak att kunna erbjuda, säger Malin.

När vi resonerar om hur och var det vore intressant att göra internationella erfarenheter är det tydligt att uppdragets karaktär är viktigare än plånboken.

– För mig är det oerhört mycket mer givande att arbeta i ett biståndsprojekt än i till exempel USA, säger Malin och får medhåll av Olof.

– “Rädda världen”-bitarna slår högre än att tjäna mycket dollar för folk från vår typ av utbildningar.

Nu ska Malin och Olof gå färdigt sina traineeprogram under 2010. När de fortsätter sina jobb på Göteborg Vatten respektive DHI har de fått en komprimerad erfarenhetsuppbyggnad och ett stort nätverk i branschen.

– Vi är väldigt nöjda. Det är spännande att få byta ställen och prova.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Det är tänkt som en tvärvetenskaplig utbildning, där du läser både samhällsvetenskap och natur. Som student får du då bredare kunskap för att hantera frågorna om vatten och samhälle, säger Per-Åke Warg, projektledare vid Högskolecentrum Vänersborg till Bohuslänningen.

I projektet ingår även universiteten i Karlstad och Göteborg, Högskolan Väst samt 14 västsvenska museer.

Kommunerna i satsningen hoppas att eleverna sedan ska fortsätta med liknande ämnen i högre utbildningar för att kunna komma tillbaka till kommunerna i regionen. Gymnasieprogrammet ska kunna starta hösten 2011. (EW)

– I slutet av november startade vi en ny utbildning för rörteknik, en utbildning som håller sig i rörgraven där man blir rörnätstekniker. Den innehåller delar som materialkunskaper, ledningsrenovering, fog­ningsteknik och ledningsbyggande, förutom allmän branschkompetens. Det är en YH-utbildning på 200 poäng och tar ett år på heltid. Nästa utbildningsstart är i maj 2010.

Har det funnits en efterfrågan på den utbildningen?

– Ja, det har det verkligen. Vi har plockat in 20 elever nu. Det finns både ett behov hos branschen och ett intresse. Det är precis som på verken att rörsidan har stora pensionsavgångar framöver.

Vad händer mer på skolan?

– Vi har en förnyad ansökan inne om vår heltidsutbildning inom vatten och miljöteknik, som vi bedrivit sedan 2003. Det krävs nu när KY-utbildningarna omvandlas till YH-utbildningar. Den utbildningen är på 400 poäng. Dessutom har vi en deltids- och distansutbildning där också som omfattar 225 poäng.

– Sedan har vi två andra utbildningar som vi ansöker om att få. Först en projektörsutbildning på 400 poäng, där finns det också stor efterfrågan. Där blir man VA-projektör med bland annat ledningsbyggande men även verk.

– Där finns ett behov från framförallt små kommuner som sällan anställer en civilingenjör.

– Sedan har vi en utbildning som till viss del är kopplad till VA-branschen. Det är biogastekniker på 400 poäng där vi också ser ett troligt behov. Där står ju VA-branschen för råvaran men sedan är det viktigt att vi också får med hela den energi- och gasbranschen också.

Hur stort är trycket på era utbildningar?

– Vi är nu inne på det sjunde året för Vatten- och miljöteknikutbildningen i Hallsberg. Vi har ofta valt att ha två intag årligen. De senaste gångerna har det blivit en markant skillnad på de som söker. När det blir fler sökanden så ökar kompetensen, det blir svårare att komma in. Vi antar 20 stycken i varje grupp nu. Tidigare har vi haft grupper på sju-åtta personer.

Räcker praktikplatserna till?

– Det har fungerat väldigt bra men det blir ett oerhört tryck på VA-verken i länet och i närområdet. Sedan försöker många få sin Lia-praktik där de bor. Är man till exempel från Oskarshamn så försöker man på hemorten. Jag tycker att VA-verken ställt upp väldigt bra men det är klart att det kan bli kämpigt för dem om de inte får något andrum mellan praktikanterna.

– Det kräver ju en hel del av VA-verken också om det ska bli bra. Vår förhoppning är ju att det ska vara en win/win-situ­ation där båda sidor får ut något, att prakti­kanterna kan arbeta med ett eget projekt.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.