Utställningen omfattade 178 utställare från 20 länder. Samtliga större internationella aktörer fanns på plats och teknikernas användningsområden visar att schaktfri teknik utnyttjas till mer än vatten- och avloppsledningar. I takt med att teknikernas mognadsgrad har bekräftats ser vi allt fler tillämpningsområden. Infrastrukturen under mark behöver förnyas och vid nybyggnation är NoDig-alternativet starkt förankrat. Det visar sig tydligt bland de utställare som fanns på plats.

NoDig 2011 hölls parallellt med Wasser Berlin och det gjorde tillströmningen av besökare större än vanligt. Motsvarande genomtänkta modell har använts i Danmark där den skandinaviska träffpunkten för NoDig läggs tillsammans med Rörcenterdagarna. När ser vi samma modell i Sverige? Det finns möjlighet till uppenbara synergier genom att erbjuda en samlad bild inför ett beslutsfattande.

NoDig i Berlin imponerade och upplevdes som ett komplett arrangemang. Särskilt uppskattat var alla arbetsplatsvisningar som visade den senaste tekniken i praktiken.

Värdskapet för NoDig har ISTT tillsammans med den nationella intresseföreningen. Den här gången var det GSTT, German Society for Trenchless Technologies.

I Skandinavien finns en av de äldsta föreningarna, nämligen SSTT. Vi har kommit långt i Skandinavien och det visar sig bland annat genom att vi har representation i ISTT:s styrelse.

Om jag ska göra ett urval bland de nyheter som visades  vill jag nämna undersökningsutrustning med multifunktioner. Här fanns ett antal leverantörer av inspektionsutrustning som visade att nästa generation kan mycket mer än idag. Borrning och tryckning har ett fortsatt stort intresse vid nybyggnation. Det framstår med tydlighet att det säkert blir intressant med allt större dimensioner, till exempel genom ­microtunneling.

Med viss oro visar sig en mängd leverantörer av flexibla foder. Oron handlar om att de endast står som leverantörer av material. Målet är att sälja material till marknader och då riskeras entreprenad- och branschkunskapen att underskattas.

Det intressantaste och mest givande i att delta var ändå att möta människor. Möten med kolleger från många olika länder ger perspektiv. Våra frågor i Sverige är inte desamma som mina vänner berättar om från till exempel Indien och Mellanöstern. Vi har olika förutsättningar men samma behov. I Skandinavien är vi välkända för hög aktivitet och intresset för att utbyta erfarenheter mellan kolleger är stort.

NoDig 2012 går i Sao Paolo, Brasilien, i novem­ber, men du behöver inte åka så långt för att möta kolleger. Den Skandinaviska föreningen har sitt årliga möte i Köpenhamn i år och nästa år har vi vårt årsmöte i Stockholm. Håll utkik efter inbjudan från SSTT eller ännu bättre, anmäl dig som medlem i SSTT.

Välkommen att medverka i ett fantastiskt forum.

Ett stort arkiv med bilder från NoDig-mässan i Berlin finns här.

Text: Stefan Indahl, SSTT/Aarsleff Rörteknik

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Det dyker faktiskt upp nya produkter och entreprenörer varje år. Danska Berotech är ett exempel som tagit flera jobb i Sverige under det senaste året, bland annat i Skövde och Malmö, berättar Thomas.

Berotech arbetar med klassiska flexibla foder eller så kallade strumpor.

Ett annat exempel är finska NRG, Nordic Renova­tion Group, som har förhoppningar om att kunna återintroducera produkten Omega-liner i Sverige. Tekniken har utvecklats en hel del sedan Uponor introducerade den för cirka tio år sedan men har inte funnits i Sverige på många år. Omega liner är ett flexibelt foder med en plastblandning som skiljer sig en del från andra produkter på marknaden.

När det gäller renovering av dricksvattenledningar finns det fortfarande en del begräns­ningar när det gäller servisanslutningar.

– Det finns varianter där man blåser upp polyetenrör under högt tryck, berättar Tho­mas om ett sätt att komma in i serviserna.

En annan framtidsteknik som nyligen presenterades i Eng­land är en termoplastisk massa som fås att smälta i ledningen. Med den metoden ska dricks­vattenserviser kunna anslutas utan uppgrävning.

– Såna här tekniker kommer och går, säger Thomas men han ser inget hållbart system för servisanslutningar på tryckledningar inom en horisont på tio år.

En möjlig utveckling för renoveringssidan är att arbeta närmare IT-branschen för att kunna renovera VA-ledningar och samtidigt lägga fiberkabel i ledningarna.

– Här finns möjligheter till inkomster samtidigt som man får systemet renoverat, menar Thomas Johansson.

Det finns idag flexibla foder som har en extra kanal i rörhjässan som blir till ett separat rör för kabeldragning. Ett annat alternativ är att vid renovering med foder lägga ett tomrör mellan fodret och den gamla ledningen.

– Den extra kanalen i rörväggen kan vara mycket liten, säger Thomas.

En del kommuner har arbetat med fiberkabel i dag- och spillvattennät under ganska många år. Ett exempel är Västerås där arbetet inleddes 2001. Idag är det rutin för Mälarenergi i Västerås att lägga kabel eller tomrör i det befintliga ledningsnätet och vid nybyggnation. Enligt VA-chef Niklas Gunnar fungerar ledningsnätet utan problem tillsammans med kablarna och man använder dem även själva för att ha pumpstationer uppkopplade on-line.

Ska man göra massiva och snabba utbyggnader av bredband kräver det dock att man ändrar synsätt på ledningsrenoveringen, att man arbetar områdesvis och branschöverskridande. Ett sånt projekt är Base, som står för Broadband Access via Sewer, som drivs i Hudiksvall där Fiber Optic Valley är motorn i bredbandsutvecklingen. Genom att arbeta med ledningsrenovering håller man isär VA-systemen och IT-systemen bättre i ledningarna, två system byggs i ett.

– Jag kan se en utveckling där man koordinerar olika tekniker i VA-systemen. En medfinansiering från telekomsektorn borde kunna driva på utvecklingen, säger Thomas Johansson.

Tekniken att lägga dubbla kanaler i samband med ledningsrenovering utvecklades av svenska Top Cote i Skövde för några år sedan. Förutom små rör för kabel kan man med den lösningen till exempel även separera dagvatten från spillvatten i en gammal ledning. Tekniken fick aldrig något riktigt fäste i Sverige och röret tillverkas numera i Tyskland under beteckningen Solta-liner Xtra.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Schaktfritt är väldigt etablerat men används samtidigt i för liten utsträckning. Det slår Björn Widman fast. I Täby kommun där han är VA-chef är förnyelsetakten på nätet cirka 90 år.

Att prata schaktfritt ledningsbyggande med Björn Widman är spännande. Björn har sedan det tidiga 1990-talet varit pådrivande för användandet av schaktfritt som ordförande i SSTT:s svenska arbetsgrupp. Nu har han lämnat över ordförandeklubban men engagemanget sitter kvar.

SSTT, Scandinavian Society for Trenchless Technology, är en branschorganisation för schaktfritt ledningsbyggande. Föreningen är öppen för alla med intresse av tekniken. Kommuner har en nyckelroll som de stora beställarna av ledningsjobb i mark men trots det finns bara 60 kommuner på medlemslistan.

– Det är något av ett storstadsfenomen med relining. Jag har slarvigt sagt att det är tjänstefel att inte vara medlem. Man bör vara med för att följa vad som händer, anser Björn.

Schaktfritt ledningsbyggande är inte längre något nytt. Tekniken är idag väl beprövad och anpassningsbar till olika miljöer och kan användas både för spill, dagvatten och dricksvatten.

– Det som är ett litet problem är fortfarande serviser till vattenledningar, påpekar Björn.

På spillvattenledningar är serviser inget problem, de renoveras med fördel utan uppgrävning.

– Metoderna utvecklas hela tiden. Vid rörsprängning till exempel, pratade man förr om en maxdiameter på 700 – 800 mm. Nu finns ett danskt företag som kan gå upp till 1 500 mm och härdningen av strumpor utvecklas också. Idag används UV-ljus eller vatten/ånga men nu tittas till exempel på LED-belysning för härdning, säger Björn.

Ett problem för utvecklingen i Sverige är att marknaden inte riktigt har ökat som branschen förväntat sig. Kanske schaktfritt kommer användas mer nu när till exempel kostnaderna för vägavstängningar, tippkostnader och transporter ökar.

– Ofta bortser man i kommunerna från sociala kostnader för till exempel näringsidkare, vid schaktarbeten. Det är oerhört stora kostnader som sällan tas med i diskussionen om produktval. Jag är för­vånad över att marknaden inte är större än vad den är, säger Björn, som tror att max 25 procent av landets kommuner har använt schaktfria läggningsmetoder.

Han menar att de schaktfria teknikerna både är tids-, miljö- och kostnadseffektiva.

– Generellt är det idag billigare än att lägga nytt.

För Täby kommuns del är de schaktfria metoderna ett dagligt verktyg. Redan år 1979 påbörjades ett program för ledningsförnyelse i kommunen. Det var efter en stor vattenläcka en kall februaridag med avstängning av motorvägen som följd, som investeringspengar beviljades.

Idag har kommunen nått en förnyelsetakt på 80 – 90 år, har oerhört få läckor och i princip inga avloppsstopp. År 2007 ändrade man avskrivningstiden på ledningsinvesteringar till 70 år (jämfört med SKL:s rekommendation 50 år). Dessutom är en ny VA-taxa och ABVA införd från och med i år, enligt den nya VA-lagen

– Vi kan ha det så för att vi har så bra underhåll. Vi ligger nu och renoverar ledningar från 1960-talet, säger Björn.

Kommunen har också gått igenom samtliga 3 200 huvudventiler under en fyraårsperiod, 18 procent byttes ut. Kost­naden för det programmet var åtta miljoner kronor. Nu arbetar man med sina 14 200 servisventiler, ett sexårsprogram som är budgeterat till 22 miljoner kronor.

Täby är anslutet till Norrvatten för dricksvattenförsörjning och till Käppala­förbundet för avloppsrening. Ändå har man en VA-avdelning med sju personer på projektering och nio personer för driften. Intressant är att man i statsminister Fredrik Reinfeldts hemkommun, där Modera­terna har egen majoritet i fullmäktige, håller fast vid VA i ett eget tekniskt kontor.

Björns förklaring är att man på VA-avdelningen är skickliga och effektiva och dessutom berättar det. Alla nya kommunpolitiker får ordentliga studiebesök i såväl den egna verksamheten som på Norr­vattens vattenverk Görväln och på Käppa­las reningsverk.

– Man måste presentera verksamheten och få med politikerna, konstaterar Björn innan han kommer in på nästa projekt; utbyggnaden av Täby Centrum.

Täby Centrum är ett av landet större köpcentrum och det byggs ut under en femårsperiod, med bland annat garage, nya bostäder och utökat handelsområde.

– Det är stenhårda krav på att handelsverksamheten ska kunna pågå under byggverksamheten och speciellt viktigt under julhandeln, berättar Björn.

Ledningar ska läggas på stort djup, cirka sju meter, i blandade jordmaterial. Genom sina nätverk har Björn hittat ett tyskt företag, Herrenknecht, som borrar för ledningar med samma teknik som används i Hallandsåsen. Borren maler sig fram och företaget kan garantera att man prickar en lutning på tre promille.

– Vi kan inte schakta och stänga av. Då var det bara att hitta en så bra schaktfri metod som möjligt, säger Björn.

Den första sträckan var klar i november. Resten av avloppet (dim 600 mm) ska vara klart till jul och i februari/mars borrar man för dagvatten (dim 2 000 mm).

Tabellen med marknadsöversikten hittar du endast i den tryckta utgåvan av Cirkulation 8/09.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Sedan ett år tillbaka har NCC arbetat med PU-liner i Norge och nu är det dags att introducera metoden även i Sverige. Intresset från såväl konsulter som kommunala drifttekniker var stort vid visningen i Täby.

– Vi har kört 5 000 meter i Norge med den här produkten, berättar Øyvind Enger som utvecklat systemet.

Med en enkel sprututrustning som dras genom ledningen sprayas en beläggning av polyuretan på rörets insida. Belägg­ningen ska stoppa invändig korrosion och utnötning. Vanligen lägger man på 2 – 5 mm med polyuretanbeläggning. Material­egenskaperna påminner en hel del om ett PE-material. Upp till 20 mm stora sprickor i röret går att reparera med den semistrukturella beläggningen.

– Det är en snabb metod, vi kan ­behandla upp till 100 meter per dag, säger Øyvind Enger.

Serviser ska normalt inte sättas igen av behandlingen som går att utföra på ledningsdimensioner ner till 100 mm. För varje renoveringssträcka behövs två minischakt med cirka 160 meters mellanrum.

Folkehelseinstituttet i Norge har ­utvärderat materialet och godkänt det för beläggning av rör och tankar i dricksvattenförsörjningen. Enligt NCC kan en ­vattenledning som renoverats med den nya tekniken sättas i drift redan efter en ­timme. (EW)