Från att ett slutgiltigt beslut tas i kommunfullmäktige beräknas arbetet ta sju år. Bland annat ska ett helt nytt vattenverk byggas. (EW)

Örebro saknar idag alternativ i vattenförsörjningen och det finns tydliga risker med enbart en råvattentäkt, som idag är Svartån.
– Att ha dricksvatten av god vattenkvalitet är en av de viktigaste framtidsfrågorna för kommunen. Vatten är vårt viktigaste livsmedel och därför är projektet med Vätternvatten så angeläget, säger Charlotte Edberger Jangdin, vice ordf. Tekniska nämnden.

Projektet om att utreda möjligheten att få dricksvatten från Vättern startade 2008 och leds av länsstyrelsen i Örebro län. Sju av Örebro läns kommuner ingår i projektet. Även kommuner i västra Mälardalen har visat intresse för Vätternvatten, om planerna förverkligas. Det finns olika sätt att transportera vattnet, antingen i rör i mark eller i borrad tunnel.
– Målet är förstås att få en långsiktig och säker helhetslösning för den kommunala vattenförsörjningen. Vättern är en unik sjö med unik vattenkvalité och det gör det mycket intressant att använda till dricksvatten, säger Lars Ferbe, enhetschef på Vattenverket.

Byggkostnaden är beroende på val av alternativ och beräknas till 1-3 miljarder. Nämnden beslutade också att göra en kostnadsjämförelse mellan Vätternalternativet och det så kallade Mogetorpsalternativet. Mogetorpsalternativet innebär att ta råvatten från Järleån som sedan skulle infiltreras i Mogetorpsåsen. Där har det redan gjorts en del fysiska undersökningar men de har lagts på is i väntan på utredningen om Vätternalternativet.
– Om vi ska ta vårt dricksvatten från Vättern är det en av Örebros allra största och viktigaste framtidsinvesteringar. Det är viktigt att få bra beslutsunderlag om alternativ och kostnader. I och med det här beslutet om fördjupad utredning tar vi nästa steg i att få ett bra och säkert dricksvatten i Örebro, säger Ulrika Sandberg, ordförande i Tekniska nämnden.

Avståndet till Örebro från Vättern är cirka fem mil. (EW)

I denna unika sjö planerar Försvarsmakten en kraftig utökning av flyg- och skjutövningar. Under hösten kommer de att lämna in en ansökan om tillstånd att åter kraftigt utöka flyg- och skjutverksamheten vid Enebågens skjutfält i Brevik söder om Karlsborg, samt mot målområden ute i Vättern. Utökningen rör skjutverksamhet med flygplan mot skjutmål placerade i sjön, och lågflygning med helikoptrar. Verksamhet kommer att bedrivas under totalt 80 dagar årligen och kommer i huvudsak att bedrivas under dagtid, men även under kvälls- och nattetid.

Då övningar inte sker när sjön är isbelagd, koncentreras övningsdagarna under vår-, sommar- och höstmånaderna. Området ska användas till en utökad internationell övningsverksamhet, där svensk militär samövar med flygförband från olika länder inför internationell tjänstgöring eller inom ramen för Partnerskap för fred.

Detta innebär bland annat att försvaret inte kan ge besked om vad den utländska ammunitio­nen innehåller. Försvarsmakten har redan omfattande övningsverksamhet i området och enligt Länsstyrelsen beräknas till exempel sex av de 10 ton bly, som i nuläget årligen tillförs Vät­tern, komma från Försvarsmakten. Hur omfattande ökningen av utsläpp av tungmetaller och ammunitionsrester blir med den planerade ansökan har ännu inte angetts. Men i en annan ansökan uppges att man söker tillstånd för att öka utsläppen av flygfotogen från 193 till 5 600 kubikmeter årligen bara från Karlsborgs flyg­plats, och där tankas till exempel inte de JAS-plan som ska öva.

I dag finns ännu inte tillräcklig forskning om hur olika kemikalier påverkar oss när de blandas i kroppen och i vår omgivande miljö och våra lagar är därför inte fullständiga. Att släppa ut fler kemikalier i en sjö som det senaste seklet redan fått ta emot utsläpp från ammunition, flygbränsle, avlopp, jord- och skogsbruk samt andra industriutsläpp, och där fisken redan i dag innehåller alltför hög andel gifter, skulle vara kolossalt oansvarigt.

Vättern lämpar sig dessutom ovanligt illa som dumpningsplats för ammunition, övrigt restmaterial och bränsleutsläpp, då vattenomsättningen är upp mot 60 år, vilket bland annat beror på sjöns få tillrinningsområden. Att låta övningarna ske i en av Europas bästa drickvattentäkter är en absurd idé. Vi har ett gemensamt ansvar att skydda Vättern, inte minst för att säkra dricks­vattentillgången för kommande generationer.

Hela Vättern är till sin natur blott en
enda stor källa, den största på jorden.
Man dricker vatten rent ut ur
själva Vättern.   — Carl Jonas Love Almqvist

Text: Ann-Sofie Andersson, Aktionsgruppen Bevara Vättern och Breviksbygden

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Vid en nyligen genomförd provpålning ökade turbiditeten i de brunnarna som fick stängas tillfälligt. Än värre kan det bli av ett planerat parkeringshus vid sjukhuset som också det ligger vid brunnsområdet.

För närvarande är byggstarten uppskjuten i väntan på en utredning om hur provpålningen påverkade dricksvattnet. (EW)

Enligt utredningen har grundvattentäkterna en högre kvalitet än Sydvattens råvatten och dessutom blir Sydvattenalternativet dyrare, enligt utredningen.

Definitivt beslut tas av kommunfullmäktige.

Kommunen har dock behov av att öka kapaciteten på råvattenintaget. Enligt en konsultrapport från tidigare i år finns möjligheter till ökat grundvattenuttag söder om Sjöbo. Källa: Skånska Dagbladet. (EW)

För de två klagande kommunernas del handlar frågan om möjligheterna att använda mark utefter tunnelns sträckning.

- Länsstyrelsens beslut är synnerligen inkonsekvent, säger Bengt Germundsson i ett pressmeddelande. Man hänvisar till Miljödomstolens dom från i fjol, men samtidigt följer man den inte i sitt eget beslut. Man påstår att verksamheten inte är tillståndspliktig, men utfärdar samtidigt ett föreläggande mot Sydvatten att redovisa åtgärder för att förhindra något som länsstyrelsen inte anser tillståndspliktig.

Parallellt så ska länsstyrelsen i Skåne hantera en liknande krav från Perstorps kommun om att stänga Bolmentunneln tills vidare. Där har länsstyrelsen inte kommit fram till något beslut än.

Mer om länsstyrelsen i Kronobergs beslut kan du läsa här.
(EW)

Det är Länsstyrelsen i Kronoberg som idag beslutat att inte förbjuda fortsatt drift av Bolmentunneln, vilket Markaryd och Ljungby kommun yrkat. Beslutet innebär istället att Sydvatten AB ska ta fram uppgifter som visar vilka tekniska åtgärder som är möjliga att vidta för att begränsa inläckande grundvatten i tunneln.
– För att motverka de olägenheter som Markaryd och Ljungby kommuner säger sig lida, på grund av inläckaget av grundvatten till Bolmentunneln, har Länsstyrelsen förelagt Sydvatten AB att ta fram underlag som ska visa hur inläckaget av grundvatten till tunneln kan minska, framhåller miljövårdsdirektör Carl-Philip Jönsson.

Länsstyrelsen konstaterar att Bolmentunneln anlades på 1970-talet med en äldre lagstiftning, som innebar att verksamhetsutövaren inte behövde tillstånd till inläckande grundvatten. Dessa tillstånd är alltjämt gällande. Då inte tillstånd behövs, är inte heller ett förbud mot fortsatt drift av Bolmentunneln motiverat.

Den 29 mars togs Bolmentunneln i drift efter att ha varit stängd i snart två år. Två ras har reparerats och förstärkningsarbeten har utförts för att säkerställa att tunneln ska hålla lång tid framöver. (EW)

Enligt länsstyrelsens beräkningar står enskilda avlopp för 15 procent av fosforutsläppen till ån. Örebro kommun har tillsammans med kringliggande kommuner arbetat intensivt med vattenkvaliteten i Svartån under många år. Trots ansträngningar med bland annat åtgärder för dagvatten och avlopp så har det under de senaste somrarna rått badförbud i ån på grund av för höga bakteriehalter. (EW)

Processen vid Maglaröds vattenverk består av konstgjord infiltration till en grusås som håller cirka 40 dagars uppehållstid. (EW)