Vinneå mynnar i Helgeå som har en av de högsta belastningarna av näringsämnen i Sydsverige. Vinneå, utanför Kristianstad, står för ett av de större belastningsbidragen.

Tidigare i år beviljades Lova-bidrag från Länsstyrelsen till Kristianstads Vattenrike, Kristianstads och Hässleholms kommuner för att minska utflödet av näringsämnen till och från Vinneå.

Målet är att uppnå god ekologisk status för vattendraget. I ett första steg kommer ett stort antal våtmarker att anläggas och det planeras även andra åtgärder så som skyddszoner, reglerbar dränering samt inventering av enskilda avlopp.

För att kunna utvärdera effekterna av de olika åtgärderna som görs kommer hela Vinneåns avrinningsområde bland annat att beskrivas i en så kallad vattenkvalitetsmodell. Modellen gör det möjligt att beskriva den nuvarande näringsämnesbelastningen och hur effekten blir av olika åtgärdsscenarier. (EW)

På tre platser i Mälardalen och Sörmland har forskningsstationer med avancerad automatisk provtagning byggts upp och är nu under utvärdering. Det första årets mätningar visar att de fyra filtermaterial som testats har kapacitet att avskilja 33-49 procent av fosforn i det vatten som passerar filtren. För att fånga upp en tillräckligt stor del av årsvattenflödet från åkrarna som avvattnas till diket bör filtren kombineras med en damm. Även dammen avskiljer fosfor genom sedimentering, och den totala avskiljningsförmågan blir då 50-60 procent.

– Den här typen av anläggningar kommer, om de anläggs på många platser, att kunna minska jordbrukets bidrag till övergödningen avsevärt. Det kan göras om lantbruken anlägger filteranläggningar för att rena vatten från de åkrar som läcker mest. För större lantbruk kan det handla om sju, åtta anläggningar, säger Sam Ekstrand, forskare på IVL i IVLs nyhetsbrev. (EW)

Bakom rapporten står Stefan Weisner, professor i biologi med miljövetenskaplig inriktning, och Geraldine Thiere, forskningsingenjör på Våtmarkscentrum på Högskolan i Halmstad. De har studerat 70 slumpmässigt utvalda våtmarker i sex län: Halland, Skåne, Västra Götaland, Kalmar, Östergötland och Södermanland.

Rapporten visar att våtmarkernas effektivitet varierar. De våtmarker som har anlagts de senaste åren är till exempel bättre på att ta bort kväve och fosfor. Likaså de våtmarker som har anlagts med syfte att fånga upp näring, till skillnad från dem där avsikten har varit att öka den biologiska mångfalden.

Resultaten visar också att effektiviteten skulle öka om våtmarkerna utformades och placerades optimalt.
– För att effekten ska bli så stor som möjligt bör våtmarkerna vara placerade i områden där näringsinnehållet i vattnet är högt. Gärna med ett stort tillrinningsområde och i anslutning till jordbruksmark, säger Stefan Weisner.

En annan slutsats av rapporten är att våtmarker är mer kostnadseffektiva jämfört med andra miljöåtgärder. Det är alltså den metod som tar bort mest kväve och fosfor i förhållande till kostnaden.
– Här är det viktigt att ha med i beräkningen att våtmarkerna även tillhandahåller ett antal andra ekosystemtjänster, utöver att förebygga övergödning. Bland annat bidrar våtmarkerna till en ökad biologisk mångfald, vattenmagasinering och möjlighet att producera bioenergi, säger Stefan Weisner. (EW)

Oxelösunds våtmark Brannäs var den första fullskale­anläggningen av sitt slag i Skandinavien. En våtmark som ett sista steg i en avloppsvattenbehandling. Utvärderingar visar att ­reningseffekten är stabil och att våtmarker även har effekt på läkemedelsrester.

Sedan Brannäs våtmark anlades i utkanten av Oxelösund 1993 så har den fått ganska många efterföljare runt om i Sverige. Det finns ingen sammanställning över antalet men räknar man med småanläggningar hamnar en gissning på cirka 15 – 20 stycken.

Brannäs våtmark är nu alltså i de sena tonåren. Genom åren har växtligheten ändrat karaktär och nu är frågan hur och när man ska ta itu med någon genomgripande restaurering.

– Nu går vår våtmark som tåget. Totalkvävet ut ligger runt 1,5 milligram per liter. Att peta i det nu känns lite sådär, konstaterar Ulf Karlsson, VA-ansvarig på Oxelö Energi som sköter Oxe­lösunds VA-verksamhet.

Samtidigt säger Ulf att han inser att det förr eller senare måste till en restaurering men vet inte riktigt hur han ska gå till väga. Gräva, fräsa eller bara platta till vegetationen? Huvudpro­blemet är att allt fungerar så bra idag men att det är svårt att få fram en uppfattning om hur resultaten förändras av att växtligheten ökar och breder ut sig allt mer. Följderna av restaureringsåtgärder är på samma sätt svåra att förutse.

–­ Vilken metod är effektivast? Vi har ett sam­arbete med våtmarkens konstruktörer Peter Ridderstolpe och Jonas Andersson på WRS Uppsala AB. De har hjälpt oss med att ta fram en restaureringsplan för våtmarken. Nu måste vi sätta ned foten och fatta beslut om hur vi ska gå till väga och när vi ska göra det. Att styra naturen är inte så lätt, inga svar är givna, säger Ulf Karlsson.

Det här är ett huvudbry som Oxelö Energi delar med ägare av andra våtmarker. Linda Flyckt vid Linköpings universitet arbetar med en avhandling för en magisterexamen i biologi. Arbetet ska läggas fram i mitten av november och är en utvärdering av sju våtmarker för avloppsrening: Brannäs, Ekeby (Eskilstuna), Magle (Hässleholm), Trosa, Vagnhärad, Alhagen (Nynäshamn) och Örsundsbro (Enköping).

– Generellt tycker de VA-ansvariga att det var ett bra val att anlägga en våtmark. Det är ett välfungerande komplement och de är viktiga estetiskt, allmänheten uppskattar dem, säger Linda Flyckt.

När hon har tittat på reningsresultaten över tid så fungerar våtmarkernas kväve- och fosforreduktion generellt sett bra och stabilt. Resultaten håller i sig år från år även om det kan gå lite upp och ner. Vissa våtmarker har till exempel haft mindre problem med ökade fosforvärden under sommarmånaderna. Något som Ulf Karlsson känner igen.

– Vi får lite släpp av fosfor under sommaren om man jämför med vintermånaderna.

Det man kan se i våtmarken är att växtligheten förändras över tid. Andmaten har ökat samtidigt som bladvass och framförallt kaveldun dominerar alltmer. Om detta är bra eller dåligt är det dessvärre svårare att veta. För ögonen är det dock synd att mångfalden har minskat. När ­våtmarken konstruerades för 17 år sedan plan­-terades mängder av växter in som nu konkurrerats ut.

– Av de förslag vi fått är fräsning eller tillplattning av vegetationen de mest intresssanta just nu. Vi får helt enkelt prova oss fram, säger Ulf Karlsson.
Inte heller Linda Flyckt kan än så länge säga något generellt om restaurering. Det är enklare om det skulle finnas ett specifikt problem, som försämrad fosforrening till exempel. Hennes arbete genomförs med bidrag från konsultföretaget WRS och hennes institution vid Linkö­pings universitet, IFM.

Hittills har Oxelö Energi bara lagt ned småpengar på underhåll. Det handlar om klippning av gräset vid den populära promenadstigen genom våtmarken, lite buskageröjning och småreparationer. Driftkostnaderna ligger på runt 50 000 kronor om året.

– Det är en kostnadseffektiv rening plus att vi får upplevelsen av våtmarken, säger Ulf Karls­son.

Just att våtmarker för avloppsrening är ett tacksamt och effektivt sätt att skapa intresse för VA-frågor vittnar VA-ansvariga från många renings­verk om.

Samtidigt som Linda Flyckt arbetar med sin uppsats i Linköping så har Maria Näslund vid Miljö- och vattenteknik i Uppsala arbetat med en uppsats inom samma fält: Behandlingsvåt­markers reningseffekt på aktiva läkemedelssubstanser under vinterförhållanden – en studie av fyra svenska våtmarker för avloppsrening. Exa­mens­arbetet är snart klart.

– Behandlingsvåtmarker har en god potential för rening av läkemedelsrester, berättar Maria Näslund.

Trots att studien är gjord under vinterhalvåret visar den på goda effekter. Det är våtmarkerna i Oxelösund, Trosa, Nynäshamn och Eskil­stuna som har studerats. 67 substanser från läkemedel har Maria kunnat analysera.

– De våtmarker som vid det här tillfället hade bäst kvävereduktion hade också bäst resultat på på läkemedelsreduktion, säger Maria Näslund.
15 procent av substanserna som studerades försvann helt i våtmarken och Maria Näslund konstaterar att våtmarkerna kan reducera 50 – 70 procent av substanserna som hon studerat.

– Min uppfattning är att det mesta bryts ned biologiskt till mindre potentiellt farliga substanser, säger Maria Näslund. Hennes arbete har finansierats av de deltagande kommunerna, konsultföretaget WRS och forskningsprogrammet Mistra Pharma.

När våtmarker för avloppsbehandling började byggas ut under 1990-talet fanns farhågor om smittspridning, lukt och mygg. Ulf Karlsson har inte upplevt några av de problemen. Tvär­t­om har miljön enbart rönt stor uppskattning.

Den gamla skogs- och åkermark som använts för Brannäs våtmark arrenderas av SSAB. SSAB behöver nu ta 3 – 4 av de 23 hektaren i anspråk men precis som Oxelösunds politiker och invånare uppskattar SSAB våtmarken så ingreppen görs så smidigt så möjligt. Det blir ändå några mindre ombyggnader av dammlinjerna.

Våtmarken i Oxelösund har inte fungerat lika bra som nu under alla sina år. Något Ulf Karlsson lärt sig är att den fungerar bäst tillsammans med ett välfungerande reningsverk. Man har också bytt fällningskemikalie från aluminum- till järnbaserat.

– Om detta får negativa effekter på bindningen av fosfor i våtmarken har ännu inte visat sig. Skulle det vara så får vi återgå till aluminium eftersom det binder fosfor hårdare, säger Ulf Karlsson.

De första åren fanns även betesdjur i nederdelen av våtmarken. Ulf Karlsson funderar på att börja hålla svin i våtmarken. Lantrasen Linde­rödssvin är gärna ute hela året och skulle passa i miljön.

Våtmarker för avloppsbehandling bedöms nu alltså vara ett mycket robust system med låga underhållskostnader och små arbetsinsatser. Ren­ingsverket integreras med ett bredare miljöperspektiv då våtmarkerna också naturligt blir eldoradon för bland annat fågel och groddjur.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

De nio deltagande kommunerna menar att det omfattande projektet varit en lyckad satsning. (EW)

Greppa Näringen är ett samarbete mellan Jordbruksverket, Lantbrukarnas Riksförbund och länsstyrelserna. Sedan starten 2001 har projektet bidragit till en årlig minskning av växtnäringsförlusterna och en högre effektivitet i den svenska lantbruksnäringen. Idag är 7 500 lantbrukare anslutna vilket innebär mer än 32 procent av åkerarealen i de län som deltar i projektet.

– Siffrorna visar att rådgivningen verkligen ger en miljöeffekt. Vi gör kontinuerliga uppföljningar och det är väldigt roligt att se att det finns potential till fortsatta effektiviseringar även om arbetet har pågått länge, säger projektledare Stina Olofsson på Jordbruksverket.

– Det bästa med de här resultaten är att det inte finns några förlorare. Genom kunskap och effektiviseringar har lantbrukarna kunnat spara in både pengar och miljö på en gång, säger Josefin Kihlberg, informationsansvarig för Greppa Näringen.

Greppa Näringen erbjuder kunskapsbaserad och kostnadsfri rådgivning. Rådgivningens mål är minskade utsläpp av klimatgaser, minskad övergödning och säker användning av växtskyddsmedel. (EW)

Den nuvarande regeringen tog bort skatten på handelsgödsel ”kväveskatten” från och med årskiftet. När det tillkännagavs i höstas var branschorganisationen Svenskt Vatten mycket kritiska till att regeringen tog bort ett viktigt styrmedel mot övergödning av vatten.

Oppositionen vill nu återinföra denna skatt men har inte specificerat storleken på den. (EW)

- Utsläppen av fosfor ska minska. Vi har tidigare förbjudit fosfater i tvättmedel. Genom att nu även förbjuda fosfater i maskindiskmedel vidtar vi ytterligare en viktig åtgärd för att motverka övergödningen av Östersjön. Genom fosfatförbudet för både tvätt- och maskindiskmedel kommer vi att minska utsläppen av fosfater till havet med drygt 20 ton, säger Miljöminister Andreas Carlgren. (EW)