Utrikesdepartementet skriver att de genom att att tilldela de polska professorerna Maciej Nowicki och Marek Gromiec 2010 års Swedish Baltic Sea Water Award har valt att uppmärksamma två personer vilkas arbete bidragit till att förbättra den marina miljön i Östersjön. Näringsämnen från avlopp och jordbruk har en starkt negativ inverkan på vattenkvaliteten i Östersjön. Under det senaste årtiondet har Polen gjort betydande investeringar i ny och förbättrad avloppsrening, vilket har lett till en signifikant minskad koncentration av näringsrika utsläpp i Östersjön.

I den officiella prismotiveringen framhåller juryn att Maciej Nowicki och Marek Gromiec lyckats kombinera vetenskap, förvaltning och politiskt arbete i syfte att minska utsläppen av näringsämnen till Östersjön.

Professor Maciej Nowicki är grundare till EcoFund, ett oberoende, icke-vinstdrivande organ som fördelar utländskt kapital till olika miljöskyddsprojekt i Polen. Sedan EcoFund bildades 1992 har organisationen finansierat initiativ av både nationell och internationell betydelse. Nowicki ledde EcoFunds arbete fram till år 2007.

Professor Marek Gromiec har lett ett antal nationella och internationella projekt som inneburit att nationella riktlinjer för vattenhantering och utsläppskontroll införts i Polen. Som ordförande för det nationella vattenhanteringsrådet har han lämnat väsentliga bidrag till minskningen av Polens utsläpp i Östersjön.

Utrikesdepartementet kommer att överlämna priset den 7 september i samband med 2010 års Världsvattenvecka i Stockholm. (EW)

- Den viktigaste uppgiften kommer att vara att stärka arbetet med att Baltic Sea Action Plan, BSAP, genomförs. Det kräver att alla länder runt Östersjön genomför sina nationella åtgärdsplaner för att minska utsläppen av övergödande ämnen och andra skadliga substanser, säger Miljöminister Andreas Carlgren i en kommentar.

Havsmiljöambassadör Gabriella Lindholm kommer att vara ordförande för Helcom för Sveriges räkning.

- Helcom spelar en avgörande roll för att nå målen för Östersjöns miljö. Nationellt ansvar och nationell finansiering är centralt, men förstärkt samarbete och finansiering även från internationella och regionala finansinstitut kommer att vara betydelsefullt. Dit räknas Nordiska Investeringsbanken och Nordiska miljöfinansieringsbolaget, Nefco, säger Gabriella Lindholm.

- Jag och Sverige vill också bidra till att modernisera arbetet i Helcom och att öka delaktigheten från olika sektorer som jordbruk, fiske och sjöfart, såväl som näringsliv och det civila samhället, säger Gabriella Lindholm

Sverige kommer också att verka för att det sker regelbundna högnivåmöten på ministernivå inom Helcom, att stärka Helcoms roll för genomförandet av EU-politik som påverkar Östersjöregionen och att garantera att besluten som tas i Helcom grundar sig på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag. (EW)

- Det är av yttersta vikt att forskningsgemenskapen i regionen förenar sina resurser – både intellektuella och materiella – för att skydda Östersjön. Den centrala punkten i Bonus-169 är ett långsiktigt samarbete till stöd för det arbete som bedrivs av Helcom inom ramen för Helsingforskonventionen, säger Erik Fellenius på Naturvårdsverket.

Bonus-169 bygger på det pågående Bonus Plus-programmet och har tills idag engagerat mer än hundra forskningsinstitut och universitet i nio länder runt Östersjön. Dessa är också  medlemmar i Bonus-169, Finland, Sverige, Danmark, Tyskland, Polen, Lettland, Litauen och Estland. Även forskare från Ryssland deltar i dessa projekt.

Regeringen vill bland annat styra mot en större helhetssyn på vattenarbetet och införa någon form av avgifts- och handelssystem för kväve och fosforföreningar. Man skriver också om förbättrad avloppsrening vid reningsverk utan att vara särskilt specifik utom när det gäller enskilda avlopp där flera åtgärder föreslås.

Trots att det tidigare gjorts utredningar på området vill regeringen nu tillsätta en särskild utredning för att ge förslag på hur avgifter på och handel med kväve- och fosforföroreningar kan utformas och genomföras. Detta bland annat för att passa in ett sådant avgiftsstystem i EUs rättsliga ramar.

Regeringen är också försiktigt positiv till det förslag till avgiftssystem som Svenskt Vatten lämnat till en av det tidigare utredningarna. Regeringen vill därför utreda vidare möjligheten till att införa ett avgränsat avgifts- och handelssystem till geografiska områden, begränsade till en viss bransch eller sektor. (EW)

Projektets fältexperiment sker i två olika områden, det finländska forskningsobjektet är Sandöfjärden i västra Finska viken utanför Raseborg. Det andra experimentområdet, Lännerstasundet, är beläget i inre skärgården utanför Stockholm. Projektets första år användes huvudsakligen till att testa hur pumparna fungerar. De egentliga syresättningspumpningarna var relativt kortvariga och resultaten är mycket preliminära.

I Lännerstasundet i Sverige inleddes pumpningsexperimentet först i december: tidigare hade svavelhalterna i djupvattnet varit alltför höga. Man ville inte ta risken att det giftiga svavelvätet skulle komma upp till ytskiktet.

I Lännerstasundet i Sverige var syresättningspumpningen kortvarig, bara knappt två veckor, men resultatet var tydligt: Det relativt stora svavelvätekoncentrationer som befanns i djupvattnet före pumpningen observerades inte efteråt.

I den finska delen genomfördes försök under en längre tidsperiod och även där med lovande resultat.

Pumpningen orsakade inte något flöde av näringsämnen eller svavelväte till ytskiktet inom de två försöksområdena. I Sandöfjärden konstaterades dock en tydlig uppvärmning av underskiktet och bottnen under experimentet. Högre temperatur innebär högre syrekonsumtion medan mindre temperaturskillnad mellan ytan och bottnen innebär svagare skiktning.

Experimentet fortsätter nu i månadsskiftet maj-juni. Målet är bland annat att testa om pumpning redan på försommaren kan hindra att syret tar slut. Om det sker så vill man också veta huruvida bottnens tillstånd blir bättre och huruvida frigöringen av näringsämnen från bottnen minskar.

Finländska deltagare i projektet Proppen är SYKE, Vesi-Eko Oy, Helsingfors universitet och Pöyry Environment Oy. I Sverige är Stockholm Vatten med i projektet. Dessutom deltar VitusLab, Pöyry AS och miljöforskningsinstitutet NERI från Danmark. Projektet koordineras av SYKE och huvudfinansiären är Naturvårdsverket i Sverige. (EW)

Fyra miljoner kronor tas från det statliga Lova-stödet och utförarna får halva kostnaden i bidrag och står för resten själva.

De flesta av projekten har som mål att minska utsläppen av fosfor och kväve från kommunala reningsverk och enskilda avlopp: Tierps kommun ska bygga två våtmarker för utökad rening av spillvatten från avloppsreningsverken i Tierp och Edvalla. Östhammars kommun ska också genomföra en förstudie för en våtmark i syfte att minska belastningen på de hårt övergödda Östhammarsfjärdarna. Tierps och Heby kommuner vill ta fram planeringsunderlag och strategier för att minska utsläppen från avlopp.

Håbo och Uppsala kommuner kommer att ta prover i vattendrag för att lokalisera de största källorna till näringsutsläpp från enskilda avlopp och djurgårdar.

Enköpings kommun planerar att bygga anläggningar för att rena dagvattnet från hela staden vilket kommer att minska belastningen av både näringsämnen och miljöfarliga ämnen.

Tierps och Östhammars kommuner ska installera mottagningsanläggningar för toalettavfall från fritidsbåtar i Ängskärs hamn och i Öregrund, där även en anläggning för tvätt av båtbottnar ska byggas.

Upplandstiftelsen vill minska fosfor- och kvävemängderna i Östhammarsfjärdarna genom storskalig utfiskning av karpfiskar (bl.a. braxen och mört), en metod som tidigare främst använts i insjöar. Fisken rötas sedan för att framställa biogas. (EW)

Himmerfjärden och Syvabs reningsverk vid fjärden tillhör världens bäst dokumenterade och undersökta. Provtag­ning i fjärden startade 1972 och sedan dess har forskningsstudierna avlöst varandra. Det finns genom ett långvarigt samarbete mellan Systemekologiska institutionen vid Stockholms universitet (Sisu), periodvis Naturvårdsverket, Mistra och EU-projekt mycket långa tidsserier av god kvalitet från Himmerfjärden. Dessa används nu i projektet HNS (Himmerfjärden Nit­ro­­gen Study) för att studera kvävereningens miljönytta i en Östersjöfjärd.

Idag är forskningsledaren Ulf Larsson vid Stockholms universitet säker i den länge omtvistade frågan om kvävets roll i Östersjön: ökad kväverening är enda sättet att få bra vattenkvalitet i Östersjöns kustvatten.

– Vi kan visa tydliga samband på varje station i området att: minskar vi kvävetillförseln så får vi också bättre vattenkvalitetsförhållanden. Men det är inte bara kvävet som spelar roll. Vi måste vara medvetna om kväve och fosfor och det kan även vara andra faktorer i vissa sammanhang, säger Ulf Larsson i ett reportage i SR:s Vetenskapsradion.

Ulf Larssons slutsats är att i områden med större reningsverk som har välfungerande fosforrening är risken för negativa effekter av kväverening mycket liten.
En av de omstridda frågorna har handlat om cyanobakteriernas (så kallade blågrönalger) förmåga att binda kväve från luften om det uppstår kvävebrist i vattnet. Cyanobakteriernas kvävefixering under sommaren medför att kvävereningens miljönytta minskar, kan man konstatera i studien. I Himmerfjärden förefaller dock tillförseln av fixerat kväve vara liten i relation till minskningen i tillförseln av kväve från Himmerfjärdsverket.

Periodvis under försöksperioden har kvävereningen vid Himmerfjärdsverket stängts av. Åren med full kväverening hade den lägsta medelkoncentrationen av totalkväve i fjärdens ytskikt. Därför kan man slå fast att kvävefixering inte upphäver kvävereningens positiva effekter ens under sommaren.

I HNS, som har pågått sedan 2007 och sträcker sig fram till 2010:s slut samver­kar Sisu, DHI och Vattenfall med medel från NV, Svenskt Vatten och Syvab. (EW)

Professor Daniel Conley tilldelas 150 000 amerikanska dollar från stiftelsen Pew i USA. Pengarna går till hans forskning om syrebristen i Östersjön. Conley har under flera år fokuserat sin verksamhet på hur man ska tackla problemen med de döda havsbottnarna. Han är biogeokemist och forskar kring näringsämnenas flöde på land och i havet. Han är verksam vid Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper på Lunds universitet.

Orsaken till Östersjöns syrebrist är den stora tillförseln av näringsämnen från land till hav, främst från jordbruk och fossila bränslen. Näringsämnena skapar övergödning i havet; algerna tillväxer kraftigt när det finns mer näring att tillgå. Men när algerna dör och förmultnar på havets botten slukas stora mängder syre vid själva förmultningsprocessen, vilket gör att syrebristen uppstår. Och när det blir snålt om syre trivs inte djur och växter där. Alltså uppstår problemet med döda havsbottnar. Faktum är att de döda havsbottnarna i Östersjön utgör världens mest omfattande exempel på syrebrist i havet orsakat av människans utsläpp.

Nu ska Daniel Conley i ett treårigt projekt göra en vetenskaplig utvärdering av flera olika metoder som syftar till att råda bot på de döda havsbottnarna i Östersjön. Daniel Conley kommer att undersöka såväl effektivitet och kostnad som effekterna på djur och växter. Dessutom kommer han att jämföra nya tekniska lösningar med mer traditionella metoder.

På senare år har flera nya tekniska lösningar föreslagits och utprovats för att minska syrebristen i havet, utöver de mer traditionella metoder som i första hand handlar om att försöka minska själva tillförseln av näringsämnen från land. Ett exempel på ny lösning är att man aktivt ska tillföra syrgas till djupvattnet för att minska syrebristen på havsbottnarna. (EW)

Rysslands premiärminister Vladimir Putin ägnade istället sin tid vid mötet för att prisa gasledningen Nordstream. (EW)