– Vi är oroliga för de mikroorganismer som förväntas öka i samband med klimatförändringarna, säger VA-chef Lars-Gun­nar Felldin när Cirkulation är på besök en dag i januari.

Arboga kommun tar sitt råvatten i Hjälmaren. Den stora men grunda sjön levererar ett vatten med hög temperatur, framförallt under augusti och september. På vattenverket behandlas det genom ­mikrosilning, kontinuerliga sandfilter samt långsamfilter och slutligen klorering.

– Med partikelmätning kan vi få en standardkurva för vårt dricksvatten över året som vi inte haft tidigare. Vi vill vara med på det här tåget och få en uppfattning, säger Lars-Gunnar Felldin.

Finessen med partikelmätningen är att mikroorganismer behöver någon sorts värd att färdas med genom vattenledningarna. Det krävs någon form av partiklar i vattnet.

– När vi får en årskurva får vi en ökad kunskap om råvattnet, när vi har en ökad risk, förklarar Lars-Gunnar Felldin.

Apparaturen mäter och registrerar partikelhalterna i utgående vatten kontinuerligt med hjälp av en lasersensor.

– Eftersom det är på utgående vatten ser vi om verket tar bort allting, flikar drift­ingenjören Ulf Zackrisson in.

Går partikelhalterna upp så larmar apparaten. Om partikelhalten hamnar över 150 stycken partiklar i storleken 1 – 2 mikrometer (µm) eller 100 stycken i storleken 3 – 25 mikrometer, så tar utrustningen dessutom vattenprov automatiskt. De här larmgränserna är under injustering. Normalt ligger Arbogas dricksvatten på cirka 20 partiklar i storleken 1 – 2 mikrometer.

Fördelen är naturligtvis att man direkt får ett prov vid det tillfälle som vattnet kan vara dåligt.

– Får man kontinuerliga larm kan man direkt ta ett större prov, säger Lars-Gunnar Felldin.

Tekniken fungerar inte bara för att larma och ta prover när något är fel. En stor indirekt fördel är enligt Lars-Gunnar Felldin att man får ett underlag för att slippa spekulationer vid ett magsjuke­utbrott.

– Har vi inte några partiklar i de storlekarna kan vi med större säkerhet säga att det inte är ökad risk för mikroorganismer i vattnet.

Än så länge har man inte haft några störningar i Arbogas vattenproduktion som lett till att några vattenprover tagits. Däremot har personalen noterat att utrustningen larmar så fort man gjort något arbete med start eller stopp av utrustning på vattenverket.

– Vi vill hitta vår egen kurva här. Hur ser störningar ut när vi till exempel tvättar långsamfilter, säger Lars-Gunnar Felldin.

I avtalet om försöksutrustningen ska man testa under fyra månader till att börja med men det lutar nog åt att man går vidare för att få fram en fungerande årsstatistisk, även om man naturligtvis ska utvärdera försöksperioden noggrant. Under försöket har kommunen och tillverkaren Predect delat på kostnaderna.

Systemet med tidig varning finns sedan i somras också installerat i bland annat Lilla Edets och Vårgårdas vattenverk. I Motalas vattenverk i Borensberg pågår en utvärdering av Sweco, med stöd av Svenskt Vatten Utveckling, som ska pågå till september 2010. Ett av målen för Motala kommun är att kunna minimera användningen av klor med hjälp av realtidsmätningen.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Vi tar prover vid de olika reningsstegen i vattenverket, till exempel filtren för att försöka spåra orsaken till bakterieförekomsten. Även råvattnet provtas för att kunna bekräfta eller avskriva att problemet ligger där, säger miljöchef Anders Olsson.

Han berättar också att flera parallella prover tas med olika provtagningstekniker.

Sunne kommen förbereder också en desinfektion av vattenverk och ledningsnät.

– En möjlig felkälla som vi identifierat är en luftavfuktare. Den avfuktar inomhusluften i vattenverket och den skulle samtidigt kunna tillföra bakterier som förorenar vattnet, säger Anders Olsson. (EW)

Det var under påskveckan som de första fallen av vinterkräksjuka kom i byn som har 450 invånare. Veckan efter påsk ökade antalet sjukdomsfall och man fick anledning att misstänka att det fanns ett problem med vattnet.

– Vi startade en reservvattentäkt inför påsken. Det förekom någon mindre störning i vattenkvaliteten vid inkopplingen men det föreföll bara vara tillfälligt, säger P-O Brandt, teknisk chef på Älvdalens kommun till Cirkulation.

När sjukdomsfallen ökade skickades vattenprover till Smittskyddsinstitutet, SMI, men från proverna gick det inte att belägga någon smitta.

– Vi fick anta att det ändå var reservvattentäkten som var problemet.

Reservvattentäkten i samhället kopp­las ibland in inför förväntade konsumtionstoppar. Råvattnet kommer från en källa, ett grundvatten med hög genomströmning som påverkas en del av ytvatteninströmning. Källan har använts som reservvattentäkt sedan 1950-talet.

Efter en tid visade avföringsprover från de insjuknade att det verkligen rörde sig om Calicivirus (vinterkräksjuka). Först när man fick möjlighet att testa vatten som tappats under påsken lyckades SMI fastställa att det även funnits calicivirus i dricksvattnet.

En familj tog med en dunk vatten som ska ha fyllts under påsken, till sin sportstuga. När familjen insjuknade fanns möjlighet att ta prover på vattnet i dunken.

Kommunen satte omedelbart in resur­ser för att kartlägga möjliga smittvägar men man har fortfarande ingen kunskap om hur viruset hamnat i vattnet.

– Med det här viruset så måste det bero på mänsklig aktivitet, säger P-O Brandt och berättar om spekulationer om påverkan från någon infiltrationsanläggning eller att någon illamående orienterare kan ha kräkts i närheten. Ingen teori har dock blivit styrkt.

Under maj och början av juni lagades småläckor på ledningsnätet samtidigt som högreservoaren rengjordes. En kontroll av UV-lamporna som fungerar som säkerhetsbarriär visade inga fel på utrustningen.

Den 18 juni påbörjades en lågdosklorering av nätet och först den 26 juni vågade kommunen släppa på kokningsrekommendationen.

– Eftersom våra analyser visade på tjänligt vatten hela tiden så kunde vi inte göra så mycket. Största problemet när man får in ett virus i vattnet är när man ska släppa kokningsrekommendationen, säger P-O Brandt. (EW)

– Då ville vi ha ett kraftigare UV än tidigare och köpte ett certifierat aggregat som följer tyska normer, berättar VA-chef Björn Svensson.

En ny UV-utrustning på 400 joule med lågtryckslampor sattes in i Skillinga­ryd i augusti 2007. I början hade man en del problem med styrningsenheten i systemet och hösten 2008 byttes hela paketet ut mot en ny utrustning.

För att även säkra vattenverket i Vaggeryd köptes en likadan utrustning dit. Ganska snart fick kommunen märkliga svar i sina prover. Analyserna visade att det fanns fler mikroorganismer efter UV-bestrålning än vad som fanns i råvattnet.

– Då och då kommer värdet på utgående upp i tjänligt med anmärkning. Första tanken är att det är fel på labbsvaren, säger Björn Svensson.

Vare sig kommunen eller UV-leverantören Christian Berner AB kunde få fram någon anledning till problemen. För att försöka ringa in felet har Vaggeryds kommun vidtagit flera åtgärder. Keramiska kranar har satts in på alla provtagningspunkter i kommunen och man bränner kranen vid provtagning. Från 28 april till och med 30 juni har prover lämnats in till två laboratorier parallellt, Alcontrol i Linköping och Eurofins i Jönköping.

– Vi kan ju inte garantera Christian Berner att det inte är något problem hos oss, säger Björn Svensson.

Björn Svensson och hans driftansvarige Ingemar Karlsson tycker ändå att Christian Berner AB kunde ha bjudit till lite mer.

– De kommer hit när vi ber dem men de är passiva. Samtidigt är vi inte ute efter att hänga Christian Berner, vi har bedömt att de är den bästa leverantören för detta, säger Björn.

Efter att Cirkulation besökte Skil­linga­ryd i maj så återkom Christian Berner AB omgående och installerade en ny tapppunkt för provtagning.

– Christian Berner satte dit en ny kran precis vid UV-ljuset, vår sitter en halvmeter därifrån, säger Ingemar Karlsson.

Christian Berner lät analysera sina prover vid Lackarebäcksverket i Göteborg och där hittades inga mikroorganismer i det utgående vattnet och bara någon enstaka i brunnsvattnet.

– Det är märkligt att problemet verkade försvinna när vi bytte ut en ventil. I våra prover försvann ju också bakterierna innan UV:et, då har det inte med UV:et att göra, säger Mats Moëll på Christian Ber­ner AB.

Kommunens egna provsvar visar dock att mikroorganismer i låga antal fortsätter att förekomma. Att lämna in parallella prover har dock gett ett nytt problem. Alcon­trol har systematiskt ett högre antal mikroorganismer i sina provsvar än vad Euro­fins har.

Resultat för Skillingaryd 23 juni från Alcontrol: 20 mikroorganismer i råvattnet, 80 i utgående vatten. Eurofins vid samma tillfälle: <1 i råvattnet, 20 i utgående vatten. En vecka senare, den 30 juni: Alcon­trol: <10 i råvattnet, 10 i utgående. Euro­fins vid samma tillfälle: <1 i råvattnet, <1 i utgående.

Under perioden 28 april – 30 juni har Alcontrol visat förhöjda värden efter UV i åtta av nio prover. Eurofins har registrerat förhöjda värden i sex av nio prover under samma period, men på en lägre nivå.

– Problemet är inte Christian Berners men vi är väldigt intresserade av att följa det och vill verkligen inte skylla ifrån oss. Om Vaggeryds kommun kommer tillbaka och hävdar att UV:et inte fungerar så är vi ödmjuka, kommenterar Mats Moëll.

De experter Cirkulation talat med tror inte heller att det är själva UV-utrustningen som är problemet. Per Ericsson, dricksvattenexpert på kommunala Norr­vat­ten norr om Stockholm säger att problemet är väldigt ovanligt och att någon form av provtagningsfel ligger nära till hands som förklaring. Lågtryckslampor och låga halter organiska ämnen i råvattnet, som det rör sig om här, ger mindre risk för oxidering av organiskt material i vattnet. Per Ericsson tycker ändå att det finns några frågor att reda ut närmare.

– UV-ljus kan oxidera även oorganiska ämnen, som ammonium till i första hand nitrit. Vilken ammonium-, nitrit, respektive nitrathalt finns det i vattnet före respektive efter UV-desinfektion? En ändrad sammansättning av de ämnena kan ändra ekosystemet i ledningsnätet och därmed halten heterotrofa mikroorganismer, säger Per Ericsson och fortsätter:

– UV-lampor som lyser i stillastående vatten ökar risken för fotooxidering av omgivande vatten som ger näring för mikroorganismer nedströms. En mätning av vattnets AOC-halt före och efter UV-desinfektion vore önskvärd.

Per Ericsson tycker också att man ska kontrollera biofilmpåväxt uppströms res­pektive nedströms UV-lamporna.

Bo Berghult, konsult på Miljökemi­gruppen, vill gärna peka på vikten av att inte betrakta desinfektion som något annat än en barriär.

– Det är skillnad mellan att skapa en barriär mot överföring av mikroorganismer från rå- till dricksvatten och att skapa ett mikrobiologiskt stabilt vatten där mikroorganismerna får göra sitt innan man distribuerar vattnet, säger Bo Berghult som menar att det finns många vattenverk där detta inte fungerar.

För Björn Svensson och Ingemar Karls­son fortsätter nu detektivarbetet.

– Finns det några andra som har sådana här problem? Det vore intressant att få andras erfarenheter, säger Ingemar Karls­son.

På det likadant utrustade vattenverket i Vaggeryd har det inte förekommit några problem, det är bara i Skillingaryd och på distributionsnätet har man inte heller några problem.

– Nu har vi avslutat dubbelkollen. Nu kör vi ordinarie provtagning en tid och avvaktar, avslutar Björn Svensson.

Text & bild: Erik Winnfors

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Kemisk fällning och filtrering ger ­ingen fullständig behandling. 90 – 99,9 procent av partiklarna, inklusive mikroorganismer, avskiljs. Konstgjord grundvatten­bildning med lång uppehållstid i marken, minst två till tre månader, ger en mycket bra säkerhet. Detta gäller även för naturligt grundvatten. Är uppehållstiden i marken för kort kan mikroorganismer finnas kvar i vattnet, virus anses kunna transporteras längst i akvifären.

De metoder som används för desinfektion av dricksvatten i Sverige är tillsats av oxidationsmedel (klorgas, natriumhypo­klo­rit, kloramin, klordioxid eller ozon) samt bestrålning med ultraviolett ljus (UV). Kännetecknande för oxidationsmedel är att de mycket lätt reagerar med andra ämnen, som då oxideras. Oxidation innebär att det ämne som oxideras tvingas lämna ifrån sig en eller flera elektroner. På detta sätt kan dött organiskt material brytas sönder till mindre delar, medan effekten på levande organismer blir att livsviktiga beståndsdelar i cellmembranen oxideras så att den drabbade mikroben dör.

Fri klor tillsatt i form av klorgas eller hypoklorit är kraftiga desinfektionsmedel och ger en effektiv avdödning men verkar normalt under en kort tid. Ett svagare desinfektionsmedel är kloramin. Kloramin är ett mer stabilt ämne än de kraftigare klorvarianterna och används i första hand för långverkande desinfektion i ledningsnäten. Hur klorföreningar reagerar med vatten beror på innehållet av organiskt material, pH-värde med mera. Därför måste man trots ovanstående alltid utgå från sitt eget vatten.

Livsmedelsverket betraktar inte desinfektion med kloramin som en mikrobiologisk säkerhetsbarriär. En del sjukdoms­framkallande organismer, som Giardia och Cryptosporidium, kräver mycket högre halter av fritt klor för att avdödas, än vad som är tillåtet att använda inom dricksvattenberedning.

Ozon är ett alternativt oxidationsmedel och har en god barriärverkan mot bakterier, encelliga organismer och de flesta ­virus. Ett problem är att  avdödade mikroorganiser och det sönderdelade organiska materialet kan ge upphov till mikrobiologisk tillväxt i ledningsnäten.

UV-ljus verkar på ett annat sätt än de oxiderande medlen. UV-strålarna angriper främst levande mikroorganismer genom att skada cellens DNA. UV är mycket ­effektivt mot encelliga parasiter som Giardia och Cryptosporidium liksom mot de flesta bakterier. Vissa virus står dock emot UV. Det finns spekulationer om att en del mikroorganismer ibland kan repa­rera skadan på DNA.

Till sist finns de fysiska barriärerna, membranfilter. Avskiljning med membranteknik kan vara mycket effektiv. Den enklaste formen, mikrofiltrering, ger dock inte ett tillräckligt skydd. Porerna i mikrofilter kan släppa igenom virus.

I kombination med kemisk fällning ­visar beräkningar att filter av ultrafilterkvalitet ger en god avskiljning av virus även om de har viss andel filterporer som är större än de minsta virusen. För vattenverk utan kemisk fällning krävs nanofilter för att avskilja virus. Nanofiltren har ännu ­tätare membran vilket ger betydligt högre investerings- och driftskostnader än ultrafilter.

Membranfilter rekommenderas dock inte som ensam mikrobiologisk barriär då membranens skick är avgörande för effekten. En anläggning med skadade membran­element eller läckor i kopplingar ger ett sämre skydd.

Både förhållandena i ytvatten- och i grundvatten förändras med ett förändrat klimat.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.