I maj år 2009 beslutade dåvarande Miljödomstolen om hårdare tag mot LKAB:s kväveutsläpp i vatten. LKAB i Kiruna släpper årligen ut cirka 100 ton kväve i vatten, merparten är kväve som via sprängämnesrester blir kvar i berget och följer med gråberget och malmen in i verken. När materialet processas löses kvävet upp i processvattnet i form av nitrat och ammonium. Ammonium kan under specifika förutsättningar övergå i ammoniak.

Miljödomstolen beslutade utifrån villkorsförslag från Naturvårdsverket om ett begränsningsvärde på 0,005 mg/l ammoniak i det vatten som LKAB bräddar, det vill säga LKAB:s processvatten. LKAB anser att andra typer av villkor avseende kväve kan vara mer relevant. Med anledning av detta krävde LKAB en omprövning i Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolen har valt att stå fast vid Miljödomstolens beslut men nu ändrar Högsta domstolen det beslutet. (EW)

Kommunsstyrelsens förslag ska nu godkännas av kommunfullmäktige. (EW)

Som en livsnerv slingrar den sig fram genom det skånska landskapet. Kävlingeån, med hela sitt avrinningsområde, kan idag känna av att forna tiders torrläggningsambitioner bytts ut mot nytänk.

Ett 15-årigt samarbete mellan nio kommuner har inneburit att drygt 100 ton kväve och fem ton fosfor per år inte når havet. Dessutom har ett stort antal arter fått nytt livsutrymme, landskapet har blivit vackrare och i kombination med några kalla vintrar har det gett många ovana skåningar tillgång till fina skrid­-skoisar.

Kävlingeåprojektet är ett gott exempel på att välfungerande samverkan ger bra resultat.

Våtmarken renar, ger livsutrymme, rekreation och skönhet. Att jobba med vattenvård är fint, tycker Tette Alström. För man får lämna nåt bra efter sig.

– När man ser det här, då känns det ju helt klart värt mödan.

Tette Alström har stannar upp och ler mot hela Skarhults våtmark. Ett projekt hon varit med om från första fröet till färdig, bländande vacker näringsfälla. Fåglarna tycker uppenbarligen också om tillskottet i landskapet som med vindkraften i bakgrunden bidrar på så många sätt.

Tette är naturgeograf i botten och har jobbat i Kävlingeåprojektet sen starten. Femton år som gjort henne till en bättre förhandlare. Och stolt.
Hennes arbete handlar väldigt mycket om att få de många leden i projekten att fungera ihop. Det är mycket dialog och utan bra personkemi går det inte.

– Den stora glädjen är då man kommer ut och ser skillnaden mot hur det var från början till att det har blivit så här väldigt vackert. Markägarna själva uttrycker ofta att det blev just så mycket vackrare än de hade trott.

Hon både jobbar med, bor intill och badar i Kävlingeån. Hela avrinningskartan har hon i huvudet. Så visst finns det en särskild relation. Det är förståelsen för landskapet och hur vattnet fungerar i det som fascinerar.

Anna Olsson är projektsekreterare och hon förklarar hur det kommer sig att det faktiskt har gått att få så många intressen att enas i en så omfattande och komplex fråga som ett helt avrinningsområde. Och visst, lite har det gnisslat ibland, men på det hela taget har det gått föredömligt smidigt.

– Här finns flera engagerade politiker och tjänstemän. Det behövs, utan dem hade vi inte kommit hit där vi är idag. Jag tror mycket på att ha en stabil ledning, säger Anna Olsson.

– Och några eldsjälar, som brinner lite extra och som orkar driva projekt som ligger lite utanför den vanliga kommunala verksamheten. Det behövs en otrolig drivkraft. Att lyckas förankra i nio kommuner, det är inte lätt, inflikar Tette Alström, projektets inhyrda konsult som varit med från början.

Målet som sattes 1995 var 300 hektar våtmarker till 2010. 365 hektar blev det och inom avrinningsområde finns nu också 224 hektar skyddszoner. Några vattendrag har restaurerats och återfått sina naturliga meandrande sträckningar. Allt för bättre ekologisk status, större biologisk mångfald och rekreationsvärden.

Processerna är ofta långa men med de femton års erfarenhet som numera finns inom projektet går det stadigt framåt. Resultaten av ansträngningarna påverkar flera av de nationella miljömålen, inte minst mindre belastning på den känsliga Östersjön. Men det är ännu lång väg kvar till god ekologisk status. Stora delar av avrinningsområdet ligger inom Skånes mer jordbruksintensiva områden. Det mesta är övergött, men inte hopplöst.

– Man kan säga att vi är på god väg att nå målet. Det finns ju fortfarande mycket kvar att göra, säger Anna Olsson.

Projektet har utvärderats och fått bra betyg. Förutom bra reningsresultat med mindre kväve och fosfor till sjöar och hav, har projektet gett livsutrymme åt flera rödlistade arter. Projektet har sin del i att flera arter till och med har kunnat strykas från rödlistan. Inom projektet har några riktigt stora dammar anlagts, och de behövs i det utdikade Skåne.

De senaste 150 åren har nästan 95 procent av de skånska våtmarkerna försvunnit. Öppna vatten har fått lämna plats för större, mer rationella odlingsarealer. Det har varit en kostsam process som har resulterat i mer matproduktion men också övergödning och en dramatisk artutarmning. Den kostsamma processen som nu pågår med att återskapa lite av det som fanns naturligt förr, ändrar snabbt biologin.

– Varenda pöl drar ju till sig, även rödlistade arter, säger Tette Alström.

107 miljoner kronor har hela projektet kostat hittills. Hälften av pengarna kommer från kommunerna och hälften är stöd från staten och från EU. Kommunerna tycks nöjda med satsningarna och vill fortsätta.

Det är många relationer som måste fungera för att driva fram resultat. Mer än vad man kanske kan tro handlar om dialog, förhandling och personkemi. Men projektet har visat att man kommer långt på frivillighet. Många vill bidra, och de i slutändan positiva markägarna är projektets viktigaste ambassadörer.

Konsultföretaget Ekologgruppen håller i själva anläggningsprojekten. De förhandlar med markägare, håller kontakten med entreprenörerna, finns med under anläggningsprocessen och kollar av att allt blev så som det var tänkt. Kommunernas roll har varit att serva mark­ägarna med det administrativa och att betala.

– Förutom att projektet står för hela anläggningskostnaden så får markägaren ersättning för marken. De är viktig olja i maskineriet, för utan villiga markägare blir det inga projekt alls, säger Tette Alström.

Projektet anses vara ett föredöme för hur bra vattenvård kan bedrivas. De inblandade kan känna sig nöjda med att på ett bra sätt ha lyckats förena flera intressen till någonting riktigt bra för många. En viktig del av projektet har varit att ta med kommunpolitikerna ut på exkursioner för att visa de vackra resultaten.

Efter fyra etapper avslutas Kävlingeåpro­jek­tet vid nästa årsskifte. 2012 är planen att Käv­lingeåns nybildade vattenråd ska ta över, så åtgärds­­arbetet fortsätter. Mot god ekologisk status.

Text: Marie Brandt

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

En orsak kan vara ombyggnader i reningsverket under 2010. Reningsverket har en kapacitet på motsvarande 200 000 pe, vilket är nödvändigt då regionen har en stor livsmedelsindustri.

Enligt C4 Teknik har man haft problem med processen även under inledningen av 2011. Förbättringar vid reningsverket är planerade. Källa: Kristianstadsbladet. (EW)

Nitrifikation är en del av kvävets kretslopp i marken. Då omvandlas ammonium till nitrit och därefter till nitrat. Processen accelereras i jordbruksmark och resulterar i kväveförluster till exempel i form av nitratutlakning, vilket kan leda till övergödning av omgivande vattendrag.

Man har sedan slutet av 1800-talet vetat att det finns nitrifierande bakterier, medan de nitrifierande arkeérna upptäcktes för bara några år sedan. Arkeér räknades tidigare in i organismgruppen bakterier, men är nu en av de tre domänerna i ”livets träd” som används för att klassificera organismer. De finns överallt där man kan hitta bakterier och även i andra, mer extrema miljöer, till exempel i heta källor. Många studier har nu rapporterat att det verkar finnas fler nitrifierande arkeér än bakterier i de flesta jordar.

Mikrobiolog Ella Wessén har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt nitrifierande mikrobsamhällens sammansättning, antal och aktivitet i olika fältstudier. Hon kunde visa att det oftast fanns fler arkeér än bakterier i de undersökta markekosystemen, och att de nitrifierande arkéerna troligen är orsak till att nitrat lakas ut från åkermark. I en skogsbevuxen torvjord hittade hon dock ett större antal nitrifierande bakterier än arkeér, vilket tyder på att bakterierna kan vara viktiga i den typen av markekosystem.

– Mina resultat kan i förlängningen få betydelse för att bedöma åtgärder för att minimera kväveläckaget, säger Ella Wessén. (EW)

Den nuvarande regeringen tog bort skatten på handelsgödsel ”kväveskatten” från och med årskiftet. När det tillkännagavs i höstas var branschorganisationen Svenskt Vatten mycket kritiska till att regeringen tog bort ett viktigt styrmedel mot övergödning av vatten.

Oppositionen vill nu återinföra denna skatt men har inte specificerat storleken på den. (EW)