Den nuvarande regeringen tog bort skatten på handelsgödsel ”kväveskatten” från och med årskiftet. När det tillkännagavs i höstas var branschorganisationen Svenskt Vatten mycket kritiska till att regeringen tog bort ett viktigt styrmedel mot övergödning av vatten.

Oppositionen vill nu återinföra denna skatt men har inte specificerat storleken på den. (EW)

–Det är mycket glädjande, säger Kurt Hagenrud (C), ordförande i tekniska nämnden, som nu väntar på att avgörandet om själva kontrollprogrammet.
Även det ärendet ska prövas i miljödomstolen, men när ett avgörande är att vänta är svårt att veta, säger Kurt Hagenrud till Skånska Dagbladet.

Vi har skrivit om kvävefrågan i Hörby tidigare här.

Himmerfjärden och Syvabs reningsverk vid fjärden tillhör världens bäst dokumenterade och undersökta. Provtag­ning i fjärden startade 1972 och sedan dess har forskningsstudierna avlöst varandra. Det finns genom ett långvarigt samarbete mellan Systemekologiska institutionen vid Stockholms universitet (Sisu), periodvis Naturvårdsverket, Mistra och EU-projekt mycket långa tidsserier av god kvalitet från Himmerfjärden. Dessa används nu i projektet HNS (Himmerfjärden Nit­ro­­gen Study) för att studera kvävereningens miljönytta i en Östersjöfjärd.

Idag är forskningsledaren Ulf Larsson vid Stockholms universitet säker i den länge omtvistade frågan om kvävets roll i Östersjön: ökad kväverening är enda sättet att få bra vattenkvalitet i Östersjöns kustvatten.

– Vi kan visa tydliga samband på varje station i området att: minskar vi kvävetillförseln så får vi också bättre vattenkvalitetsförhållanden. Men det är inte bara kvävet som spelar roll. Vi måste vara medvetna om kväve och fosfor och det kan även vara andra faktorer i vissa sammanhang, säger Ulf Larsson i ett reportage i SR:s Vetenskapsradion.

Ulf Larssons slutsats är att i områden med större reningsverk som har välfungerande fosforrening är risken för negativa effekter av kväverening mycket liten.
En av de omstridda frågorna har handlat om cyanobakteriernas (så kallade blågrönalger) förmåga att binda kväve från luften om det uppstår kvävebrist i vattnet. Cyanobakteriernas kvävefixering under sommaren medför att kvävereningens miljönytta minskar, kan man konstatera i studien. I Himmerfjärden förefaller dock tillförseln av fixerat kväve vara liten i relation till minskningen i tillförseln av kväve från Himmerfjärdsverket.

Periodvis under försöksperioden har kvävereningen vid Himmerfjärdsverket stängts av. Åren med full kväverening hade den lägsta medelkoncentrationen av totalkväve i fjärdens ytskikt. Därför kan man slå fast att kvävefixering inte upphäver kvävereningens positiva effekter ens under sommaren.

I HNS, som har pågått sedan 2007 och sträcker sig fram till 2010:s slut samver­kar Sisu, DHI och Vattenfall med medel från NV, Svenskt Vatten och Syvab. (EW)

Tekniska Verken i Linköping har byggt upp kvävereningen vid Nykvarns reningsverk utan att utöka volymerna på verket. Lösningen finns i en optimerad styrning av processerna.

Det är två olika tekniker som bygger upp kvävereningen på Nykvarns reningsverk. Båda är inköpta processlösningar som betalas via licensavtal. Den ena är processtyrsystemet Star med online-styrning från Krüger som hjälper till att optimera kväveavskiljningen i biosteget genom intermittent luftning. Den andra är den nyinstallerade Sharon-processen för rejektvattenrening från Grontmij, en teknik som kompletterar och avlastar biosteget.

Vägen till en fungerande kväverening i Linköping har varit lång.

– Vi gjorde på 1990-talet försök med efterdenitrifikation och våtmark. 1996 togs beslut om att bygga en våtmark men det överklagades, berättar Teknik- och processchefen Magnus Arnell.

I sju år snurrade markärendet runt i olika instanser och när Tekniska Verken väl fick rätt i högsta instans år 2005 hade tiden sprungit ifrån projektet, bland annat på grund av stegrande markpriser.

Istället påbörjade man ett arbete för att kunna uppnå sina krav på 70 procents kväverening inom befintliga volymer på reningsverket. Lösningen blev Star-systemet som styr processen så effektivt att man i princip klarar kraven.

– På det sättet skaffade vi oss denitrifikationskapacitet utan att bygga i betong, berättar Magnus Arnell.

Anläggningen var i drift under 2008 men samma år hamnade saken i ett nytt läge då Tekniska Verken förelades ett vite om 50 miljoner kronor om man inte uppfyller sina krav till under år 2010.

Magnus Arnell konstaterar lakoniskt att 50 miljoner kronor är mycket pengar och att man insåg att man behöver skapa sig lite extra marginal i kvävereningen.

– Då hade vi som alternativ den gamla efterdenitrifikationen eller vår gamla SBR-anläggning. Egentligen hade vi bara åtta månader för att handla upp, bygga och sätta i drift, säger Magnus Arnell.

Den korta tiden gjorde att en kompakt anläggningslösning som till exempel Anammox inte skulle hinna komma på plats.

– Då var Sharon en snabbt uppstartbar lösning, konstaterar Magnus Arnell.

Sharon är en patenterad processlösning där kväve omvandlas till kvävgas direkt från nitrit, man slipper alltså nitrifieringen till nitrat. Det blir möjligt tack vare exakt styrning av temperatur, uppehållstid och pH-värde.

En SBR-anläggning fanns alltså redan på plats men luftningen på verket behövde byggas om. Ett nytt luftarsystem och en ny blåsmaskin sattes in. Genom att gräva schakt mellan olika delar av verket kan man nu försörja förluftning, sandfång och Sharon med samma blåsmaskin. Genom att man då kom upp i så stora volymer i luftningen kunde man installera en effektivare membranluftare och en magnetlagrad turbokompressor som sparar upp till 30 procent energi jämfört med ett konventionellt system.

Den lösningen gav för övrigt två av medarbetarna, Henrik Kruuse af Verchou och Hanna Tengliden ett av årets miljöpriser från Föreningen Vatten; Flygt-priset.

Med både Star och Sharon i processen har man på ett sätt både hängslen och livrem i processen. Den överkapacitet som uppstår regleras så att Star inte nitrifierar hela vägen.

– Så mycket som möjligt tar vi bort i Sharon-anläggningen. Det blir till en vinst i minskad belastning på biosteget, säger Magnus Arnell och betonar än en gång att en av anledningarna till teknikvalen är att slippa bygga stora volymer i betong.

Sharon-anläggningen kördes igång i början av november 2009 och inledningsvis har man haft en del problem.

– Grontmij hade pratat om uppstartstid på några veckor men vi är inte i full kapacitet än efter tre och en halv månad, säger Magnus Arnell men tröstar sig samtidigt med att Grontmij är angelägna om att allt ska fungera och de har verkligen varit på tårna.

Ett överraskande problem var att man inledningsvis använt fel kolkälla. Den stärkelsebaserade kolkälla som använts har inte passat i processen. Nu när man gått över till en alkoholbaserad så går det bättre.

– Sedan har vi fått stötta processen med förvärmning av vattnet under uppstarten den här myckna vintern, säger Mag­nus Arnell.

Till det har en del mekaniska problem och ren skär otur kommit.

Ett par saker som blir speciellt med anläggningen är dels att man förväntar sig att den skulle kunna bli något känslig för störningar då lösningarna bygger på exakt styrning av processen både i Star och Sharon. Dels ger licensavtalen lite speciella arbetssätt.

På svenska reningsverk finns ett relativt högt kunnande jämfört med i många andra länder i Europa. De holländska experterna inom Grontmij var till en början inte så vana vid en kund som ville styra leveransen såpass mycket som Tekniska Verken ville och var vana vid.

Avtalsmässigt är Sharon-anläggningen designad för en viss ammoniumbelastning. Den gränsen får inte överskridas enligt licensavtalet.

Sharon-metoden (Stable High rate Ammonia Removal over Nitrite) utvecklades i Delft, Nederländarna på 1990-talet. Idag finns ett tiotal anläggningar i Europa. Den vid Nykvarns reningsverk i Linkö­ping är den första i Sverige.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Bakgrunden är en dom från miljööverdomstolen från den 23 april 2009 om Lyby avloppsreningsverk. Domen gäller en tvist mellan Hörby kommun och Länsstyrelsen om slutliga villkor för utsläpp av kväve vid avloppsreningsverket. Miljööverdomstolen beslutade i domen om en treårig prövotid innan de slutgiltiga villkoren för kväveutsläpp från Lyby avloppsreningsverk kan fastställas.

Hörby kommun har tidigare inte accepterat Länsstyrelsens villkor om 15 mg kväve per liter, utan vill i stället bedriva verksamheten utan tak för utsläppen.

- Ärendet är komplicerat och noggranna avvägningar har gjorts före vi fattade beslutet om utökat kontrollprogram, säger Mirna Castro de Montes, miljöhandläggare vid Länsstyrelsen i Skåne län.

Hörby kommun har i domstolsförhandlingarna hävdat att om kväve från Lyby avloppsreningsverk alls har någon effekt på Ringsjöarna, dit vattnet går, så är den positiv. Länsstyrelsen menar i stället att det innebär en påtaglig risk att helt obegränsat släppa ut näringsämnet kväve från reningsverket.

Miljööverdomstolen har överlåtit ansvaret till Länsstyrelsen om den anser att ytterligare kontroller krävs – utöver vad som står i domen för att försöka klargöra effekten av kväve från avloppsreningsverket på Ringsöarnas ekosystem. Länsstyrelsen har bedömt att kontrollprogrammet ska utökas och har tidigare underrättat kommunen om detta.

Kommunen har i ett yttrande till Länsstyrelsen redovisat såväl en minskad belastning på avloppsreningsverket som minskade utsläpp från verket. Men Länsstyrelsen anser att minskningen kan vara tillfällig och menar att frågan om effekterna av kväveutsläppen till Ringsjöarna behöver utredas vidare. Först därefter kan miljööverdomstolnen fastställa slutliga villkor för utsläpp av kväve från avloppsreningsverket .

En första del av vitet kommer att krävas in om tekniska nämnden inte senast den 1 maj 2010 påbörjar undersökningar och analyser för att ta fram ett utökat underlag om kväveutsläppen. (EW)

Under den senaste fyra-årsperioden har storskaliga försök med kvävereningen vid Syvab pågått och nu är forskningsledaren Ulf Larsson vid Stockholms Universitet säker i den länge omtvistade frågan om kvävets roll i Östersjön: Ökad kväverening är enda sättet att få bra vattenkvalitet i Östersjöns kustvatten.

– Vi kan visa tydliga samband på varje station i området att minskar vi kvävetillförseln så får vi också bättre vattenkvalitetsförhållanden. Men det är inte bara kvävet som spelar roll. Vi måste vara medvetna om kväve och fosfor och det kan även vara andra faktorer i vissa sammanhang, säger Ulf Larsson i ett reportage i SRs Vetenskapsradion.

Ulf Larssons slutsats är att i områden med större reningsverk som har välfungerande fosforrening, så är risken för negativ effekter av kväverening mycket liten. (EW)

– Vår målsättning är att kunna använda biomassan för rötning, säger Fredrik Norén till Cirkulation.

På det sättet ska också odlingssatsningarna kunna gå att räkna hem finansieringsmässigt.

Fördelar med sjöpungar, jämfört med blåmusslor, är att de har en starkare tillväxt. Sjöpungar skulle gå att skörda två gånger om året. Den är också mindre känslig för vattenkvaliteten så det är inga problem med en odling till exempel utanför ett reningsverk. Samtidigt tar växten upp kväve och fosfor på samma sätt som blåmusslor.

Odlingar skulle kunna vara aktuella i Västerhavet och i de södra delarna av Östersjön. Det saltfattiga vattnet norr om Bornholm lämpar sig förmodligen inte för odling av sjöpung.

Lysekils kommun har sökt bidrag på sammanlagt 5,1 miljoner kronor från Lova och från Havsmiljöanslaget, för försöksodlingen. Projektet beräknas starta 2011 för att utvärderas 2012. (EW)

– Den analysmetod vi använder idag säger inte mer än att kvävet inte är partikulärt. Den nya metoden kan, genom separation och olika grader av filtrering, ge svar på om kvävet är oorganiskt eller organiskt i löst, partikulär eller kollodial form.

På så sätt kan man dels följa kvävets väg genom reningsprocessen, dels få en uppfattning om vilka källorna är. Metoden fungerar bra när man, som Tekniska Verken, behöver identifiera ett problem eller när kvävehalterna i avloppsvattnet är låga, när totalkvävehalten är mindre 3 mg/l.

Metoden har tagits fram av amerikanska forskare eftersom kvävekraven är mycket tuffare i USA än de idag är i Sverige. Naturvårdsverket nämner dock skärpta kvävekrav som en möjlig åtgärd för att Sverige ska kunna uppfylla sina åtaganden enlig Baltic Sea Action Plan (BSAP).

/Lise-lotte Nilsson

Av de 141 avloppsreningsverk som tvisten gällde medgav Sverige att dessa 37 saknade eller hade otillräcklig kväverening. Av resterande 104 verk har 68 stycken redan kväverening. För 29 verk norr om Gävle och sju inlandsverk söderöver bestred Sverige behovet av kväverening.

EG-domstolen följde Sveriges linje och menade att kommissionen inte lyckats bevisa att kväveutsläppen från dessa verk bidrar till övergödningen i Öster­sjön.

– På alla viktiga punkter har Sverige fått rätt. Kvävet har ingen miljöbetydelse för Bottenviken eller Bottenhavet. Inlandsverken får tillgodoräkna sig retentionen, det vill säga att kvävet avgår naturligt till luften, kommenterar Anders Lind på Svenskt Vatten.

– Jag är nöjd med att domstolen gått på Sveriges linje. Övergödningen i Öster­sjön är ett stort miljöproblem som måste lösas. En grundläggande utgångspunkt för regeringens arbete i denna fråga är att de åtgärder som vidtas ska vara ändamålsenliga och få avsedd effekt. EG-domstolens dom ger stöd för det tänkesättet, var miljöminister And­reas Carlgrens kommentar.

Till skillnad från generaladvokatens förslag till dom, som kom i våras, fälls nu Sverige för 37 verk. Hittills har ungefär hälften av dessa byggt om, och trimmat processerna, så att man klarar avloppsdirektivets krav. Men resten har fortfarande ingen kväverening, och några av dem har inte kommit längre än till samrådsprocessen. Anledningarna till fördröjningen är flera men helt klart är att man i vissa fall väntat på utslaget i EG-domstolen.

I och med domen ökar nu pressen på dessa verk. Troligen är regeringen därför ganska nöjd även med den fällande delen av domen eftersom man anser att utbyggnaden av kvävereningen gått alldeles för långsamt. Sverige har ju medgivit att kväverening behövs här och inte minst med tanke på landets internationella åtaganden måste man ju leva som man lär. Dessutom riskerar Sverige mycket höga böter om kvävereningen inte är på plats inom rimlig tid.

Hur viktig domen blir i praktiken återstår ännu att se. Kommande krav på ytterligare sänkta kväveutsläpp från de svenska Vattenmyndigheternas tolkning av EU:s vattendirektiv kan göra att kvävereningen ändå måste byggas ut på fler håll än vad utslaget i EG-domstolen innebär. (LLN)