Älvsby energi som svarar för driften misstänker att orsaken är inläckage i någon reservoar. Provet med bakterier kommer från byn Muskus. Vattnet i de övriga byarna har provtagits men besked om de proverna dröjer, skriver Piteå-Tidningen. (EW)

Under tiden som Bolmentunneln repareras använder Sydvatten reservvattentäkten Ringsjön för dricksvattenförsörjning. Sydvatten har en uttagsrätt som reglerar hur mycket vatten som får tas ur sjön.

– Det är sommarens höga förbrukning som gör att uttagsrätten inte räcker till, berättar produktionschef Stefan Johnsson. Vi har vidtagit åtgärder för att hålla uttaget inom de tillåtna gränserna. Förra året klarade vi sommarens uttag precis. Men nu handlar det om att se till att våra 800 000 kommuninvånare ska få sitt dricksvatten. Överuttaget är marginellt, på årsbasis motsvarar det endast några promille av det totala uttaget ur Ringsjön.

Sydvatten har tillstånd att bortleda totalt 665 000 kubikmeter per vecka, vilket i medeltal innebär 1,1 kubikmeter per sekund. Därutöver har bolaget en fri kvot på 780 000 kubikmeter som får fördelas över året.

– Vi har haft en kontinuerlig dialog med länsstyrelsen när det gäller vattenuttaget och nu har vi hamnat i ett nödläge där det bara finns ett alternativ – att fortsätta att försörja våra delägarkommuner med vatten från Ringsjön. Vi kommer att anmäla detta till Miljödomstolen, allt enligt gällande lagstiftning, fortsätter Stefan Johnsson.

Eftersom den nuvarande vattendomen inte täcker reservvattenbehovet har Sydvatten lämnat in en ansökan om tillstånd för utökat reservvattenuttag i Ringsjön enligt 11 kap miljöbalken. Arbetet med utökat reservvattenuttag påbörjades hösten 2006 och ansökan lämnades in den 12 oktober 2009.

– I samband med ansökan om utökat reservvattenuttag har vi utrett miljökonsekvenserna och kan då konstatera att en utökad vattendom inte orsaker några skador i Ringsjön eller Rönne å. Utredningen bygger på ett uttag av 2,0 kubikmeter per sekund, och medeltalet hittills är betydligt lägre. Under denna sommar beräknas medeltalet vara cirka 1,2 kubikmeter, avslutar Stefan Johnsson. (EW)

Ett kolfilter ska installeras på vattenverket i Sinntorp för att hantera de sista resterna. Till en början ska vattenverket producera 800 – 900 kubikmeter per dygn, skriver Mölndals-Posten. (EW)

I Kumla kommer det att krävas tre godkända vattenprover  innan vattnet klassas som drickbart efter en vattenläcka i ett område, skriver Sveriges Radio P4 Örebro. (EW)

Varken de kemiska proven eller bakterieproven visar på att vattnet skulle innehålla några föroreningar.
- Vi tackar alla för samarbete kring denna krissituation och jag vill särskilt rikta ett stort tack till alla inom kommunen som jobbat hårt med krisarbetet och försökt underlätta för berörda i Hammarstrand, säger kommunalrådet Terese Bengard.

Mer om tillbudet i Hammarstrand kan du läsa här.

Genom att det vatten som används är bräckt kan man använda mer energisnål membranteknik jämfört med traditionell avsaltning.

Projektet utvärderas i höst. (EW)

– Peepoo-bag fyller en behovsnisch där det tidigare inte fanns någonting, konstaterar Håkan Jönsson, professor i kretsloppsteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Globalt sett har enbart 1,1 miljarder människor tillgång till vattenburna avlopps­system. Det stora flertalet av jordens befolk­ning, 5,3 miljarder, saknar antingen toalett helt (2,6 miljarder) eller har latrin. Skulle alla dessa börja använda vattenburna system räcker helt enkelt inte vattnet. Världen står inför en fosforbrist och bönderna i Afrika söder om Sahara förlorar årligen 30 – 60 kg växtäring/hektar. Är lösningen en engångs­påse som Peepoo, som kan komposteras och återföra närings­ämnen?

Elisabeth Kvarnström på Stockholm Environment Institute, SEI:

– Peepoo-bag skulle verkligen kunna göra enorm skillnad i katastrofsituationer. Alla regeringar, Röda korset och Unicef borde ha ett lager. Men för att det ska fungera långsiktigt krävs ett system för hantering av påsarna.

Elisabeth Kvarnström menar att det ibland finns en övertro på själva produkten. Men den tekniska lösningen måste fungera i samklang med de institutionella förutsättningarna och vara kulturellt accepterad. Hon nämner utformningen av den mobila urinseparerande toaletten Ecoloove som ett bra sätt att jobba. Industri­designern Annamaja Segtnan har tillverkat sin prototyp i indiska Ahmedabad och på hennes blogg beskrivs hur idéerna har fått ändras allt eftersom synpunkter kommit från användarna i slummen.

– Toaletten hade antagligen inte sett likadan ut om hon hade suttit på ett kontor i Sverige och jobbat fram lösningen, menar Elisabeth Kvarnström och refererar till aktuella studier som visar att det är vid designen av systemet som det är allra viktigast med en delaktighet från användarna för att få till hållbara lösningar. Att det är designers, arkitekter och konstnärer som arbetar fram VA-lösningar ser hon som ett tecken på att frågorna fått förankring utanför ingenjörskåren.

En vanlig miss i utvecklingsarbetet är att de som ska använda systemen inte blivit involverade. Håkan Jönsson minns ett vattenverk i Uganda som byggts tack vare tre olika bidragsgivare.

– När något gick sönder fick man bara ett nytt bidrag. Men det fanns ingen känsla av att det var deras.  Det som behövs är idéer som kan få fäste.

Priset för produkten måste också anses rimlig för användarna. Generellt sett är betalningsviljan låg just för att kunna gå på toaletten eller få rent vatten. Solvatten, en behållare som renar och värmer vatten, kostar ni dagsläget 600 hundra kronor och har en livslängd på cirka fem år.

– Solvatten är en bra idé, men det krävs nog att utomstående organisationer köper in den, menar Elisabeth Kvarn­ström.

Något som redan sker, exempelvis via Vi-skogen i Kenya och ett samarbete med företaget Middagsfrid som klimatkompenserar genom att köpa Solvatten.

Peepoople har i egna studier kommit fram till att man måste sänka kostnaden för varje enskild Peepoo-bag. Håkan Jönsson tror generellt sett på lokal produktion, som blir billigare och gynnar lokala entreprenörer istället för att svenska företag ska sälja sina produkter.

– Västföretag ska inte profitera på fattiga människor.

Finns det någon risk att fattiga länder översvämmas av fiffiga idéer? Nej, inte med tanke på det enorma behov som finns, menar Håkan Jönsson.

– Men den viktigaste insatsen är inte när vi bygger ledningar, utan när vi förmedlar kunskap på kurser för lokalt folk. Det är de satsningarna som har störst möjlighet att bli framgångsrika.

Han nämner det Sida-finansierade utvecklingsprogrammet EcoSanRes som vill sprida och utveckla hållbara lösningar för sanitet. Satsningen, tillsammans med uppmärksamheten kring World Water Week, har betytt mycket för att öka engagemanget bland svenska entreprenörer, tror Håkan Jönsson.

Både Håkan Jönsson och Elisabeth Kvarnström menar att Sverige verkligen ligger i framkant när det gäller alternativa lösningar inom vatten och sanitet jämfört med många europeiska länder. Här finns en lagstiftning som tillåter olika lösningar – ett tänkesätt som är värt att exportera. Men den svenska VA-branschen skulle må bra av en större öppenhet för nya och decentraliserade lösningar, menar Håkan Jönsson och Elisabeth Kvarnström.

– I Sverige har vi ju problem med att göra oss av med slammet. Det och vattenförbrukningen gör att våra system inte alltid är så hållbara att exportera, funderar Elisabeth Kvarnström som tror att svenska företag har mycket att vinna på att tänka in processer som har mer hållbara VA-lösningar. Jag tror att många konsultföretag skulle kunna vinna anbud på VA-uppdrag i utvecklingsländer om de var lite mer i framkant på det området.

FN:s millenniemål, om att halvera ande­len som saknar tillgång till rent vatten och sanitet, skulle med dagens utbyggnads­takt uppnås år 2035 och sanitetsmålet om hundra år. Takten behöver minst sagt öka.

För de snabbt expanderande storstäderna i världen tror Håkan Jönsson att framtiden är snålspolande toaletter.

– Det är bara att konstatera: fekalier luktar inte gott. De flesta vill slippa hantera det, och snålspolande toaletter blir accepterade på ett annat sätt. Här bör man satsa på teknik för återföring av näringsämnen från slutna tankar.

– Det skulle behövas en stor tekniksatsning, föreslår Elisabeth Kvarnström. En tekniktävling kanske?

Håkan Jönsson ser möjligheterna i dagens samhälle där många, även i utvecklingsländer, har tillgång till mobil och internet. Så kan erfarenheter utbytas och nya idéer födas.

– Ju fler hjärnceller i världen som tänker på de här frågorna, desto fler lösningar kommer vi att få.

3 uppfinningar

• Ecoloove är en mobil, ekologisk urinseparerande toalett som arbetats fram av industridesignern Annamaja Segtnan. Målet är att ge framförallt kvinnor säkra, hygieniska, privata och ekologiska toaletter. Kvinnan som kör runt toaletten på en trehjulig cykel kan tjäna pengar på att sälja toalettbesök samt den gödsel som blir slutprodukten. Prototypen har arbetats fram i indiska Ahmedabad – www.ecoloove.com.
• Solvatten är patenterad uppfinning av konstnären och mikrobiologen Petra Wadström. UV-strålar, filter och värme renar vatten i en tiolitersbehållare som sätts i solen i två–sex timmar. En indikator visar när vattnet är drickbart. Solvatten värmer även vattnet, vilket sparar bränsle. Solvat­ten används bland annat i Vi-skogen i Kenya – www.solvatten.se.
• Peepoo-bag är en påse av nedbrytbar bioplast med ett tunt lager av urea på insidan. Urean höjer PH-värdet och dödar bakterier, virus och parasiter som kan orsaka sjukdomar. Nedbrytningsprocessen för fekalierna tar två–fyra veckor. Själva påsen har förvandlats till koldioxid, vatten och mull efter högst ett år. Bakom idén står arkitekten Anders Wilhelm­son – www.peepoople.com.

Text: Helena Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Äntligen, utropar Emmanuel Morfiadakis, styrelseordförande Sydvatten. Det är rimligt att dricksvattenintresset och de stora värden som står på spel för närmare tio procent av landets befolkning ges ett skydd och en statlig bevakning gentemot andra intressen.

En riksintresseförklaring har bred förankring hos statliga myndigheter har det visat sig av remissrundan, exempelvis Boverket och SGU. Branschorganisationen Svenskt Vatten anser också riksintresseförklaringen vara en viktig branschfråga.

– Det här är ett viktigt principiellt beslut för alla invånare, men också för svensk dricksvatten­bransch, säger Jörgen Johansson VD Sydvatten. Det är med glädje vi ser att vårt viktigaste livsmedel får ett skydd. Det handlar om livsavgörande naturtillgångar som vi gemensamt förvaltar.

Länsstyrelserna, Kronoberg och Skåne, lämnade för tre år sedan in en gemensam begäran om att få tunneln riksintresseförklarad.

En riksintresseförklaring innebär att Bolmentunneln ges ett starkare skydd i den kommunala plane­ringen med översikts- och detaljplaner enligt PBL och i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Det innebär inget förbud mot etablering av andra verksamheter i tunnelns närhet men att hänsyn till tunneln måste tas så att utnyttjandet av den inte försvåras. Pågående markanvänd ning påverkas inte av riksintresset. Det innebär att jord- och skogsbruk kan bedrivas på samma sätt framöver som det görs i dag. (EW)

Att riskanalysen ska vara integrerad innebär att hela systemet, från råvatten till tappkran, inkluderas. Detta krävs för att uppfylla de krav på säker dricksvattenförsörjning som Världshälsoorganisationen WHO förespråkar.

Forskarna har utvecklat en metod baserad på felträdsteknik för att visa hur så kallade integrerade riskanalyser kan genomföras och vilka möjligheter det ger. Ett felträd är en modell som beskriver hur olika händelser förhåller sig till varandra och vad som måste hända för att problem skall uppstå.

Med hjälp av metoden kan risken beräknas för hela systemet samt för delar av systemet. Detta ger möjlighet att se hur olika delar av systemet bidrar till den totala risken. (EW)

Det är synpunkter från LRF och en del privatpersoner som har fördröjt Miljödomstolens tillståndsgivande för den nya vattentäkten.

Även ledningsdragningen från Lennheden till Tjärna vattenverk har fått en del synpunkter från markägare.

I projektet investeras cirka 200 miljoner kronor. Vattentäkten ska drivas av det nya bolaget Lennheden Vatten AB som samägs av Borlänge Energi och Falu Energi & Vatten.