Hans Söderström, ansvarig för vattenarbete på Trafikkontoret i Stockholm:
-Stockholm är ju Europeisk miljöhuvudstad i år och att testa och utvärdera nya innovationer för lösningar på befintliga miljöproblem ligger i vårt intresse.

Det är filterkassetter monterade i dagvattenbrunnar som nu har installerats på Gasverksvägen och Fiskartorpsvägen, en vägsträcka som för närvarande har en årsdygnstrafik på cirka 20 000 bilar och därför har ett starkt förorenat dagvatten. (EW)

I London pågår arbetet med att ersätta metropolens föråldrade avloppssystem. Det enorma ­tunnelprojektet är det största i landet sedan den legendariska ingenjören Joseph Bazalgette för 150 år sedan byggde det nuvarande systemet för att rena Themsen.

En snabbt svällande befolkning och ett föränderligt klimat är de viktigaste orsakerna till att London nu storsatsar på ett nytt jättesystem av tunnlar och reningsverk för att minska trycket på Themsen. Projektet går under namnet London Tideway och ska bereda vägen för huvudstadens fortsatta modernisering. Det har hunnit gå mer än 150 år sedan sist och behovet är skriande.

I mitten av 1800-talet var Themsen biologiskt död till följd av de 400 000 ton avloppsvatten som varje dag spolades ut i floden. Sommaren 1858 var stanken så hemsk att parlamentet tvingades stänga.

Än värre var den förödande hälso­situationen som följde av att Storbritannien blivit det första samhället i världen där mer än hälften av invånarna bodde i städer. I stället för att öka så minskade livslängden till följd av vattenburna sjukdomar som kolera och tyfus. Svaret från parlamentet blev att låta den legendariska ingenjören Sir Joseph Bazalgett bygga det system som fortfarande utgör stommen i Londons avloppssystem.

Det inkluderade ett nätverk av gigantiska avloppsledningar, pumpstationer och så småningom reningsverk som tog hand om avlopp och dagvatten. Med åren har det kompletterats och byggts ut.
Systemet förbättade situationen och Bazalgetts avlopps­ystem hyllades som en av sin tids största ingenjörsbedrifter. Men systemet hade samtidigt inbyggda brister som med tiden kommit att bli ett problem.

För att hindra vattnet från det kombinerade avlopps- och dagvattensystemet att svämma över när det regnade skapade Bazalgett ett bräddningssystem. Samman­lagt lät han konstruera 57 utflöden längs Themsen. Det är utsläppen därifrån som nu måste åtgärdas.

Idag är Londons invånarantal mer än dubbelt så högt som de fyra miljoner systemet anpassats för. Samtidigt har klimatförändringen lett till att det nu regnar mer sällan men med större kraft. Bara två millimeter nederbörd krävs innan grän­sen nås.

– Resultatet är att avlopp nu släpps ut i Themsen oftare, i genomsnitt en gång i veckan. Systemet är inte tillräckligt omfattande för att klara trycket från en modern stad på 2000-talet. Varje år rinner omkring 39 miljoner ton ut i floden och den siffran kan tredubblas om nederbörden ökar fram­över, säger Rebecca Johnson på Thames Water, som fått regeringens uppdrag att skapa ett modernt avloppssystem.

Det är ett måste. Inte minst för att klara de strikta riktlinjerna om vattenkvalitet i EU:s vattendirektiv som kräver att avloppsvatten måste renas ordentligt förutom i exceptionella situationer. I dag är vattnet så syrefattigt att syre måste tillsättas på artificiell väg för att fisken ska överleva när läget är som värst.

År 2000 tillsattes därför en studiegrupp av regeringen med uppdrag att hitta potentiella lösningar. Arbetet ledde fram till tre parallella projekt som nu sakta men säkert tar form.

För det första sker stora investeringar i Londons fem befintliga reningsverk. Dess­utom byggs två tunnlar. Dels vid Lee, en biflod till Themsen, dels den gigantiska Themsen-tunneln som ska stoppa föroreningarna från de 34 värsta utsläppspunkterna. Den kommer att skära från Beckton i öst till Hammersmith i väst och bli 32 kilometer lång. Tunneln blir den sista delen i arbetet för att göra Themsen renare och säkra vattenkvaliteten.

Ännu är inte den exakta sträckningen för tunneln bestämd, inte ens var startpunkten kommer att byggas. Men tanken är att den ska ligga 75 meter under marken och följa Themsens flodbank. 
I sommar inleds konsultationer med berörda kommuner i en uppsnabbad remissprocess. Utöver huvudtunneln krävs ett antal mindre tunnlar för att koppla samman avlop­pen. För regeringen är det viktigt att arbetet går så snabbt som möjligt.

– Projektets unika omfattning och komplexitet kommer att leda till en lika komplicerad planeringsprocess. Regeringen har ett tydligt intresse av att försäkra sig om att den blir så smidig som möjligt så att inga större förseningar sker när det gäller att komma till rätta med utsläpp av avloppsvatten, sade nyss avgångne miljöministern Hilary Benn, när han presenterade planerna.

Förhoppningen är att konstruktionen ska kunna påbörjas senast om tre år och vara färdig 2020. Men det kommer att dröja ännu längre innan den är i fullt bruk säger Rebecca Johnson på Thames Water.

– Tunnelns livslängd blir 120 år men kommer att utnyttjas maximalt senast 2050. Vi räknar med att tunneln både ska klara befolkningsökning och klimatförändringar. Läget är akut, säger hon.

Även om det dröjer innan Thames Tunnel är på plats så kommer flödet av dagvatten att reduceras tidigare.

För fyra år sedan gavs klartecken för att gå vidare med den mindre varianten vid floden Lee. Den börjar byggas senare i år och kommer att stå klar 2014. Sju kilometer lång och med en diameter på sju meter kommer tunneln årligen att samla upp 16 miljoner ton regn- och avloppsvatten vid pumpstationen Abbey Mills i östra Lon­don. I stället för att släppas ut i Lee och sedan rinna vidare ner i Themsen kommer vattnet att pumpas vidare till reningsverket i Beckton, som i sin tur byggs ut för att klara det ökade trycket. Därmed reduceras de årliga utsläppen väsentligt.

Redan i våras inleddes upprustningen av de fem reningsverken i Mogden, Crossness, Long Reach, Riverside och Beckton.

– Förbättringarna kommer att göra floden renare och mer tillgänglig för invånarna. Samtidigt förbättras villkoren för fisk och andra djur när syresättingen ökar, konstaterar Rebecca Johnson.

Att komma till rätta med problemen blir ingen billig affär. Bara kostnaden för Lee-tunneln beräknas till 600 miljoner pund. Ytterligare 675 miljoner pund används till att uppgradera reningsverken.

Vad kostnaden blir för den största tunneln är oklart. Beräkningar kommer att presenteras under sommaren. Hittills har det talats om investeringar värda drygt 2 miljarder pund. Priset betalas i slutänden av sammanlagt tretton miljoner vattenkunder.

Trots de enorma proportionerna av projekten för att förbättra vattenkvaliteten tacklas inte problemet med att det idag uteslutande är kombinerade ledningar i avlopps­systemen. Enligt utredningen skulle det visserligen ha varit önskvärt med separerade system men det hade blivit oförsvarligt dyrt.

Text: Jon Pelling

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Modellen kommer exempelvis att kunna användas inför den fortsatta planeringen av de mest utsatta havsnära delarna inom det nya detaljplanområdet för Skeppsbron. Med hjälp av modellen kommer Göteborg att kunna klimatsäkra den nya byggnationen och samtidigt bevara och säkra de gamla delarna mot framtida översvämningar, säger Mats Andréasson på Sweco som kommer att leda arbetet med förstudien.

Syftet med modellen är att kunna se hur pass stora delar av staden som kommer att bli översvämmade vid extrema väderhändelser idag och utifrån några framtida scenarier om klimatet. Detta för att rätt kunna dimensionera och utforma nödvändiga skyddsåtgärder samt för att kunna göra en riskanalys som skall ligga till grund för prioritering åtgärder. Det finns liknande modeller runt om i Europa. Exempelvis har man en i Prag som används för att förebygga hot kring framtida översvämningar.

– Förstudien ska dessutom hjälpa oss att kunna bedöma kostnad, nytta, etappindelningar och tidsåtgång för ett modellbygge, säger Ulf Moback på Stadsbyggnadskontoret.

I modellen kommer Västerhavet, Göta Älv, Säveån och bland annat Mölndalsån, samt markyta och ledningssystem under mark att kunna kopplas ihop till ett gemensamt system som kan användas vid övervakning och planering. På så vis kommer detta vara ett redskap i den fortsatta vattennära byggplaneringen inom Göteborgs Stad. Hydromodellen kommer även att kunna simulera historiska extrema situationer, som exempelvis stormen Gudrun. (EW)

I ett biofilter för dagvatten (”rain garden”) kombineras fördröjning och behandling av dagvattnet med en teknik som utgör ett estetisk tilltalande inslag i stadsbilden. Enligt stipendiekommittén har Tobias i sin forskning visat att tekniken har förmågan att även under vinterförhållanden rena och fördröja dagvattnet, effektivt rena smältvatten och dessutom har förmågan att rena lösta metaller. Dessa nya resultat bör bana väg för ökad användning av biofiltrering av dagvatten, inte minst i Skandinavien.

Peter Stahres stipendium delas ut till den som genomför förtjänstfulla insatser som främjar samverkan och nytänkande inom VA-teknik i kombination med vegetationsteknik. (EW)

Det är EUs vattendirektivs prioriterade ämnen och lösta metaller som studerats i dagvatten samtidigt som två dagvattenanläggningars reningsfunktioner utvärderats.

Utvärdering av dagvattenanläggningar har förekommit tidigare men enligt rapportförfattarna Henrik Alm, Agata Banach och Thomas Larm från Sweco så brister det tidigare underlaget främst avseende prioriterade ämnen, lösta metaller och PCB. Två dagvattenanläggningar i Stockholmstrakten undersöktes.

EUs lista omfattar 33 kemiska ämnesgrupper som är prioriterade för utfasning. Vissa av dessa ämnen förekom i halter över miljökvalitetsnormen för ytvatten i både inlopp och utlopp.

Koppar, bly och zink förekom i koncentrationer över föreslagna riktvärden för dagvattenutsläpp i inkommande vatten medan samtliga utloppshalter låg under dessa värden. Bly visade sig till största delen vara partikelbunden. Andelen löst fraktion för de övriga metallerna varierade mellan 30–70 procent.

Reningseffekten av de lösta metallfraktionerna var lägre än för totalthalten. Olika ämnen avskiljdes olika effektivt under olika årstider, generellt uppvisades högre reningseffekter sommartid men även vintertid uppvisades relativt god rening för flertalet ämnen.

Avseende prioriterade ämnen och PCB var reningseffekten god bortsett från DEHP och nonylfenol som var negativ i båda dammarna. (EW)

Vad är mikrodagvattenhantering?

– Små lösningar inne i stan som måste till nu när det blir mer och mer förtätningar i städerna. Så länge man förtätar genom att bygga på hårdgjorda ytor så är det väl bra men när man börjar ta av de lite mindre hårdgjorda ytorna så är det dåligt. Fast om man gör detta på rätt sätt så kan man ändå göra jättebra lösningar.

Tillämpar VA Syd det här idag?

– Nej, inte i någon större omfattning. Det här handlar mycket om att de aktörer som håller på och bygger parkeringsplatser, bygger hus och bygger om vägar ska veta vad de ska göra för att göra rätt. Vi kommer inte alltid in i de sammanhangen.

– Jag brukar ta som ett exempel en parkeringsplats här i Lund som man gjort om. Den är jättefin men då har man gjort fina makadamstråk som man lagt på toppen av parkeringsrutorna där bilen står framåt med vanliga rännstensbrunnar bakom.

– Om man istället hade gjort tvärtom och flyttat stråket bara fyra meter så hade man fått en jättebra dagvattenlösning men kunskapen om detta fanns inte hos dem som gjorde parkeringsplatsen.

Hur kommer ni ut med den kunskapen?

– Vi funderar på att göra en mängd småprojekt, både som exjobb och som gemensamma projekt där vi tittar på vad det inneburit om man gjort rätt istället. Och om man gör rätt på många ställen samtidigt; blir den samlade effekten så stor då att det blir lönsamt? Det kan vara att ett grönt tak eller en riktig parkeringsplats kanske inte hjälper till men gör man tio gröna tak eller parkeringsplatser kan det kanske göra stor nytta. Eller regntunnor och andra små lösningar: vad gör de för nytta när man förtätar stan? Sedan är det framför­allt vad det kostar att göra rätt från början.

– Vår början blir att titta på dåliga exempel. Om vi gjort detta rätt vad hade det kostat då egentligen?

Har ni haft nytta av att ni fick tillämpa många såna här lösningar i Bo 01-området Västra Hamnen?

– Inte Bo 01 specifikt, jag tror vi har haft mer nytta av Augustenborg. I alla nya utbyggnadsområden så arbetar vi såklart så här men inne i stan är det svårare. Det finns mindre ytor och mindre plats.

– Jag tror absolut att detta kommer att vara supernödvändigt. Det går att förtäta mycket snabbare än vad det går att bygga ut VA-systemen. Att ta hand om dagvattnet väldigt lokalt i de här små systemen kommer att vara jättenödvändigt.

Är ni igång med det det här arbetet nu?

– Nej, vi är i uppstarten att börja titta på de här första bitarna. I själva planeringsprocessen är vi igång plus att vi försöker jobba för de här systemen inne i stan när vi är med. Det här handlar väldigt mycket om att lära andra göra rätt. Jag har varit och talat för de kommunala bostadsbolagen om hur de kan göra för att jobba med dagvatten inne på sina fastigheter. Ofta är det inte i den vanliga planprocessen utan till exempel fastighetsägare som ska göra om inne hos sig, hur ska man då veta att man ska göra på ett visst sätt för att det ska bli rätt? Det finns ett informationsbehov och ett kunskapsuppbyggnadsperspektiv där.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

– Strategin att försöka hålla borta vattnet överallt kommer inte att fungera. Framöver måste synen på risk bli mer balanserad. Privatpersoner kommer att få ta ett betydligt större ansvar, säger Aidan Kerr, chef för den brittiska Miljömyn­dighetens enhet för investeringar i översvämningar.

Han och kollegorna utvärderar nu kostnaderna för höstens översvämning. De kraftiga regnen orsakade stor förödelse i Cockermouth och Workington där bostäder, broar och vägar skadades svårt. Fortfarande pågår återuppbyggnaden. En­ligt en rapport från Miljömyndigheten kostade översvämningarna sommaren 2007 mer än 35 miljarder kronor. Höstens skyfall kommer sannolikt att resultera i liknande belopp.

En sak som kan mildra skadan är dock det nya varningsystem som gör det möjligt att skräddarsy lokala prognoser som sedan går ut till personer, hushåll och företag.

– Det fungerade utmärkt. Behovet av bra varningssystem är stort och kommer bara att öka när klimatförändringen bli mer kännbar, konstaterar Aidan Kerr.

Han förutspår att den typen av åtgärder kommer att bli allt vanligare. I början av februari lanserades ytterligare ett varningssystem, speciellt intriktat på företag som jobbar med infrastruktur.

Även om investeringar i fysiska översvämningsskydd oftast betalar sig med råge, så kommer den ekonomiska krisen framöver att leda till ökad konkurrens om resurserna.

En halv miljon bostäder ligger i de mest översvämningshotade områdena och nu krävs nya strategier för öka säkerheten där konstaterar Aidan Kerr.

– Vårt fokus ligger nu på att folk ska anpassa sina bostäder så att de tål mer och blir lättare att reparera efter en översvämning. Ofta kan enkla saker, som förstärkta dörrar, göra stor skillnad.

Kerr befarar samtidigt att det kan bli svårt att övertala allmänheten om vikten av att ta större ansvar.

– Men det krävs en ny säkerhetskultur. Folk måste anpassa sig efter riskerna i stället för att sitta och vänta på att någon annan ska komma och skydda dem.

Enligt Aidan Kerr kan de som drar mest nytta av skyddsystemen också räkna med att få betala mer. Försäkringsbolag, industrier och bostadsbolag kommer alla att få dra sitt strå till stacken. (JP)

I Götaland, förutom södra Skåne samt i östra Svealand ligger det fortfarande mycket mer snö än normalt men enligt SMHI finns det för närvarande inte några stigande tendenser i vattenföreingen.

Enligt Barbro Näslund Landenmark på MSB så har vädret på många håll varit gynnsamt för en lugn avsmältning under den senaste tiden. Soliga dagar med dagsmeja och kalla nätter gör att vattnet hinner rinna undan bra. (EW)