I Cirkulation 1/12 hade vi en felaktig bildtext om de ­juridiska processerna för Bolmentunneln. Sydvatten har en pågående process med framförallt Markaryds kommun om grundvatten som läcker in i tunneln. Sydvattens tekniska chef, Åsa Håkansson, reder ut turerna.

Vad är det ni egentligen träter om?

– Riktigt så skulle jag inte kalla den långtgående juridiska process som pågår. I samband med detaljeplanearbeten av handel- och industrifastigheter kring E4:an vid Markaryd i mitten av 2000-talet upptäcktes att Bolmentunnelns sträckning inte framgick. Tillsammans med länsstyrelsen insåg vi att det innebar en risk för dricks­vattenförsörjningen. Då initierade länsstyrelserna i Kronoberg och Skåne med Naturvårdsverket en process att förklara Bolmentunneln som riksintresse för ­dricks­vattenförsörjning. Då anmälde Mar­karyds kommun Sydvatten för otillåten vattenverksamhet och menade att vi inte hade tillstånd att leda bort det inläckande grundvattnet.

Och ni hävdar att ni har haft de tillstånden ända sedan 70-talet?

– Ja, precis. Både länsstyrelsen i Skåne och Kronoberg gav beskedet att Sydvatten har de tillstånd som krävs. Detta överklagades till Miljödomstolen som senare återvisade ärendet till länsstyrelsen. Efter flera juridiska turer i olika instanser fastslog de båda länsstyrelserna återigen i april 2011 att bortledning av grundvatten i Bolmen­tunneln inte är tillståndspliktig.

– Anledningen är att verksamheten ska bedömas utifrån den lagstiftning som rådde vid tidpunkten för prövningen, i det här fallet 1972. Formuleringen av tillstånden för Bolmentunneln ger också stöd för detta där bland annat prövotiden för tunnelns påverkan på grundvattenförhållandena regleras och även kontrollprogram beslutats för grundvattenpåverkan.

– Sydvatten har, också i enlighet med domen från 1972, genom åren betalat ut ersättning till brunnsägare som lidit skada. Effekter, villkor och kontroll av grundvattenbortledningen har alltså hanterats i vattendomen trots att det inte finns ett explicit tillstånd för just grundvattenbortledning vilket också bekräftar att Bolmen­tunneln därmed ska anses prövad i sin helhet.

Kan man täta tunneln och vad skulle det kosta?

– Det kostar flera miljarder. Bolmen­tunneln är en bergsprängd åtta mil lång tunnel, 40 – 100 meter under marken, och det innebär att vatten både läcker in och ut ur tunneln. I samband med tillståndet togs hänsyn till påverkan på omgivande grundvatten, exempelvis genom att det upprättades grundvattenkontrollprogram. Skulle man mot all förmodan få för sig att täta tunneln är det oerhört kostsamt att göra så här i efterhand, då skulle man ha valt en annan konstruktion från början. Idag skulle det även vara en stor miljöpåverkan med bland annat transporter och betongarbeten. Det skulle också kräva att tunneln var stängd i åtta-tio år. Då skulle vi behöva använda vår reservvattentäkt Ringsjön igen med allt vad det innebär.

Vad innebar det här att ni inte fick resning i Högsta Domstolen?

– Egentligen ingenting. Verksamheten fortsätter oförändrat enligt de gällande tillstånd som vi innehar. En resning i HD hade förhoppningsvis avgjort de juridiska processerna snabbare. Men i sak innebär beslutet endast att HD inte prövar ärendet, HD tar alltså inte ställning i själva sakfrågan utan ärendet är kvar hos Mark- och miljödomstolen. De orimliga juridiska processerna fortgår och tar samhällets gemensamma resurser i anspråk.

Naturvårdsverket förklarade Bolmen­tun­neln som riksintresse i juni 2010.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.