Efter ett långt yrkesliv mitt i världshändelser och internationella toppuppdrag vill Jan Eliasson ägna sin tid åt vatten och sanitet. Nu behöver han ha ­ordentlig kontakt med den svenska VA-branschen för sitt uppdrag inom Wateraid Sverige.

I mörkblå kostym, vit skjorta, röd slips och en röd näsduk i kavajfickan är Jan Eliasson oklanderligt klädd. Han visar glatt att han klätt sig i de norska färgerna. På kvällen ska han dela ut Täll­berg Foundations ledarskapspris till den nor­ske statsministern Jens Stoltenberg.

Vattenfrågor har han dock alltid tid att diskutera. Sedan 2009 är han ordförande för Water­aid Sverige, och ingen kan ta miste på att engagemanget är äkta.

– 1992 – 1994 var jag biträdande generalsekreterare för humanitära frågor. Då hanterade jag kriserna i Afrikas horn framförallt. Det var ju dels torka och även krig i framförallt Somalia. En fruktansvärd period där jag såg ute i verkligheten vad vattenfrågan betydde och hur bristen på vatten och sanitet dödade människor i stora mängder, särskilt under konfliktperioder, berättar han.

Senare, i Darfur 2007, kom samma vattenfrågor tillbaka.

– Jag såg barn dö framför mig av diarréer, dysenteri, uttorkning, kolera. Och kände en slags skam över att vi inte hanterar denna fråga. Vi använder massor med pengar på vacciner mot diarrer men glömmer att vi ska gå på grund­orsakerna.

När arbetet som medlare i Darfur och uppdraget som utrikesminister var över kände Jan Eliasson att han hade chansen att göra något. Han hade sett den internationella biståndsorganisationen Wateraids arbete ute i fält. Han slogs av att det var så konkret.

– Så hands-on med respekt för lokala traditioner och den lokala kapaciteten. De rekryterar nästan bara lokalt.

Samtidigt hamnade organisationen i topp på Financial Times lista över de mest effektiva ”charities”, som det kallas i Storbritannien.

– Vid den tidpunkten sammanföll mitt intresse för Wateraid med Per Stenbecks (Water­aid Sveriges första generalsekreterare – reds anm) entusiastiska arbete för att skapa en svensk Wateraid-organisation. Jag valde mellan om jag skulle ägna mig åt flickors utbildning, som jag också tycker är ett oerhört försummat område, och vatten.

Det blev vatten och sanitet. Kanske har det en del med familjebakgrunden att göra. Jan Eliassons svärfar hette Sixten Englesson och var civilingenjör. Sixtens Englessons uppfinningar lade grunden för de internationella framgångarna för Flygts pumpar/Lindås gjuteri.

– Den största uppfinningen, som han är mest känd för, är världens första dränkbara pump som ju var revolutionerande. Det fanns en enorm marknad och den innebar en försäljningssuccé utan like.

Jan Eliasson har lyft vattenfrågan i många sammanhang. Han berättar om ett möte på FN-förbundet i Washington där han var inbjuden att tala om millenniemålen. Efter en stunds talande insåg han att publiken inte hade en aning om vad han pratade om. På en impuls tog han upp sitt vattenglas och klingade på det med sin ring så att publiken vaknade till.

– Och så sa jag: Det här är en lyx. Det här är en dröm för nästan en miljard människor i världen. Och 2,5 miljarder saknar sanitet, vilket är en eufemism för toaletter. Det här är skälen till att 4 000 barn under fem års ålder dör dagligen av diarréer, dysenteri, kolera och uttorkning. Och jag har sett det med mina egna ögon.

Publiken reste sig och applåderade. TV-kana­len C-span sände talet sju gånger under det närmaste dygnet. Jan fick mejl från sjuksköterskor, kemiingenjörer och en mängd andra människor runt om i USA som erbjöd sig att hjälpa till.

– Man kan göra skillnad genom att lyfta glaset så att människor får en bild. Den långsamma döden fick prismat från glaset på sig, säger Jan som känner det som en plikt att protestera mot vad han kallar den tysta döden som bristen på vatten och sanitet för med sig.

För Wateraid arbetar han nu dels med så kallad fund raising, alltså att få in gåvor och sponsring till arbetet. Dels arbetar han med att bedriva opinionsbildning om vattenfrågor.

– Det handlar om allt från att driva på för att rätten till vatten är rätten till liv och därmed en mänsklig rättighet och också att regeringen ska öka andelen bistånd till vatten och sanitetsprojekt från dåliga, ja det vill säga ynkliga, två procent till sex procent, som är genomsnittet i Europa. Japan har 14 procent.

Jan Eliasson är fortfarande upprörd över att den svenska regeringen inledningsvis inte stödde förslaget att förklara rätten till rent dricksvatten och sanitet för en mänsklig rättighet. Sommaren 2009 tillhörde Sverige en minoritet som lade ner sin röst i frågan vid en omröstning i FN:s generalförsamling.

Förslaget var lyft av några av världens fattigare länder och som Jan Eliasson ser det blev det snabbt en viktigt symbolfråga. Det var de fattiga ländernas rätt till sociala och ekonomiska rättigheter som stod på spel.

– Det som retade mig var att när jag såg att länder som Tyskland, Frankrike, Spanien, Norge röstade ja, och Sverige avstod, så tänkte jag: Vad är det för budskap vi sänder?

När resolutionen väl togs i FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars i år, hade den svenska regeringen ändrat sig och ställde sig bakom resolutionen. Ett intensivt lobbyarbete från Wateraid, Siwi och andra hade burit frukt.

Betyder det sedan verkligen något ute i verkligheten vad som bestäms i FN?

– Görs det till en mänsklig rättighet ökar chansen att det läggs in i lagstiftningen i dessa länder. I varje fall i politiska dokument. Det innebär att det blir en starkare press på regeringar och kommuner att ha ett fungerande vatten och sanitetssystem för alla medborgare.

Jan Eliasson konstaterar att arbetet med vatten och sanitet också är nyckeln till framgång på andra områden, något han reflekterat över som millenniemålsambassadör med ansvar för hållbar utveckling med vatten och sanitet som delmål. Han konstaterar att fem av åtta millenniemål påverkas av vatten och sanitet. Han räknar upp områdena barnadödlighet, mödrahälsa, utbildning, jämställdhet och extrem fattigdom.

Att få upp saniteten på den politiska dagordningen är en extra stor utmaning.

– Bara att vi använder ordet sanitet istället för toaletter är ganska typiskt. Vi behöver en eufemism för att tala om det. Det ligger också i vår egen kultur. Vi måste bryta detta tabu och inse vilket oerhört problem det är, ännu större än vatten. Det är 2,5 miljarder människor som inte har det.

Det finns också infrastrukturella och finansiella problem med sanitet. Jan tar upp den pågående urbaniseringen i världen. Allt fler väljer eller tvingas att bo i städerna. Det skapas enorma slumområden runt storstäder i framförallt Afrika, Latinamerika och Asien. Inom några år kommer 60 procent av mänskligheten att bo i städer.

– Med den fart det sker med, hinner de inte bygga upp någon infrastruktur för ett fungerande sanitetssystem. Regeringarna och lokala myndigheter i dessa länder måste ge sanitetsfrågan prioritet och vi som bidrar med bistånd måste ge en högre andel bistånd till sanitet, säger Jan och återkommer till att sanitet och vatten är nyckeln till mycket av annan utveckling.

Nu vill Jan Eliasson och Wateraid Sverige också få ännu bättre kontakter med den svenska VA-branschen. I den svenska styrelsen för Water­aid finns redan Umevas VD Thomas Blomquist och Stockholm Vattens tidigare VD Sven-Erik Skogsfors.

– Hela Wateraid skapades ju av vatteningenjörer och vattentekniker i England som antingen själva varit ute i världen eller genom sina föräldrar under den brittiska koloniala perioden hört hur det var och ansåg att de hade en plikt att förändra situationen. Brittiska Wateraid skulle inte finnas utan de brittiska kommunernas vattenverk. För oss var det viktigt att få in den dimensionen i vårt arbete.

Jan Eliasson berättar om en brittisk VA-ingenjör som efter sitt första uppdrag i Bang­ladesh nyligen kom tillbaka helt uppfylld av det han varit med om, angelägen om att få sprida Wateraids viktiga budskap. Medan han berättar får han en idé: den här VA-ingenjören borde ju få komma hit till Sverige och berätta. Han tar upp ett papper ur kavajfickan för att skriva ned tankarna. Mitt i entusiasmen upptäcker han att pappret han har kladdat på är manuset till talet som han ska hålla till Jens Stoltenberg senare på kvällen. Manuset som han dessutom hade tänkt att ge till den norske statsministern. Eliasson får skynda iväg för att ordna en ny utskrift av talet. Fast först vill han understryka hur viktigt det är att få kontakt med dem som jobbar direkt med VA-frågor i Sverige.

– Vi hoppas på ett ännu starkare samarbete framöver. Man vill gärna känna det stödet från de proffs som finns i branschen. Allt har en internationell dimension idag. Är man bra på att fixa vat­ten i Växjö har det en relevans i Bangladesh.

Jan Eliasson

Jan Eliasson är en av Sveriges mest välkända diplomater och politiker. Hans yrkes­­karriär i urval:

• Från 1965 har han tjänstgjort inom utrikesdepartementet (UD) i bland annat Paris, Bonn och Washington. 1980 – 1986 del­tog han som Olof Palmes rådgivare i FN:s med­laruppdrag i kriget mellan Iran och Irak.
• 1988 – 1992 var han Sveriges FN-ambassadör i New York. 1992 – 1994 var han undergeneralsekreterare i FN. 1994 – 2000 var han kabinettssekreterare vid UD och 2000 – 2005 Sveriges ambassadör i USA. Från juni 2005 till september 2006 ordförande för FNs generalförsamling.
• April – september 2006 var han utrikesminister i Sverige och i december 2006 utsågs han till FN:s specielle sändebud i Darfur, Sudan. 2009 valdes han till ordförande för Wateraid Sverige. Våren 2010 utsågs han av FN till särskild ambassadör för genomförandet av FN:s milleniemål.

Text: Erik Winnfors Wannberg
Bild: Ron Pyke

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.