Sedan 15 år tillbaka kommer den så kallade Nils Holgersson-rapporten årligen för att jämföra kostnader för värme, varmvatten, VA, el och renhållning för boende i flerfamiljshus. Men stämmer rapportens slutsatser när det gäller VA?

Nils Holgersson-undersökningen får alltid stor uppmärksamhet i dagspressen. Det är tacksamt att göra ­listor på billigast och dyrast. I år är Jokkmokk dyrast i landet på VA för fler­familjshus och Stockholm billigast.

Bakom undersökningen står HSB, Hyresgästföreningen, Riksbyggen, Sabo (Sverige Allmännyttiga Bostadsföretag) och Fastighetsägarna. Därför finns ingen information om villahushållens kostnader i undersökningen. Skulle man vikta in dem skulle tabellerna möbleras om en hel del.

– Syftet är att visa priserna i landet för att ge underlag för ett lokalt ifrågasättande av hur det ligger till. Man kan se hur grannkommunen har det och har de betydligt lägre avgifter kan man få möjlighet att ifråga­sätta sin egen kommun, säger Per Holm, Sabo.

Frågan är om det inte blir lite som att jämföra äpplen med päron? I undersökningen kommenteras detta:

”Det finns skillnader i tekniska förutsättningar för att bedriva VA-verksamhet vid en jämförelse mellan olika kommuner men det förklarar inte de stora skillnader som resultaten visar.”

Hur har ni kommit fram till det?

– Vi har sett att det finns likvärdiga kommuner som har stora skillnader i pris. Men vi har ju inte gått in i djupet och analyserat, det har vi inte haft möjlighet att göra utan vi har konstaterat det på en övergripande nivå, säger Per Holm.

Nils Holgersson har alltså ingen am­bition att jämföra kvalitet eller skillnader i förutsättningar. De konstaterar bara att de inte kan se tillräckliga förklaringar till skillnader i VA-taxor.

Att jämföra Jokkmokk med i snitt 0,3 invånare per kvadratkilometer mot Stock­holm med drygt 4 500 invånare per kvadratkilometer är naturligtvis meningslöst. När det gäller infrastruktur är det billigare per person att dela en liten yta med många invånare jämfört med det om­vända.

För att se vilka faktorer som kan ligga bakom en hög respektive låg VA-taxa har vi jämfört fyra kommuner i landet. Lessebo och Norrköping är två kommuner som ligger på relativt höga taxor. Lessebo är bland tio-i-topp för hela landet och Norrköping har den högsta VA-taxan när man jämför landets tio folkrikaste kommuner.

Vi har jämfört (se tabell i tidningen) Lessebo och Norrköping med Tidaholm och Västerås. Tidaholm är en kommun i ungefär samma storleksklass som Lessebo och Västerås matchar Norrköping när det gäller invå­-narantal. Båda två har jämförelsevis låga VA-taxor.

Det man kan utläsa av jämförelsen är att befolkningstäthet och kapitalkostnader är mycket viktiga parametrar. I våra fyra exempel ser det också ut som att vissa kvalitetsparametrar ger utslag. De dyrare kommunerna Lessebo och Norrköping har en högre förnyelsetakt av ledningsnäten och även färre andel vattenprover som får betyget tjänligt med anmärkning. Samtidigt har Tidaholm och Västerås i snitt färre läckor på sina huvudvattenledningar än Lessebo och Norrköping. Är ledningsnätet i de billigare kommunerna kanske i något bättre kondition?

Att andelen vattenprover som fått anmärkning råkade skilja såpass mycket mellan kommunerna gjorde oss nyfikna, även om det mycket väl kan vara en slump. För att fördjupa oss ytterligare tog vi fem kommuner av de tio dyraste i landet och jämförde med fem kommuner i samma storleksklass som ligger bland de billigare.*

När det gäller mikrobiologiska prover hade de fem kommunerna med låg VA-taxa mer än dubbelt så hög andel prover som hade ”tjänligt med anmärkning” (4,0 procent i snitt mot 9,5 procent). På kemiska vattenprover var skillnaden inte lika stor men det vägde över med fler prover med anmärkning för de fem billigare kommunerna även här. (8,0 procent i snitt mot 8,6 procent).

Vi har inte gjort någon jämförelse över tid och underlaget är alldeles för litet men när vi slumpvis kontrollerat den här punkten så ser det alltså ut att finnas en tendens. I det här lilla urvalet ser de dyrare kommunerna ut att ha färre kvalitetsproblem med dricksvattnet.

Lessebo sticker ut rejält när det gäller kapitalkostnader, alltså hur mycket utgifter som binds till avskrivningar och räntor varje år.

Varför har Lessebo så höga kapitalkostnader?

– Vi har på senare tid gjort en hel del investeringar på våra verk, berättar Leif Gummeson, teknisk chef. Vi har gjort omfattande ombyggnader på ett vattenverk i Kosta och även byggt ett helt nytt reningsverk i Kosta som blev klart under året. Vi har också uppdaterat Lessebo reningsverk under senare år.

Lessebo kommun har gjort relativt stora investeringar under de senaste fyra åren. Man har även en del tidigare stora investeringar på verken som inte är avskrivna ännu.

Varför är förnyelsegraden på ledningsnätet så hög?

– När vi byggde nya verket i Kosta så byggde vi en del nya ledningar. Det nya reningsverket byggdes på ett helt nytt ställe. Annars ligger vi på en, två miljoner kronor och inte tio miljoner som det var det aktuella året, säger Leif Gummeson.

En annan kostnadsdrivande del för Lessebo är att man i huvudsak använder ytvatten i dricksvattenberedningen. Gene­rellt blir processerna på vattenverken dyrare med ytvatten jämfört med om man som i Tidaholm kan använda grundvatten. I Tidaholm tas grundvatten från djupa källor i Hökensås. Det fina vattnet i Tidaholm behöver minimalt med beredning.

Branschorganisationen Svenskt Vatten arbetar mycket med jämförelser, så kallad Benchmarking, och samlar statistik från landets kommuner när det gäller VA-verksamheterna. Allt sammanställs i Vatten­tjänst­branschens statistiksystem, Vass. Ett problem när vi använt statistiken från Vass är att alla kommuner inte finns med och att de kommuner som finns där inte fyller i alla efterfrågade uppgifter. Vi frågade Lars-Gunnar Bergman, Svenskt Vatten, om varför statistiken inte är komplett.

– Vi kan inte tvinga kommunerna att lämna statistik. Det kan i en hel del fall vara uppgifter som är arbetsamma att få fram.

Enligt Nils Holgersson-undersök­ningen är vissa kommuner fortfarande inte fullt taxefinansierade när det gäller VA utan får tillskott till VA-sidan via skattsedeln. Stämmer det?

– Det finns det ingen uppgift om, och om det vore så, är det inte förbjudet, säger Lars-Gunnar Bergman.

En något märklig del i statistiken som Nils Holgersson överraskande nog inte gör en så stor affär av är att lägenhetsinnehavare i de flesta kommuner har ett högre pris än villor räknat per kvadratmeter.

Finns det något underlag för att taxorna fungerar så?

– Det fanns säkert ett underlag för det en gång i tiden men nu är det nog mer av hävd, säger Lars-Gunnar Bergman.

Organisationerna bakom Nils Hol­gersson-undersökningen är också kritiska till hur VA-taxorna stigit sedan 1996.

”VA-avgiften har under den tid som Nils Holgersson-undersökningen, det vill säga sedan 1996, genomförts stigit med nästan 50 procent medan KPI under samma period ökat med drygt 20 procent.”

Är det ett bra eller dåligt betyg till kommunernas VA-förvaltningar och VA-bolag?

– Vi tycker att prisutvecklingen har varit för kraftig jämfört med KPI (konsumentprisindex), säger Per Holm på Sabo.

Fast sedan 1996 har det kommit avsevärda skärpningar inom allt som rör vattenmiljö och dricksvatten. Till exempel har nivåerna sänkts för hur mycket kväve- och fosfor som får släppas ut från reningsverken. Lagstiftningen runt dricksvattenproduktionen har skärpts. Reglerna för hur rent slammet från reningsverk ska vara har skärpts.

Är KPI en relevant jämförelse för VA-verksamheten?

– Ur ett konsument- och kundperspektiv är KPI ett relevant mått. Det är så man tittar på kostnadsförändringen i samhället för att inflationskorrigera och prisutvecklingen för VA-verksamheten har ökat betydligt mer än alla andra kostnadsslag i samhället. Det är en relevant jämförelse samtidigt som vi har en förståelse för att det blivit förändrade krav och då också en bättre kvalitet. Så det är vi nöjda med givetvis, säger Per Holm.

Tror du att ett ensidigt fokus på enbart VA-taxan kan motverka en bra utveckling för att nå viktiga miljö- och hälsomål?

– Nej, där är målen och gränsvärden satta och de värdena får man ju inte understiga så det tror jag inte, avslutar Per Holm.

Leif Gummeson på Lessebo kommun håller dock inte med honom. Han kan tycka att det är intressant att jämföra kommunen med andra men är rädd för hur den här typen av opinionsbildning påverkar möjligheterna att göra ett bra jobb.

– Det är alltid roligt att kunna jämföra sig med andra men ser man till politikernas intresse så tittar de på andra kommuner och vill ju inte ligga över. Risken är att det här får en bromsande effekt på nödvändiga investeringar, säger Lennart Gummeson.

Men du skulle egentligen velat ligga lite längre ner i fältet?

– Ja, det hade ju inte varit fel men vi kanske är en föregångare egentligen. De andra kanske borde lyfta sig mer än de gjort, kan jag tycka, avslutar Lennart Gum­meson.

*) Kommunerna i den utökade jämförelsen är Färge­landa, Lessebo, Ockelbo,Torsås och Nordanstig (dyra) samt Burlöv, Lindesberg, Tibro, Tidaholm och Vännäs (billiga).

Tabellen med kommunjämförelsen hittar du endast i den tryckta utgåvan av Cirkulation 8/11.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.