I ledaren i Cirkulation 7/10 filosoferar Erik Winnfors Wannberg över fenomenet att anställda engagerar sig i opinionsfrågor, något som man kan tycka borde ligga på politikernas bord. Ett exempel på detta är slamdebatten. I det fallet kan dock konstateras att det politiska budskapet redan är givet på riksnivå i miljömålet –God bebyggd miljö–.

Ett av delmålen lyder: –Senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark–. Många länsstyrelser och kommuner har också egna miljömål. Uppfyllandet av miljömålen i praktiken vilar nästan uteslutande på de anställda i statliga och kommunala instanser. Det är då också de som sätter sig in i frågorna på djupet. Med kunskap följer engagemang.

I uppströmsarbetet med industrier och verksamheter har VA-branschen direktkontakt men när det gäller kontakter med allmänheten så finns inga direktkanaler. Vattenräkningen är det närmaste man kommer men där missar man alla hyresgäster vars vatten ingår i hyran. Då är media enda kommunikationskanalen och ekonomin tillåter i allmänhet inte helsidesannonser i de stora tidningarna eller reklamtid i etermedia.

Något som däremot de företag som säljer av VA-branschen oönskade produkter, till exempel kläder med silverjoner, kan kosta på sig. De kan i allmänhet räkna hem reklamkostnaderna på en ökad försäljning. Information från VA-branschen och andra offentliga verksamheter ger aldrig pengar tillbaka utan är ekonomiskt sett enbart en kostnad. Vinsten ligger istället i till exempel förändrat beteende hos den som tar till sig budskapet men det syns aldrig i någon budget.

När det gäller slamdebatten så förs den ofta på en teknisk/kemisk nivå som man inte kan begära att fritidpolitiker i kommunerna, förutom de som jobbar med sådana frågor –civilt–, ska behärska. Då återstår bara de som dagligen jobbar med frågorna. Vi tror dessutom inte att anställda driver opinion utan att politikerna instämmer i åsikterna, det farliga är om anställda börjar driva egna frågor i arbetsgivarens namn. I slamdebatten är din formulering om att tjänstemännen –tar debatten– är helt korrekt. Anställda inom VA debatterar helst inte, vi driver inte opinion, men en del av oss har slutat att tiga när fullständiga felaktigheter lanseras i debatten – vi tar debatten när den kommer vår väg och vi har slutat hoppas att någon annan ska ta den. En väl så intressant fråga i det här sammanhanget är vilka som driver den kritiska sidan av slamdebatten och vad de har för intressen.

I de fall gemensamma nationella frågor dyker upp så hanteras de oftast av anställda på Svenskt Vatten för även där behövs oftast branschkunskap för att kunna tillföra något av värde. När det gäller vatten- och avloppsfrågor generellt så är intresset både hos allmänhet och hos journalister tämligen svalt. Normalläget är att allt fungerar, det är bara när något gått fel som ett journalistiskt intresse uppstår. Ett fullt förståeligt journalistiskt faktum som vare sig politiker eller VA-branschen kan påverka.

Gryaab har till exempel under de senaste 15 åren byggt ut reningskapaciteten på Ryaverket för drygt en miljard kronor för att minska utsläppen av övergödande ämnen vilket har hamnat rätt så långt ner i nyhetsfloden. När Gryaab däremot har avslöjat miljöbovar som tillfört avloppssystemet oönskade ämnen så har rubrikerna varit av typen världskrig.

Text: Lars Nordén & Ann Mattsson, Gryaab

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.