Kirunas flytt innebär intressanta utmaningar

Publicerat 2010-08-25 06:35

Tekniska Verken i Kiruna har nyligen fått lägga om en huvudavloppsledning i en båge runt staden. Den gamla ledningen gick rakt igenom den deformationszon där marken inte längre är säker. Gruvan söker sig upp mot centrum.

I Kiruna ska ledningsnätet i centrum avvecklas. Sakta äter sig gruvdriften så nära staden att centrum måste flyttas. På flera platser i centrala Kiruna finns idag mätplintar i betong.

– Rörelsen i marken mäts en gång i kvartalet av LKAB. Det finns en linje mellan mätplintarna där marken har rört sig minst en centimeter. Den fronten ligger en bit upp på stan, berättar Ulf Nygren, projektchef på Tekniska Verken.

Även Kirunas ledningsnät måste flyttas. Bild: Erik Winnfors WannbergVid en markrörelse på 0 – 2 centimeter under ett kvartal vidtar Tekniska Verken inga åtgärder. Vid större rörelser sätter VA-avdelningen igång övervakning och gör till exempel funktionskontroll av ventiler.

– När marken rör sig över fem centimeter vill vi ta ledningen ur drift. Då börjar det bli sådana risker med leveranssäkerhet och utsläpp av avlopp, säger Ulf Nygren.

Vid såna stora rörelser i marken blir det också dags att titta på hur länge byggnader kan vara kvar. Marken ska successivt omvandlas, delvis till industriområde och delvis till ett rekreationsområde kallat Gruvparken.

Riktigt dit har man inte kommit än även om man i december invigde den nya avloppsledningen som leder avloppet i en båge öster om staden.

Läget just nu är att alternativen, för åt vilket håll centrum av staden ska flyttas, har utretts igen (se faktaruta).

– Man har tappat tid, säger Ulf Nygren och berättar att det lite överraskande är trångt i markerna runt Kiruna. Ett av problemen är att vart man än vänder sig krockar man med ett riksintresse. Det är till exempel riksintresse för natur- och kulturmiljö, rennäringen och naturligtvis för mineralutvinning.

I dagsläget arbetar man därför mycket på en principiell nivå. Kommunen och LKAB sätter principer och ingår avtal. För Tekniska Verkens del är det till exempel centralt att avgöra var de ökande driftskostnaderna ska hanteras.

Den nya spillvattenledningen och pump­stationen vid Luossavaaras fot som invigdes den 22 september 2009 är ett bra exempel på hur man får arbeta tills vidare.

Tekniska Verken hade en spillvattenledning väster om centrum, cirka 1 500 meter lång som med självfall betjänade en tredjedel av staden. Ledningen i nord-sydlig riktning gick rakt igenom ett område mellan LKAB och staden, ett område som varit i rörelse sedan 2005. Reningsverket ligger söder om centrum så ledningen måste förbi deformationszonen.

Tekniska Verken arbetade tillsammans med LKAB för att hitta lösningar. De första alternativen handlade om att bygga en ledning närmare staden med en beräknad livslängd på fem till tio år men till slut bestämde man sig för ett besvärligare men mer beständigt alternativ.

En pumpstation byggdes vid Luossa­vaara i nordväst och ledningen byggdes runt staden på östra sidan. En avskärande självfallsledning matar avloppet till pumpstationen. Därifrån går en bananformad tryckledning 1 600 meter med en statisk lyfthöjd på 55 meter och vidare 4,6 kilometer i en självfallsledning.

– Det var precis att vi klarade oss med standardsortimentet på pumpar, konstaterar Ulf Nygren.

Investeringen ligger på 60 miljoner kronor och är bekostad av LKAB. Drift­kostnaden är cirka 500 000 kronor per år.

Ulf Nygren berättar att det fanns 3 – 4 pumpleverantörer som var intresserade av att leverera pumpar i den aktuella dimensionen. Upphandlingen slutade med att fyra dränkbara S-pumpar från Grundfos med motorer på 155 kW installerades. Nor­malt arbetar en till tre pumpar med den fjärde i reserv, volymen är cirka 24 000 – 25 000 kubikmeter per dygn. Maxflödet är 300 liter i sekunden.

Pumpning av avlopp i de här volymerna och med den höga lyfthöjden ger också en del krångel.

– Problemet som uppstår är de vibrationer som pumpningen ger, säger Ulf Nygren.

Ganska snart fick man problem med infästningar och liknande vid pumpstationen. För att förstärka konstruktionen och göra den mindre känslig för vibrationerna har rören ner till pumparna byts ut till gjutjärnsrör som är mindre styva, de rostfria skakade sönder. Samtidigt har man genomgående byggt om med kraftigare dubbelfästen på alla delar och förstärkt materialet runt pumpfoten. Alla rördragningar i stationen har fått stag som stabiliserar.

Stationen ligger nära ett villaområde och är också försedd med ett kolfilter för ventilationsluften.

Ledningen upp från pumpstationen är en 460 mm tryckledning. Den självfallsledning som sedan tar vid har en varierad dimension mellan 400 och 600 mm beroende på fallet. Simuleringar av tjälnedträngningen har gjorts. Kombinerat med en driftsstrategi med långa driftsintervaller, för att inte riskera isbildning, har det inneburit att man kunnat ligga på cirka en meters läggningsdjup jämfört med normala 2,5 – 3 meter.

Under de närmaste decennierna kom­mer Tekniska Verken i Kiruna att stå inför mängder av intressanta utmaningar av den här typen när man står inför den ovanliga uppgiften att efterhand avveckla ett gammalt VA-system för att skapa ett nytt.

Kirunas omvandling i etapper

Stadsomvandlingen i Kiruna har gått in i ett nytt skede. Från att ha handlat om stadsflytt karaktäriseras nu projektet som en stadsomvandling i etapper.

År 2003 gav LKAB beskedet att markdeformationerna från gruvbrytningen skulle spridas in mot stadens centrum snabbare än beräknat. Ett huvudalternativ att flytta Kirunas centrum åt nordväst, till Luossavaara­området, arbetades fram och i början av 2007 beslutade kommunfullmäktige enligt det förslaget.

I slutet av 2008 beräknade LKAB kostnaden för stadsflytten till 12,5 miljarder kronor. Idag är planerna inte lika säkra längre. Klart är att Kirunas stadshus kommer att rivas. Läget för ett nytt stadshus beräknas behöva vara klart 2016 – 2017.

Den enda byggnad som är helt klar för att flyttas i sin helhet är idag Kiruna kyrka. Den måste flyttas inom 25 år. Redan år 2012 beräknas de första bostäderna och den riksbekanta Hjal­mar Lundbohmsgården att beröras.

De områden som inte kan bebos längre på grund av sprickbildningen omvandlas till en gruvstadspark – ett buffertområde mellan staden och gruvan där grönytor, uterum och intressant terräng ska skapas som rekreationsområde för invånarna.
I slutet av juni i år blev det klart att stadens centrum flyttas österut.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.

Bokmärk och dela Skriv ut

Det finns inga kommentarer till “Kirunas flytt innebär intressanta utmaningar”

Lämna en kommentar

Annonser