I London pågår arbetet med att ersätta metropolens föråldrade avloppssystem. Det enorma ­tunnelprojektet är det största i landet sedan den legendariska ingenjören Joseph Bazalgette för 150 år sedan byggde det nuvarande systemet för att rena Themsen.

En snabbt svällande befolkning och ett föränderligt klimat är de viktigaste orsakerna till att London nu storsatsar på ett nytt jättesystem av tunnlar och reningsverk för att minska trycket på Themsen. Projektet går under namnet London Tideway och ska bereda vägen för huvudstadens fortsatta modernisering. Det har hunnit gå mer än 150 år sedan sist och behovet är skriande.

I mitten av 1800-talet var Themsen biologiskt död till följd av de 400 000 ton avloppsvatten som varje dag spolades ut i floden. Sommaren 1858 var stanken så hemsk att parlamentet tvingades stänga.

Än värre var den förödande hälso­situationen som följde av att Storbritannien blivit det första samhället i världen där mer än hälften av invånarna bodde i städer. I stället för att öka så minskade livslängden till följd av vattenburna sjukdomar som kolera och tyfus. Svaret från parlamentet blev att låta den legendariska ingenjören Sir Joseph Bazalgett bygga det system som fortfarande utgör stommen i Londons avloppssystem.

Det inkluderade ett nätverk av gigantiska avloppsledningar, pumpstationer och så småningom reningsverk som tog hand om avlopp och dagvatten. Med åren har det kompletterats och byggts ut.
Systemet förbättade situationen och Bazalgetts avlopps­ystem hyllades som en av sin tids största ingenjörsbedrifter. Men systemet hade samtidigt inbyggda brister som med tiden kommit att bli ett problem.

För att hindra vattnet från det kombinerade avlopps- och dagvattensystemet att svämma över när det regnade skapade Bazalgett ett bräddningssystem. Samman­lagt lät han konstruera 57 utflöden längs Themsen. Det är utsläppen därifrån som nu måste åtgärdas.

Idag är Londons invånarantal mer än dubbelt så högt som de fyra miljoner systemet anpassats för. Samtidigt har klimatförändringen lett till att det nu regnar mer sällan men med större kraft. Bara två millimeter nederbörd krävs innan grän­sen nås.

– Resultatet är att avlopp nu släpps ut i Themsen oftare, i genomsnitt en gång i veckan. Systemet är inte tillräckligt omfattande för att klara trycket från en modern stad på 2000-talet. Varje år rinner omkring 39 miljoner ton ut i floden och den siffran kan tredubblas om nederbörden ökar fram­över, säger Rebecca Johnson på Thames Water, som fått regeringens uppdrag att skapa ett modernt avloppssystem.

Det är ett måste. Inte minst för att klara de strikta riktlinjerna om vattenkvalitet i EU:s vattendirektiv som kräver att avloppsvatten måste renas ordentligt förutom i exceptionella situationer. I dag är vattnet så syrefattigt att syre måste tillsättas på artificiell väg för att fisken ska överleva när läget är som värst.

År 2000 tillsattes därför en studiegrupp av regeringen med uppdrag att hitta potentiella lösningar. Arbetet ledde fram till tre parallella projekt som nu sakta men säkert tar form.

För det första sker stora investeringar i Londons fem befintliga reningsverk. Dess­utom byggs två tunnlar. Dels vid Lee, en biflod till Themsen, dels den gigantiska Themsen-tunneln som ska stoppa föroreningarna från de 34 värsta utsläppspunkterna. Den kommer att skära från Beckton i öst till Hammersmith i väst och bli 32 kilometer lång. Tunneln blir den sista delen i arbetet för att göra Themsen renare och säkra vattenkvaliteten.

Ännu är inte den exakta sträckningen för tunneln bestämd, inte ens var startpunkten kommer att byggas. Men tanken är att den ska ligga 75 meter under marken och följa Themsens flodbank. 
I sommar inleds konsultationer med berörda kommuner i en uppsnabbad remissprocess. Utöver huvudtunneln krävs ett antal mindre tunnlar för att koppla samman avlop­pen. För regeringen är det viktigt att arbetet går så snabbt som möjligt.

– Projektets unika omfattning och komplexitet kommer att leda till en lika komplicerad planeringsprocess. Regeringen har ett tydligt intresse av att försäkra sig om att den blir så smidig som möjligt så att inga större förseningar sker när det gäller att komma till rätta med utsläpp av avloppsvatten, sade nyss avgångne miljöministern Hilary Benn, när han presenterade planerna.

Förhoppningen är att konstruktionen ska kunna påbörjas senast om tre år och vara färdig 2020. Men det kommer att dröja ännu längre innan den är i fullt bruk säger Rebecca Johnson på Thames Water.

– Tunnelns livslängd blir 120 år men kommer att utnyttjas maximalt senast 2050. Vi räknar med att tunneln både ska klara befolkningsökning och klimatförändringar. Läget är akut, säger hon.

Även om det dröjer innan Thames Tunnel är på plats så kommer flödet av dagvatten att reduceras tidigare.

För fyra år sedan gavs klartecken för att gå vidare med den mindre varianten vid floden Lee. Den börjar byggas senare i år och kommer att stå klar 2014. Sju kilometer lång och med en diameter på sju meter kommer tunneln årligen att samla upp 16 miljoner ton regn- och avloppsvatten vid pumpstationen Abbey Mills i östra Lon­don. I stället för att släppas ut i Lee och sedan rinna vidare ner i Themsen kommer vattnet att pumpas vidare till reningsverket i Beckton, som i sin tur byggs ut för att klara det ökade trycket. Därmed reduceras de årliga utsläppen väsentligt.

Redan i våras inleddes upprustningen av de fem reningsverken i Mogden, Crossness, Long Reach, Riverside och Beckton.

– Förbättringarna kommer att göra floden renare och mer tillgänglig för invånarna. Samtidigt förbättras villkoren för fisk och andra djur när syresättingen ökar, konstaterar Rebecca Johnson.

Att komma till rätta med problemen blir ingen billig affär. Bara kostnaden för Lee-tunneln beräknas till 600 miljoner pund. Ytterligare 675 miljoner pund används till att uppgradera reningsverken.

Vad kostnaden blir för den största tunneln är oklart. Beräkningar kommer att presenteras under sommaren. Hittills har det talats om investeringar värda drygt 2 miljarder pund. Priset betalas i slutänden av sammanlagt tretton miljoner vattenkunder.

Trots de enorma proportionerna av projekten för att förbättra vattenkvaliteten tacklas inte problemet med att det idag uteslutande är kombinerade ledningar i avlopps­systemen. Enligt utredningen skulle det visserligen ha varit önskvärt med separerade system men det hade blivit oförsvarligt dyrt.

Text: Jon Pelling

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.