En komposterbar kiss- och ­bajspåse. En dunk där solljuset renar vattnet. En mobil urin­-separerande toalett som ger inkomst till kvinnor i slummen. Tre exempel på nya svenska uppfinningar med syfte att lösa bristen på sanitet och rent ­vatten. Är det lågteknologiska lösningar som kan lösa sanitetskrisen i världen – och vad har just svenskar att komma med?

Det går inte att blunda för; 40 procent av jordens befolkning har ingen toalett att gå på. Varje dag dör 4 000 barn i sjukdomar orsakade av brist på rent vatten. Utmaningar som svenska entreprenörer har antagit, med hjälp av lågteknologiska lösningar för de fattigaste. Ett exempel är den självsanerande engångs-toalettpåsen Peepoo-bag. Företaget Peepoople har testat påsen bland annat i det enorma slumområdet Kibera i Kenya.

– Peepoo-bag fyller en behovsnisch där det tidigare inte fanns någonting, konstaterar Håkan Jönsson, professor i kretsloppsteknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Globalt sett har enbart 1,1 miljarder människor tillgång till vattenburna avlopps­system. Det stora flertalet av jordens befolk­ning, 5,3 miljarder, saknar antingen toalett helt (2,6 miljarder) eller har latrin. Skulle alla dessa börja använda vattenburna system räcker helt enkelt inte vattnet. Världen står inför en fosforbrist och bönderna i Afrika söder om Sahara förlorar årligen 30 – 60 kg växtäring/hektar. Är lösningen en engångs­påse som Peepoo, som kan komposteras och återföra närings­ämnen?

Elisabeth Kvarnström på Stockholm Environment Institute, SEI:

– Peepoo-bag skulle verkligen kunna göra enorm skillnad i katastrofsituationer. Alla regeringar, Röda korset och Unicef borde ha ett lager. Men för att det ska fungera långsiktigt krävs ett system för hantering av påsarna.

Elisabeth Kvarnström menar att det ibland finns en övertro på själva produkten. Men den tekniska lösningen måste fungera i samklang med de institutionella förutsättningarna och vara kulturellt accepterad. Hon nämner utformningen av den mobila urinseparerande toaletten Ecoloove som ett bra sätt att jobba. Industri­designern Annamaja Segtnan har tillverkat sin prototyp i indiska Ahmedabad och på hennes blogg beskrivs hur idéerna har fått ändras allt eftersom synpunkter kommit från användarna i slummen.

– Toaletten hade antagligen inte sett likadan ut om hon hade suttit på ett kontor i Sverige och jobbat fram lösningen, menar Elisabeth Kvarnström och refererar till aktuella studier som visar att det är vid designen av systemet som det är allra viktigast med en delaktighet från användarna för att få till hållbara lösningar. Att det är designers, arkitekter och konstnärer som arbetar fram VA-lösningar ser hon som ett tecken på att frågorna fått förankring utanför ingenjörskåren.

En vanlig miss i utvecklingsarbetet är att de som ska använda systemen inte blivit involverade. Håkan Jönsson minns ett vattenverk i Uganda som byggts tack vare tre olika bidragsgivare.

– När något gick sönder fick man bara ett nytt bidrag. Men det fanns ingen känsla av att det var deras.  Det som behövs är idéer som kan få fäste.

Priset för produkten måste också anses rimlig för användarna. Generellt sett är betalningsviljan låg just för att kunna gå på toaletten eller få rent vatten. Solvatten, en behållare som renar och värmer vatten, kostar ni dagsläget 600 hundra kronor och har en livslängd på cirka fem år.

– Solvatten är en bra idé, men det krävs nog att utomstående organisationer köper in den, menar Elisabeth Kvarn­ström.

Något som redan sker, exempelvis via Vi-skogen i Kenya och ett samarbete med företaget Middagsfrid som klimatkompenserar genom att köpa Solvatten.

Peepoople har i egna studier kommit fram till att man måste sänka kostnaden för varje enskild Peepoo-bag. Håkan Jönsson tror generellt sett på lokal produktion, som blir billigare och gynnar lokala entreprenörer istället för att svenska företag ska sälja sina produkter.

– Västföretag ska inte profitera på fattiga människor.

Finns det någon risk att fattiga länder översvämmas av fiffiga idéer? Nej, inte med tanke på det enorma behov som finns, menar Håkan Jönsson.

– Men den viktigaste insatsen är inte när vi bygger ledningar, utan när vi förmedlar kunskap på kurser för lokalt folk. Det är de satsningarna som har störst möjlighet att bli framgångsrika.

Han nämner det Sida-finansierade utvecklingsprogrammet EcoSanRes som vill sprida och utveckla hållbara lösningar för sanitet. Satsningen, tillsammans med uppmärksamheten kring World Water Week, har betytt mycket för att öka engagemanget bland svenska entreprenörer, tror Håkan Jönsson.

Både Håkan Jönsson och Elisabeth Kvarnström menar att Sverige verkligen ligger i framkant när det gäller alternativa lösningar inom vatten och sanitet jämfört med många europeiska länder. Här finns en lagstiftning som tillåter olika lösningar – ett tänkesätt som är värt att exportera. Men den svenska VA-branschen skulle må bra av en större öppenhet för nya och decentraliserade lösningar, menar Håkan Jönsson och Elisabeth Kvarnström.

– I Sverige har vi ju problem med att göra oss av med slammet. Det och vattenförbrukningen gör att våra system inte alltid är så hållbara att exportera, funderar Elisabeth Kvarnström som tror att svenska företag har mycket att vinna på att tänka in processer som har mer hållbara VA-lösningar. Jag tror att många konsultföretag skulle kunna vinna anbud på VA-uppdrag i utvecklingsländer om de var lite mer i framkant på det området.

FN:s millenniemål, om att halvera ande­len som saknar tillgång till rent vatten och sanitet, skulle med dagens utbyggnads­takt uppnås år 2035 och sanitetsmålet om hundra år. Takten behöver minst sagt öka.

För de snabbt expanderande storstäderna i världen tror Håkan Jönsson att framtiden är snålspolande toaletter.

– Det är bara att konstatera: fekalier luktar inte gott. De flesta vill slippa hantera det, och snålspolande toaletter blir accepterade på ett annat sätt. Här bör man satsa på teknik för återföring av näringsämnen från slutna tankar.

– Det skulle behövas en stor tekniksatsning, föreslår Elisabeth Kvarnström. En tekniktävling kanske?

Håkan Jönsson ser möjligheterna i dagens samhälle där många, även i utvecklingsländer, har tillgång till mobil och internet. Så kan erfarenheter utbytas och nya idéer födas.

– Ju fler hjärnceller i världen som tänker på de här frågorna, desto fler lösningar kommer vi att få.

3 uppfinningar

• Ecoloove är en mobil, ekologisk urinseparerande toalett som arbetats fram av industridesignern Annamaja Segtnan. Målet är att ge framförallt kvinnor säkra, hygieniska, privata och ekologiska toaletter. Kvinnan som kör runt toaletten på en trehjulig cykel kan tjäna pengar på att sälja toalettbesök samt den gödsel som blir slutprodukten. Prototypen har arbetats fram i indiska Ahmedabad – www.ecoloove.com.
• Solvatten är patenterad uppfinning av konstnären och mikrobiologen Petra Wadström. UV-strålar, filter och värme renar vatten i en tiolitersbehållare som sätts i solen i två–sex timmar. En indikator visar när vattnet är drickbart. Solvatten värmer även vattnet, vilket sparar bränsle. Solvat­ten används bland annat i Vi-skogen i Kenya – www.solvatten.se.
• Peepoo-bag är en påse av nedbrytbar bioplast med ett tunt lager av urea på insidan. Urean höjer PH-värdet och dödar bakterier, virus och parasiter som kan orsaka sjukdomar. Nedbrytningsprocessen för fekalierna tar två–fyra veckor. Själva påsen har förvandlats till koldioxid, vatten och mull efter högst ett år. Bakom idén står arkitekten Anders Wilhelm­son – www.peepoople.com.

Text: Helena Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.