På Käppalaverket på Lidingö har man sedan något år tillbaka en unik lösning för slam­avvatt­ning. Kemicond-processen i kombination med ett avvattnings­system från livsmedelsindu­strin gör slammet så torrt att det dammar. Vägen dit har dock varit lång.

Hallen för slamavvattning på Käpp­alaverket ser inte riktigt ut som på andra reningsverk. Där står fyra reaktorer på en rad och fyra kolvpressar i en annan. Hallen luktar inte heller som på många andra reningsverk. Slammet luktar inte ammoniak här. Processansvarige Andreas Thunberg beskriver det istället som en svag kemisk doft men den är betydligt behagligare än det slam annars doftar.

Kemicond-processen är utvecklad av Kemira och är på pappret enkel. Rötat blandslam pumpas in satsvis i en reaktortank samtidigt som svavelsyra tillsätts. Målet med just Käppalaverkets slam är att träffa ett pH-värde på 4,8.

Slammet får reagera med svavelsyran i sju och en halv minut. Sedan tillsätts 50-procentig väteperoxid som får reagera i fem minuter.

– Sedan har man ett Kemicond-behandlat slam, säger Andreas Thunberg.

De fyra reaktorerna arbetar alltså individuellt och satsvis vilket ger en god kontroll för hygienisering då man kan garantera fastslagna uppehållstider för varje sats slam.

Behandlingen ändrar slammets struktur så att vattnet släpper lättare och fortare. Efter behandlingen tillsätts polymer för att sedan avvattnas mekaniskt i kolvpressarna från schweiziska Bucher Drytech.

– Tillämpningen kommer från livs­-medelsindustrin. Vi fick höra talas om att man kunde använda dem för slam på en internationell konferens i Turkiet, berättar Andreas Thunberg.

Pressarna består av en stor cylinder med en kolv som rör sig fram och tillbaka. Fästa i kortsidan finns filterslangar där rejektvatten pressas in och leds bort av trycket från kolven. Slammet knådas under inmatningen då kolven går fram och tillbaka. Kolven pressar och släpper slammet i upprepade cykler innan den slutpressar hela den inmatade slamvolymen.

Resultatet är ett slam som i genomsnitt vid Käppala håller en TS-halt på över 40 procent. Som mest har man kommit upp i 56 procent. Resultatet ser ut som torr matjord.

– Det är så torrt att dammet faktiskt är ett arbetsmiljöproblem i vår slamlada. Vi har fått sätta in partikelavskiljande cykloner tills vidare och arbetar vidare för en bättre hantering.

Det var sex, sju år sedan som Käpp­alaverket började diskutera slamavvattning med Kemira i samband med att verkets slamavvattning skulle byggas om. Kemira hade då utvecklat Kemicondprocessen ur kunnandet från den avsomnade Krepro-processen.

– Kemicond testades med en liten skruvpress. Vi såg potentialen och fick indikationer på att man kunde nå 50 procents TS-halt, säger Andreas Thunberg och berättar att minskade slamtransporter är en viktig bit för att nå Käppalas miljömål. Transporterna ger en stor miljöbelastning med både utsläpp och olägenheter för boende längs transportvägen på Lidingö.

Ett beslut togs att använda Kemicond med en skruvpress och de tre befintliga silbandspressar som då fanns på verket.

– Sedan kom en väldigt lång intrimningsperiod där vi jobbade med att optimera skruvpressen mot Kemicond, berättar Andreas Thunberg.

Huvudproblemet var att man till en början inte fick någon stabilitet i processen. TS-halterna kunde växla mellan 19 och 35 procent på en timme. Problemet låg i att kemikaliedoseringen i kombination med skruvpressen gjorde processen oerhört känslig.

– Vi försökte styra syradosen mot pH-värdet on-line med det är stört omöjligt. När vi tog bort on-linestyrningen av svavelsyradoseringen kom den första aha-upplevelsen, säger Andreas Thunberg.

Istället för att försöka dosera till rätt pH-värde direkt mot en pH-mätare så började man att kvota in syran istället med ett visst antal kilo svavelsyra per ton TS. Nu fick alla reaktorer samma stabila behandling. Processen är också tillräckligt trög för att pH-värdet ska gå att justera genom den vanliga driftstyrningen.

När sedan Bucherpressarna kom på plats för ett år sedan har hanteringen utvecklats ytterligare.

– Vi testade centrifuger, kammarfilterpressar och Bucher-pressarna. Bucher var överlägsna på Kemicond-slam och något bättre på vanligt slam när det gäller TS-halt. Centrifugerna var bättre när det gäller kapacitet, berättar Andreas Thunberg.

Det problem som återstår att lösa på anläggningen är transport och hantering efter pressarna fram till utlastningen. De skruvtransportörer som står under pressarna och tar emot det torra slammet klarar inte riktigt av att föra bort de stora satserna torrt slam som dimper ner 2 – 4 ton i taget.

Andreas berättar att de börjat öppna pressarna långsamt för att släppa ut lite i taget men då tar urlastningen en kvart istället för en minut.

Dessutom är det arbetsmiljöproblemet med dammet som måste hanteras bättre. Totalt sett är man dock oerhört nöjd med det man uppnått på Käppala­verket.

– Det är många som hört talas om den här processen. Nu har vi verkligen nått fram och det här är en banbrytande ny tek­nik som fler borde testa. Det finns en del nackdelar men det finns stora fördelar och möjligheter med vår lösning. Och det gyn­nar naturligvis oss om fler kan använda sam­ma teknik, avslutar Andreas Thunberg.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.