Inom VA-branschen har det länge talats om behovet av ordentliga taxehöjningar. Men hittills har det inte hänt så mycket. Cirkulation har därför gett sig ut på spaning efter de länge förutspådda avgiftshöjningarna. Och passat på att undersöka hur det ser ut i några av grannländerna.

De senaste månaderna har många notiser i Cirkulation och på Cirkulation.com handlat om höjda VA-taxor för 2010. Innebär det ett trendbrott i den senaste tioårsperiodens i stort sett oförändrade VA-taxor? Återspeglar det förnyelsebehovet, anpassning till skärpta krav i vattendirektivet och/eller klimatförändringarna? Och hur ser det ut i andra länder som står inför samma utmaningar? För att få svar har vi gått igenom läget i Sverige, Danmark, Finland, Norge och Nederländerna.

Inledningsvis är det viktigt att slå fast att även om ökningarna i procent ser höga ut handlar det i praktiken om förhållandevis små pengasummor. Jämfört med de övriga länderna hade Sverige med sina 30 kronor per kubikmeter vatten den lägsta avgiften 2009, räknat på det viktade medelvärdet för typhus A. Därefter följer Norge och Finland med cirka 37 respektive 38 kronor. Holland hamnar på 49 kronor och högst ligger Danmark med sina 64 kronor.

Övriga länders taxor har också, till skillnad från Sveriges, stigit under den senaste tioårsperioden, om än i olika grad.

– I Finland ökade jämförelsepriset med 34 procent mellan 2004 och 2009, säger Mika Rontu, vVD på Vatten- och avloppsvattenverksföreningen i Finland.

Självklart går det inte att rakt av jämföra olika länders kubikmeterpris. Taxorna skiljer sig åt både vad det gäller konstruktion och vad den innehåller. Siffrorna ska därför inte ses som en exakt jämförelse utan mer som en indikation.

Precis som i de andra länderna är också spannet mellan avgifterna i olika svenska kommuner mycket stort. Några av de viktigaste anledningarna är bebyggelsens täthet, antalet VA-verk, om grund- eller ytvatten används som råvatten, exploateringsgrad samt förstås anläggningarnas ålder och förnyelsetakt. Dessutom spelar kapitalskuldens storlek, och hur den finansieras, stor roll.

Kommunernas skilda förutsättningar åter­-speglas i hur mycket man höjer taxan och varför. Kommunerna håller nu allt eftersom på att anpassa sig till den nya vattentjänstlagen och ser över dagvattenavgifterna, som tidigare inte alltid varit tydligt redovisade. Den gör det också möjligt att införa dagvattenavgift för allmänna platser, som till exempel vägar.

Flera kommuner i områden som expanderar har höjt anslutningsavgifterna för 2010. I Ystad ligger höjningen på mellan 80 och 139 procent beroende på vad som ska anslutas. Även i Bot­kyrka höjs anslutningsavgifterna, vilket främst påverkar de större exploatörerna. Bot­kyrka, som förra året hade den lägsta brukningsavgiften för typhus A, höjer också det rörliga priset från 10,60 kronor per kubikmeter till 13,73 kronor. Det beror bland annat på ökade underhållskostnader och renovering av vattenverket i Tullinge.

Tanum, som har en av Sveriges högsta avgifter för typhus A, höjer inte brukningsavgiften. Däremot höjdes anslutningsavgifterna 2009 med 30 procent och i år med sju procent.

– Vi var tvungna att anpassa anslutningsavgiften till de reella kostnaderna. Vi har en gles bebyggelse med små samhällen och många fritidshus som omvandlas till permanentboende. Dessutom har vi mycket berg som påverkar kostnaderna när nya ledningar dras fram, säger VA-chef Karin Görfelt.

En del, särskilt mindre kommunala förvaltningar, har ännu inte full kostnadstäckning för vattentjänsterna. I Bjuv har VA-verksamheten gått med underskott under de senaste åren och tekniska förvaltningen håller nu på att ta fram ett för­slag på avgift som täcker såväl de faktiska kostnaderna som planerat och oförutsett underhåll.

När Gästrike Vatten tog över VA i Gävle, Hofors, Ockelbo och Älvkarleby 2008 var taxe­konstruktionen en av de första frågorna man fick ta tag i. Vissa av kommunerna hade inte särredovisning enligt vattentjänstlagen, och VA-verksamheten var delvis skattefinansierad.

– Vi behövde få samma taxekonstruktion i alla fyra kommunerna. Gävle och Älvkarleby hade till exempel inte lägenhetsavgifter berättar Mats Rostö, VD på Gästrike Vatten. Gävle betalade även sedan flera år tillbaka pengar till VA-kollektivet, vilket hämmat taxeutvecklingen.

2009 höjdes därför brukningsavgiften i Ockelbo med 23 procent och i Hofors med 26 procent. I Älvkarleby blev höjningen 13 procent och i Gävle 39 procent. 2010 höjdes taxan i Hofors med 26 procent och i Ockelbo med åtta procent. För Ockelbos del väntar ytterligare en tioprocentig höjning vid årsskiftet 2011.

– Under 2008 och 2009 har vi också gjort grundliga inventeringar och sett att investeringstakten legat mycket för lågt i förhållande till behoven. Dessutom har man i några kommuner tidigare inte prioriterat löpande underhåll, vilket resulterat i att de akuta åtgärderna kostat alldeles för mycket, säger Mats Rostö.

Underhållet, framför allt av ledningsnätet, står i fokus i exempelvis Hallstahammar, Kalmar och Arvidsjaur.

– Det var sex år sedan vi höjde VA-taxan. Vi behöver höja intäkterna med 15 procent för få full kostnadstäckning, klara av det planerade underhållet och investeringar. Vårt nya taxesystem innebär att höjningarna slår olika. Största höjningen får affärslokaler och fastighetsägare med mycket liten vattenförbrukning, säger Mår­ten Enoksson, gatuchef i Arvidsjaur.

Falun höjer taxan bland annat för att finansiera den nya vattentäkten i Lemhagen. Hall­stahammar uppgraderar avloppsreningsverket med kväverening. Luleå har under några år höjt brukningsavgiften med mellan två och åtta procent. 2010 blev höjningen fem procent.

– Vi skulle behöva höja brukningsavgiften med cirka tio procent från och med nästa år. Anslutningsavgiften har legat stilla under några år men ska nu ses över, säger Stefan Marklund, avdelningschef på tekniska förvaltningen i Luleå.

Anledningen är att Luleå befinner sig i en mycket investeringsintensiv fas där totalt 240 miljoner kronor plöjs ner i om- och tillbyggnad av det stora avloppsreningsverket i Uddebo. 200 miljoner kostar tillbyggnad och uppgradering av Gäddviks vattenverk för att bland annat öka leveransförmågan och säkerheten med extrafiltrering.

– Flera hundra miljoner kronor satsas också på både förnyelse och utbyggnad av ledningsnätet. Luleå är en av de få städer i Norrland som expanderar, berättar Stefan Marklund.

Under de senaste åren har VA-taxorna i Göteborg ökat med mellan tre och tio procent per år. 2010 stannande höjningen på två procent för både anslutnings- och brukningsavgift. Det har handlat om att få full kostnadstäckning för bland annat ökade driftskostnader och underhåll.

Kretsloppskontoret räknar med höjningar till 2020 på mellan 45 och 53 procent för både typhus A och B. Det lägsta alternativet omfattar, förutom utbyggnad av kvävereningen, egent­ligen bara pågående investeringar och ökade driftskostnader. I det högsta alternativet ingår det ytterligare skärpta krav på kväverening i enlighet med vattendirektivet och BSAP samt förstärkning av avloppsledningar och bättre avloppshantering i södra skärgården.

Det finns också visst utrymme för att till exempel förbättra badvattenkvaliteten, åtgärda luktproblem eller reducera läkemedelsrester. För Göteborg Vatten handlar det bland annat om investering i ultrafilter på vattenverken för att förebygga vattenburen smitta och utökad kapacitet så att ett vattenverk kan klara hela Göte­borgs behov. Dessutom ingår förnyelse och underhåll av ledningsnäten på en nivå som är högre än de senaste åren.

– Även inom ramen för det högre alternativet tvingas vi prioritera. Det ingår heller inga riktade åtgärder för anpassning till klimatförändringarna, kommenterar Agneta Sander, förvaltningschef på kretsloppskontoret.

Fler kommuner än ovanstående har säkert höjt sina taxor för 2010. Men långt ifrån alla. En del kommuner ligger kvar med oförändrade taxor, och vissa har också sänkt avgifterna.

– De preliminära beräkningarna av årets VA-taxor pekar på att tioårstrenden med i genomsnitt mycket måttliga ökningar inte bryts i år i alla fall, kommenterar Lars-Gunnar Berg­man, statistikexpert på Svenskt Vatten. En detaljerad redovisning av VA-taxor 2010 planeras till maj månad.

Därmed skjuts frågan om när höjda VA-taxor blir verklighet återigen på framtiden. De höjningar som har gjorts återspeglar huvudsakligen förnyelsebehovet. Flera kommuner har gjort kraftiga taxehöjningar på grund av stora investeringar i ledningsnät och VA-verk. Anpassning till skärpta krav i vattendirektivet och/eller klimatförändringarna sker förstås vid större investeringar men är ännu inte drivande för avgiftshöjningarna.

– Investeringsbehovet är fortfarande mycket stort och beräknas för avloppsledningsnätet öka från cirka en miljard per år till cirka tre miljarder per år under en 25-årsperiod. Motsvarande utveck­ling kan förväntas även för dricksvattenledningsnätet. Det är viktigt att förnyelsen av VA-nätet styrs upp av en långsiktig planering som baseras på lokala förhållanden. Till hösten kommer vi att remissbehandla en ny publikation, Handbok för förnyelse av VA-näten, som förhoppningsvis kommer att underlätta förnyelsearbetet, säger Hans Bäckman, rörnätsexpert på Svenskt Vatten.

Även utomlands finns behov av stora investeringar i förnyelse av ledningsnätet. I Danmark har en rapport från Ramböll nyligen visat på ett årligt investeringsbehov på närmare fyra miljarder kronor.

– Det beräknas leda till mellan 10 och 20 procents höjning av taxorna, säger Carl-Emil Lar­sen, VD på Danva.

Skärpta krav enligt vattendirektivet bedöms också öka avgifterna i samtliga länder utom Danmark, vars taxor i stort sätt redan är anpassade. I såväl Finland som Sverige räknar man dock med att högre ambitionsnivå på fosfor- och kväverening kommer att påverka taxorna.

Anpassning till klimatförändringarna kom­mer att leda till så pass stora investeringar att det får märkbara effekter på avgifterna i alla länder. Danmark verkar än så länge ha kommit längst i klimatanpassningen, både vad det gäller klimatmål för VA-sektorn och konkret arbete i kommunerna.

– Kostnaderna för klimatförändringarna kommer att bli betydande, troligen någonstans i intervallet 37 – 87 procent. Vad det kommer att betyda för taxehöjningar beror på vilka lösningar som väljs, och i vilken grad kommunerna implementerar lokala lösningar för omhändertagande av regnvatten, säger Carl-Emil Larsen.

Svenskt Vatten håller på att utreda vilka konsekvenser vattensektorns olika utmaningar och klimatanpassningen får för VA-taxorna. Det indikerar att taxorna kan behöva höjas upp till runt 60 – 100 procent fram till 2035 och 130 – 170 procent fram till 2060.

Men osäkerheterna är stora eftersom man inte vet hur framtida krav kommer att utformas. Varken Norge eller Finland har gjort motsvarande beräkningar. Men både Toril Hofshagen, vVD på Norsk Vann, och Mika Rontu tror att det kommer att sätta stora avtryck i taxorna. För Finlands del handlar det troligen om höjningar som motsvarar dem som beräknas för Sverige.

Cirkulations genomgång visar också att temperaturen i taxefrågan har höjts betydligt. Många efterlyser, precis som Mats Rostö, en branschdiskussion om vilka nyckeltal som används och vilka som bör användas:

– Det är väldigt mycket fokus på taxenivåerna, men kompletterande nyckeltal behövs för att bättre spegla de förutsättningar man har i sin kommun. En bra och välskött VA-verksamhet kan till exempel ligga på en lite högre taxe­nivå än kusinkommunerna på grund av pumpbehov, reningsbehov, geografi med mera.

Från Svenskt Vattens sida håller man med om att det vore bra att utvidga diskussionen så att den även omfattar fler nyckeltal i VASS än taxan. Andra viktiga frågor att belysa är förstås hur lokalpolitiker och kommuninnevånare bäst ska kunna förberedas på kommande taxehöjningar. Än så länge ses det oftast som en fjäder i hatten att ha så låga avgifter som möjligt.

Text: Lise-Lotte Nilsson

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.