Ledningsrenovering som metod måste få ännu bättre fart. Idag är den schaktfria tekniken bättre än någonsin och marknaden blir allt mer komplett. Det menar Thomas Johansson, expert på schaktfria metoder.

Thomas Johansson har arbetat med schaktfri led­ningsrenovering i över tjugofem år. Idag är han konsult hos Tyréns i Göteborg men har tidigare erfarenheter från både kommun och entreprenör. En av hans arbetsuppgifter är att årligen ge ut renoveringslexikonet Relevant för VA-nät.

– Det dyker faktiskt upp nya produkter och entreprenörer varje år. Danska Berotech är ett exempel som tagit flera jobb i Sverige under det senaste året, bland annat i Skövde och Malmö, berättar Thomas.

Berotech arbetar med klassiska flexibla foder eller så kallade strumpor.

Ett annat exempel är finska NRG, Nordic Renova­tion Group, som har förhoppningar om att kunna återintroducera produkten Omega-liner i Sverige. Tekniken har utvecklats en hel del sedan Uponor introducerade den för cirka tio år sedan men har inte funnits i Sverige på många år. Omega liner är ett flexibelt foder med en plastblandning som skiljer sig en del från andra produkter på marknaden.

När det gäller renovering av dricksvattenledningar finns det fortfarande en del begräns­ningar när det gäller servisanslutningar.

– Det finns varianter där man blåser upp polyetenrör under högt tryck, berättar Tho­mas om ett sätt att komma in i serviserna.

En annan framtidsteknik som nyligen presenterades i Eng­land är en termoplastisk massa som fås att smälta i ledningen. Med den metoden ska dricks­vattenserviser kunna anslutas utan uppgrävning.

– Såna här tekniker kommer och går, säger Thomas men han ser inget hållbart system för servisanslutningar på tryckledningar inom en horisont på tio år.

En möjlig utveckling för renoveringssidan är att arbeta närmare IT-branschen för att kunna renovera VA-ledningar och samtidigt lägga fiberkabel i ledningarna.

– Här finns möjligheter till inkomster samtidigt som man får systemet renoverat, menar Thomas Johansson.

Det finns idag flexibla foder som har en extra kanal i rörhjässan som blir till ett separat rör för kabeldragning. Ett annat alternativ är att vid renovering med foder lägga ett tomrör mellan fodret och den gamla ledningen.

– Den extra kanalen i rörväggen kan vara mycket liten, säger Thomas.

En del kommuner har arbetat med fiberkabel i dag- och spillvattennät under ganska många år. Ett exempel är Västerås där arbetet inleddes 2001. Idag är det rutin för Mälarenergi i Västerås att lägga kabel eller tomrör i det befintliga ledningsnätet och vid nybyggnation. Enligt VA-chef Niklas Gunnar fungerar ledningsnätet utan problem tillsammans med kablarna och man använder dem även själva för att ha pumpstationer uppkopplade on-line.

Ska man göra massiva och snabba utbyggnader av bredband kräver det dock att man ändrar synsätt på ledningsrenoveringen, att man arbetar områdesvis och branschöverskridande. Ett sånt projekt är Base, som står för Broadband Access via Sewer, som drivs i Hudiksvall där Fiber Optic Valley är motorn i bredbandsutvecklingen. Genom att arbeta med ledningsrenovering håller man isär VA-systemen och IT-systemen bättre i ledningarna, två system byggs i ett.

– Jag kan se en utveckling där man koordinerar olika tekniker i VA-systemen. En medfinansiering från telekomsektorn borde kunna driva på utvecklingen, säger Thomas Johansson.

Tekniken att lägga dubbla kanaler i samband med ledningsrenovering utvecklades av svenska Top Cote i Skövde för några år sedan. Förutom små rör för kabel kan man med den lösningen till exempel även separera dagvatten från spillvatten i en gammal ledning. Tekniken fick aldrig något riktigt fäste i Sverige och röret tillverkas numera i Tyskland under beteckningen Solta-liner Xtra.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.