I en lagrådsremiss föreslås ett förtydligande av att det är myndigheter och kommunerna som ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs. Vidare föreslås att miljökvalitetsnormerna ska ha olika rättsverkningar beroende på om de är gränsvärdesnormer eller andra normer. De möjligheter som 2 kapitlet 7 paragrafen i miljöbalken ger i fråga om att ställa längre gående krav för att följa en miljökvalitetsnorm ska bara gälla gränsvärdesnormer.

Åtgärdsprogram ska vara vägledande för behovet av sådana krav. Den så kallade stoppregeln vid prövning av nya verksamheter i 16 kapitlet 5 paragrafen i miljöbalken tas bort och får en ny motsvarighet i 2 kapitlet 7 paragrafen i miljöbalken. Bestämmelsen blir tydligare i fråga om att en verksamhet eller åtgärd under vissa förutsättningar får tillåtas även om den bidrar till att en gränsvärdesnorm inte följs.

Av de åtgärdsprogram som tas fram för att följa en miljökvalitetsnorm ska det framgå hur kraven på förbättringar fördelas mellan olika typer av källor och åtgärder, hur stora förbättringar varje åtgärd innebär och hur åtgärderna är avsedda att finansieras.

I lagrådsremissen föreslås också en ändring i fråga om miljöorganisationers talerätt enligt 16 kapitlet 13 paragrafen i miljöbalken som innebär att talerätten utvidgas. Ändringen är föranledd av ett avgörande från EU-domstolen.

De föreslagna ändringarna medför följdändringar i lagar som hänvisar till miljöbalkens bestämmelser. Samtliga ändringar planeras träda i kraft den 1 september 2010. (EW)