Sverige saknar den effektiva prispolitik som vattendirektivet kräver. Trots att det gått två år sedan EU-kommissionen inledde en rättsprocess mot Sverige har inte mycket hänt. Och den utredning som skulle se över ekonomiska styrmedel och prispolitik för vattentjänster verkar i skrivande stund fördröjd.

Enligt artikel 9 i vattendirektivet ska varje land 2010 ha en prispolitik för vattentjänster. Full kostnadstäckning för vattentjänster ska uppnås enligt principen förorenaren betalar. Så är det inte idag, vilket vattenmyndigheterna också har påpekat.

Den finansiella kostnadstäckningen för hushållens och industrins VA-användning ligger visserligen på närmare 100 procent. Enligt Vattenmyndigheternas påverkansanalys har dock reningsverken en betydande påverkan på många vatten som inte uppnår god status enligt vattendirektivet, vilket visar att miljökostnaden inte täcks fullt ut.

Sedan är det förstås en öppen fråga vem som ska betala. Är det reningsverken, som vattenmyndigheterna vill? Eller är det källor uppströms reningsverken, som VA-branschen vill? Och hur ser kostnadsfördelningen mellan VA-verken och jordbruket ut?

I sitt svar till EU-kommissionen förra året betonar regeringen att den nya VA-lagen har ökat möjligheterna att via taxorna finansiera miljövårdskostnader. I december förra året tillsattes en utredning som under ett år skulle se över dels om den nuvarande prispolitiken är förenlig med vattendirektivet, dels behovet av ytterligare styrmedel.

Att utredaren Dag von Schantz nu behöver mer tid på sig för att bli klar är inte förvånande. Men det är förvånande att regeringen inte driver frågan hårdare eftersom man är väl medveten om att EU-kommissionens kritik är berättigad. Lika förvånande är att man tar bort skatten på handelsgödsel med hänvisning till svenska bönders konkurrenskraft. Ett annat alternativ hade varit att arbeta för att även andra EU-länder skulle införa skatt på handelsgödsel.

Sverige är ju bara ett av flera länder som är indragna i en rättsprocess för avsaknad av en effektiv prispolitik.
Nästa steg i rättsprocessen blir att EU-kommissionen driver processen vidare med ett så kallat formellt yttrande. Först därefter kan frågan hamna inför EG-domstolen. (LLN)