Täby kommun har ett ambitiöst program runt dagvatten. I dagsläget har kommunen cirka 20 reningsanläggningar för dagvatten. Den senaste vid Visinge.

Grunden för Täbys arbete med dagvatten finns i ett samverkansprojekt inom Oxundaåns avrinningsområde. Tillsammans med Sigtuna, Sol­lentuna, Upplands Väsby och Vallentuna arbetar man på att minska föroreningarna och förbättra vattenkvaliteten i avrinningsområdet.

En av drivkrafterna är att vattnet från det området avleds mot Mälaren via Oxun­da­ån med utlopp nära Görvälns vattenverk som förser regionen med dricksvatten. Målet med dagvattenhanteringen är enligt dagvattenpolicyn från 2001, bland annat att förebygga förorening av dagvatten men också att åtgärda befintliga system så att dagvattnet renas samt att utnyttja dagvatten som en positiv resurs i samhället genom att synliggöra det. År 2003 tog fullmäktige ett beslut om att de tio största utsläppen skulle förses med någon rening.

Ett exempel finns i nya Visingean­läggningen där man lagt ned stor omsorg på gångvägar och utseende.

– Där har vi även satt upp en fontän vid utloppet, mest för syns skull, säger Andreas Jacobs som konstruerat anläggningen och som även hoppas kunna sätta upp ett lusthus på en halvö i den norra delen. I så fall ska det bli en replik av en idag nedbrunnen sjöpaviljong från närliggande Visinge Gård.

Visingeanläggningen invigdes den 16 september. Andreas Jacobs på Tekniska kontoret fick fria händer när den skulle byggas. Resultatet är två dammar som tekniskt sett är en, med flera öar ute i vattnet.

– Anledningen till det är att det går en vattenledning tvärs över området, som vi inte fick bygga någon damm över. Därför är det två dammar sammanbundna med en överföringsledning. Fast vi betraktar det som en damm, förklarar Andreas.

Vattnet leds in i systemet söderifrån. Tidigare gick där ett dike som har öppnats i samband med anläggandet. Strax efter inloppet finns en skarp kurva där vattnet ska stanna upp, tanken är att sediment ska samlas där. I inloppet finns också en oljeavskiljare byggd av spontant virke som är konstruerad för att stoppa sånt som flyter på vattenytan. Förutom att kunna ta hand om oljespill samlar avskiljaren även upp skräp.

– Mycket ska kunna skötas vid inloppet, säger Andreas.

Det finns fem öar i dammarna. Dels för att förbättra den hydrauliska effektiviteten och dels för fågellivets skull. På öar och stränder har träd planterats för att skugga dammen.

– Jag har också gjort fyra grunda zoner i dammarna, berättar Andreas och förklarar att det är fyra grundare band som går tvärs över dammarna, några av dem i form av kanaler som tar vattnet förbi några av öarna.

– Jag har arbetat med organiska former som rundade kanter. Det höjer värdet såväl för rekreation som för biologisk mångfald, säger Andreas.

Vid utloppet finns både ett vanligt utlopp och ett bräddavlopp. Andreas har konstruerat ett steglöst varierbart skibord av en upp och nedvänd slusslucka. Där kan vattennivån i dammsystemet varieras upp till en meter. Nästan hela dammen går att tömma genom luckan, vilket underlättar framtida skötsel. Även bräddavloppet går att ställa steglöst även om den konstruktionen är lite mer komplicerad.

– Jag har försökt ge valmöjligheter till framtida flöden. Man ska kunna välja permanent volym och utjämningsvolym efter behov. Vi har även en vältrafikerad väg nära som vi vill kunna skydda från översvämningar, säger Andreas.

Formerna för växtetablering i dagvattendammar har skiftat genom åren. I Vis­ingeanläggningen har man planterat traditionella växter som fackelblomster och svärds­liljor, främst i slänterna vid kanalerna. De är satta i naturgrus för att underlätta skötseln samtidigt som man får en trevlig miljö för allmänheten så snabbt som möjligt. I övrigt räknar Andreas med självsådd.

Att få ett attraktivt rekreationsområde är en bärande del i anläggningen. Gångsti­gar, bänkar och bord är viktiga i sammanhanget.

Hela anläggningen kostade cirka 3,8 miljoner kronor att bygga. Ytan är 0,8 hektar, djupet cirka en meter och den servar ett avrinningsområde på 370 hektar, varav 200 hektar bebyggd mark. Storleken på dammarna motsvarar 1,5 procent av reducerad area.

Sedan är det specialaren med grodorna…

– Jag tänkte att jag ville göra något för groddjuren. Jag ringde två olika experter för att få råd om hur man skapar en övervintringsplats för groddjur, berättar And­reas.

Experternas åsikter spretade en smula men Andreas satte ihop råden till något han hoppas ska fungera. I en sluttning har en cirkel med fyra meters diameter grävts ur till cirka en meters djup. Botten är svagt sluttande och har täckts med grovsand, av sandlådekvalitet kan man säga. Sedan har gropen fyllts igen med natursten.

– Som ett nedgrävt stenröse under mark, beskriver Andreas.

Till sist har rösets överdel täckts med torv med öppningar lämnade i nederdelen. Grodorna ska krypa in mellan stenarna och gräva ned sig i sanden, med lagom mängd fukt och skyddade från kyla. För­hoppningen är att kunna göra en liten insats för den biologiska mångfalden, även om Andreas beskriver den lilla groddelen som en försöksanläggning.

Tekniska kontoret i Täby arbetar med en mängd olika tekniker för dagvattenrening. Vid Rönningesjön, till exempel, finns fyra dagvattenanläggningar. Tre traditionella sedimenteringsdammar och sjöförlagda bassänger och dessutom ett dagvattenreningsverk konstruerat av Karl Dun­ker som varit i drift sedan 1981.

Verket är igång nio månader per år och arbetar med kemisk fällning och sedimentation. Under torrperioder renas sjövatten i verket istället för dagvatten. Ett resultat är att Ängsholmsbadet vid Rön­ningesjön är ett av bara två Stockholmsbad som fått EU:s Blå flagg.

Text: Erik Winnfors Wannberg

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.