Ett reningsverk i västra Frankrike har installerat ett ­system som ­larmar om ­luktspridning i omgiv­ningarna. En Europapremiär!

Saint-Hilaire-de-Riez och Saint-Jean-de-Monts är två små kommuner i regionen Vendée vid den franska Atlantkusten. Sedan lång tid tillbaka har dessa kommuner ett gemensamt reningsverk.

Detta reningsverk är inte sämre än de flesta andra. Men det finns ett problem med driften och det har att göra med att de två kommunerna är populära badorter. På grund av sommargästerna varierar belastningen mycket. Verket, som ursprung­ligen är dimensionerat för en befolkning på 15 000 personer, tvingas under vissa perioder att betjäna uppemot 100 000 personer.

Desto mer besvärande är detta med tanke på att reningsverket bara ligger några hundra meter från badstranden. Dessutom finns det en stor campingplats cirka 350 meter norrut och lite längre bort ett område med fritidsstugor. Avståndet till den närmaste fasta bebyggelsen är 800 meter.

Inte undra på att de driftansvariga ofta har fått ta emot klagomål på att det luktar illa från verket – särskilt under varma sommardagar med hög belastning. Under årens lopp har mycket gjorts för att komma tillrätta med luktproblemet. År 2004 blev, till exempel, en stor del av anläggningen inbyggd. Det ledde till att antalet klagomål minskade. Men de upphörde inte. Under år 2005 inkom 15 klagomål.

Styrelsen för anläggningen beslutade då att anlita företaget Odotech för en utredning om orsakerna till de fortsatta luktproblemen. Uppgiften var att identifiera alla luktkällor och att beskriva lukternas spridning. Odotech har en speciell kom­petens för detta. Företaget är ursprung­ligen kanadensiskt, men är sedan några år tillbaka också baserat i Frankrike.

I slutet av 1990-talet började Odotech sin verksamhet med att marknadsföra en ”olfaktometer” – en anordning som gör det möjligt att sätta mätvärden på lukter. I korthet fungerar det så här:

Sex personer får sniffa på luktprover i olika utspädningar. På så vis fastställs en lukttröskel (den nivå där lukten blir märkbar), en referenströskel (där lukten jämförs med andra) och ett mått på hur behaglig eller obehaglig lukten är. Hela denna procedur styrs av ett dataprogram.

Det var med hjälp av denna teknik som Odotech tog sig an uppgiften att ställa en luktdiagnos på anläggningen i Vendée.

Luktprover insamlades i själva anläggningen och i dess omgivningar. Det skedde genom att luft pumpades in i plastbehållare. Sedan analyserades dessa prover i olfaktometern, som råkar vara installerad i parfymstaden Grasse. Resultatet blev att 17 luktkällor identifierades.

Därmed var luktspridningen diagnostiserad och därmed kunde ytterligare förbättringsåtgärder vidtas. Bland annat eliminerades lukten från flera pumpstationer genom tillsats av kemiska preparat.

Nästa steg blev att låta Odotech installera ett system, som gör det möjligt att kontinuerligt ha koll över luktspridningen. Enkelt uttryckt består detta system av en väderstation, som rapporterar meteo­rologiska förhållanden till ett dataprogram, som i sin tur visualiserar luktspridningen.

Systemet, som har namnet Odoscan, utgår alltså från det faktum att luktspridningen är beroende av vind, temperatur, lufttryck och luftfuktighet. Hur lukterna sprids, beroende på dessa förhållanden, visas på en datorskärm. Det sker i form av ett färgknippe, som överlappar kartan över de närmaste omgivningarna.

Detta system ger i realtid en bild av luktspridningen och denna information lagras. Om det i efterhand kommer in klagomål, går det lätt att ta reda på hur situationen såg ut vid just den tidpunkten.

Systemet kan också ställas in så att det automatiskt slår larm om en viss luktnivå överskrids. I vissa fall är det till och med möjligt att med hjälp av systemet automatiskt korrigera orsaken.

Driftchefen Jean-Michel Martin är mycket nöjd:

– Genom att vi nu vet vilka luktkällor som har den största spridningen, har det blivit möjligt att upprätta en prioritetsordning för åtgärder. Detta är ju annars inte så lätt, eftersom vissa lukter kan kännas på långt avstånd även i mycket små koncentrationer. Dessutom har vi fått ett instrument för en konstruktiv dialog med de boende. När någon klagar på obehaglig lukt kan vi, med utgångspunkt från spridningsbilden vid den aktuella tidpunkten, antingen avsäga oss ansvaret eller erkänna oss skyldiga.

Systemet, i sin nuvarande utformning, har en begränsning: Genom att analysen av luktalstringen vid verket är gjord en gång för alla, indikeras inte lukter som är följden av tillfälliga incidenter i reningsprocessen.

Så här kommenteras detta av Philippe Micone, som är Odotechs Europachef:

– På mindre anläggningar, där processen är relativt stabil och vädret är den huvudsakliga orsaken till luktspridning, återspeglar Odoscan verkligheten förhållandevis bra. På större anläggningar, där utsläppen är omfattande och varierar mycket, kan man behöva komplettera med ”elektroniska näsor”, som mäter luktnivåerna. Därmed inte sagt att ”elektroniska näsor” är överflödiga på mindre reningsverk. Beviset för det är att reningsverket i Vendée nu överväger att komplettera sitt övervakningssystem med en eller två ”näsor”, säger Philippe Micone.

Jean-Michel Martin bekräftar att så är fallet:

– I dag har vi ett system som ger oss en uppskattning av luktspridningen. Genom detta system får vi veta om anläggningen ger upphov till luktproblem i omgivningen. Men vi får inte veta exakt hur mycket det luktar vid varje tillfälle. Det är därför vi planerar att komplettera med ”elektroniska näsor”.

Vid det betydligt större reningsverket i Montreal, Kanada, som vi skriver mer om på sidan 12 i detta nummer, finns tio ”elektroniska näsor”, som var och en kan identifiera och kvantifiera tio lukter. ”Näs­or­na” är strategiskt utplacerade och komplet­terar systemet Odoscan, som visualiserar hur lukter sprids beroende på väderleken.

Reningsverket är stort. Det tar hand om avloppsvattnet från två miljoner invånare samt från ett antal industrier. Dessutom renas också de stora mängder smältvatten, som snöröjningen i staden ger upphov till.

Precis som vid det franska reningsverket i Vendée, visas luktspridningen på en datorskärm i form av ett färgknippe. Men det är nu inte enbart frågan om en uppskattning av spridningen; tack vare de ”elektroniska näsorna” är det verkligheten som återspeglar sig på skärmen. Därigenom blir det möjligt att ingripa snabbt, när en incident i reningsprocessen börjar orsaka luktproblem i omgivningen.

I korthet fungerar det så här:

Information om lukter, som har blivit värderade av mänskliga näsor i Odotechs olfaktometer, kan överföras till en ”elektronisk näsa”. Denna är utrustad med sensorer, som omvandlar luktande molekyler till elektroniska signaler.

På så vis kalibreras den ”elektroniska näsan” för att känna igen de lukter, som en speciell anläggning kan alstra. När ”näsan” reagerar på en lukt, överförs informationen via radio till en övervakningscentral. ”Näsan” rapporterar då inte bara vad som luktar, utan också hur mycket, mätt i luktenheter per kubikmeter.

Text: Stefan Andersson

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.