Dagvattenanläggningar behöver under­hållas för att de ska fungera på rätt sätt, det är en av slutsatserna i Kristin Karlsson doktorsavhandling “Characteri­sation of Pollutants in Stormwater Treatment Facilities”, som hon lade fram vid Luleå tekniska universitet den 11 september.

Karlsson har studerat metallkoncentrationer, fraktionering och toxicitet i vatten och sediment från dagvattendammar, magasin och rännstensbrunnar.

Den högsta koncentrationen av metaller i vattenfasen fann hon i rännstensbrunnarna medan dammarna hade högst metallkoncentrationer i sedimentet.

Anmärkningsvärt är att den största delen av alla metaller (45 – 96 procent), undantaget koppar och nickel, är rörliga i anläggningarna och kan därför bli hot mot miljön om anläggningarna inte sköts på lämpligt sätt.

Under tömningen av rännstensbrunnar och den damm hon undersökt ökade koncentrationerna av metaller och PAH i vattenfasen vilket gjorde att den blev farligare efter tömning än före. Däremot förändrades inte koncentrationerna i sedimenten.

Rännstensbrunnar från ett bostadsområde visade sig ha högre metallkoncentrationer i vattenfasen än rännstensbrunnar i centrum. På grund av den höga halten av metaller och PAH:er i vatten­fasen som bildas under tömning, ska detta vatten inte tömmas tillbaka i brunnarna utan att bli renat.

Kristin Karlssons resultat pekar på att en årlig töming av rännstensbrun­nar är att rekom­mendera. (EW)