Sedan slutet av april i år är det avbrott i vattenleveransen genom den åtta mil långa Bolmentun­neln som förser större delen av västra Skåne med dricksvatten, Ett ras har stoppat vattenflödet till vattenverket vid Ringsjön.

Raset i Bolmentunneln gör att tunneln måste stängas för bortforsling av rasmassor och reparation av det drabbade tunnelavsnittet. Arbetet är tidsödande och blir klart tidigast vid årsskiftet. Kost­naden beräknas till 20 miljoner kronor.

Bolmentunneln ägs av Sydvatten AB som med cirka 750 000 abonnenter inom 14 skånska kommuner är en av Sveriges största dricksvattenproducenter. Bolaget renar och distribuerar årligen cirka 70 miljoner kubikmeter från två vattenverk – Ringsjöverket och Vombverket. Det senare hämtar råvatten ifrån Vombsjön medan Ringsjöverket, sedan drygt 20 år, försörjs med vatten ifrån sjön Bolmen i sydvästra Småland. Den ursprungliga vattentäkten Ringsjön finns kvar som reserv och har i den rollen tidigare kommit till användning vid de tunnelras som inträffade 1986 och 1995. Nu är det dags igen.

– Det var i november 2008 som vi först märkte en försämring av hastigheten i vattenflödet genom tunneln berättar Caj Lundquist, teknisk chef hos Sydvatten AB. Via data från de tryckmätningspunkter som vi har i tunneln gjorde vi en dämningsmodell. Utifrån den kunde vi sedan uppskatta rasets storlek och ungefär var i tunneln det inträffat.

Tunneln sträcker sig från sjön Bolmen i Småland till en punkt strax söder om Perstorp. Därifrån förs råvattnet vidare i ledningar till vattenverket vid Ringsjön varifrån det pumpas ut till berörda kommuners olika leveranspunkter. Höjdskill­naden mellan Bolmen och Perstorp är 90 meter och vattentransporten genom tunneln sker genom självfall.

Lutningen följer dock inte en jämn linje. Tunnelprofilen genom berget är snarare veckad eller, om man så vill, sågtandsmönstrad. Till de tolv större ”svackorna” finns sedan byggtiden nedfartstunnlar, så kallade påslag, från markytan. Ett av dessa är beläget i Boalt, någon mil väster om Vittsjö, och det är i närheten av detta som raset inträffat.

– Vår bedömning är att raset omfattar en sträcka av cirka 20 meter. Till skillnad mot tidigare ras har en viss mängd vatten kunnat passera genom rasmassorna. Tack vare detta fick vi denna gång något längre tid till förberedelser av reparationsarbetet, säger Caj Lundquist.

En första uppgift före stängning av tunneln var självklart att anpassa driften av Ringsjöverket till råvatten från reservtäkten Ringsjön. Det är en förhållandevis snabb och smärtfri process, vilken huvudsakligen handlar om byte av fällningskemikalie från järnklorid till aluminiumsulfat. Arbetet att laga tunneln har däremot en betydligt längre startsträcka.

– Ett bekymmer är att överhuvudtaget hitta entreprenörer som inom rimlig tidsrymd kan åta sig denna typ av arbeten, menar Caj Lundquist. Tunneln är blott tre meter bred och det är svårt att få tag på maskiner som kan gå in i det trånga utrymmet, förklarar han.

Frågan löstes dock och efter förhandlingar med ett antal entreprenör erhöll Besab uppdraget.

I slutet av april stängdes Bolmentun­neln varefter utpumpning av vattenmassorna i 35 kilometer av tunneln påbörjades. Utpumpningen tog flera månader i anspråk och det var först därefter som tunneln kunde besiktigas. Beräkningarna över rasets lokalisering visade sig stämma ganska väl och 700 meter ifrån närmaste påslag och cirka fem mil ifrån Bolmen upptäcktes en näst intill helt igenkorkad tunnel. I likhet med tidigare ras hade även detta inträffat i anslutning till ett avsnitt där betongförstärkning utförts under bygg­tiden.

Längs med tunnelns sträckning finns talrika sprickzoner som försvagar bergets hållfasthet varför nästan en femtedel av hela tunnelns area betongförstärktes under anläggningsarbetena. Dessa sprickzoner är fyllda av lermaterial (smektit) med egenskaper som gör att de kan ta upp stora mängder vatten och därmed svälla kraftigt – faktiskt flera hundra procent. Trycket på omgivande berg blir därför stort och eftersom tunneln erbjuder expansionsutrymme kan ras inträffa. Detta är följdriktigt också den mest troliga orsaken till raset vid Boalt.

Innan det egentliga reparationsarbetet kan påbörjas krävs omfattande förberedelser. Främst måste arbetsområdet göras så säkert som möjligt. Löst sittande bergsrester i tak och väggar ska plockas bort och större block bultas fast. Kablar för el till belysning, pumpar samt kompressorer ska dras fram, ventilation skall ordnas och ­dessutom erfordras installation av en räddningskammare.

– En av flera risker med arbetet i tunneln är brand i borr- eller transportfordon då tunneln snabbt kan fyllas med rök, förklarar Caj Lundquist. Därför placeras en räddningskammare i anslutning till rasområdet. Om en olycka skulle inträffa kan arbetslaget tryggt vistas i kammaren under många timmar tills undsättning sker.

Kommunikationsmöjligheter mellan arbetslaget i tunneln och arbetsledningen är också viktigt. För detta ändamål är en så kallad läckande kabel framdragen. Den är utformad med antennliknande egenskaper och fungerar även om den skulle brista.

Borttagandet av rasmassorna har sin problematik med bland annat risk för nya ras av större eller mindre omfattning. Ett skydd av tio millimeter tjock plåt kommer därför att uppföras längs med rasområdets tak och väggar. I takt med arbetets fortskridande förlängs plåtkonstruktionen. Den prefabriceras i arbetsplatsens verkstadstält i mindre delar, vilka sedan med hjälp av bultar fogas samman nere i tunneln. När rasområdet rensats kommer denna stålkonstruktion att tjänstgöra som gjutform vid betongförstärkningen och sedan lämnas kvar i tunneln.

Arbetet i det nu aktuella rasområdet beräknas ta cirka två månader att genomföra. Därefter kommer resten av den torrlagda tunneln att inspekteras innan vattnet släpps fram igen. Men det får ske försiktigt. Det är nämligen inte bara svällande lera som kan framkalla ras. Det kan hastiga tryckförändringar också göra.

Text: Jan Andersson

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.