Ett ekologiskt hållbart lokalt krets­lopp för avlopp och organiskt hushållsavfall från spridda bostads­områden, det är vad skärgårdskommunen i norra Vänern ska uppnå genom sitt EU-projekt Local Recycling. Den kompletta lösningen för kretslopp har nu stött på en del problem.

Reningsverket är byggt för sofistikerad biologisk kväve- och fosforrening för 4 000 pe. Processen klarar normalt att hålla en konstant hög reningsgrad avseende fosfor (P >95%), kväve (N >70%) och organiskt material (BOD >95%) vid varierande belastningar och driftbetingelser och utan att fällningskemikalier behöver tillsättas. Projektet och reningsverket vid Sättersviken som invigdes 5 juni 2007 beskrevs i Cirkulation 4/07. Ett nytt besök i Hammarö avslöjar att projektet stött på problem.

Från början var det tänkt att efter intrimningen skulle automatiken stå för det mesta av styrningen. För att lösa igångkörningsproblemen på Sättersviken fanns därför ingen extra personal tillgänglig. Gatuchef, med ansvar för VA, är Per Kull­gren, Han tillträdde sitt jobb 2007.

– Vi har haft problem med att rekrytera personal till driften av verket, berättade Per. Därför har hela processen försenats. Men genom omorganisation i samband en pensionsavgång 2008 har vi nu lyckats anställa en processoperatör på Sät­tersviken.

Den nyanställde heter Hans Eriksson. Han har arbetat cirka 20 år på en motsvarande tjänst på CMC, ett företag som tillverkat förtjockningsmedel för många ändamål, men som nyligen lagts ner.

Problemen vid Sättersviken blev uppenbara när underlaget till miljörapporten för 2008 hamnade på Pers bord. Års­medelvärdet för utgående fosfor var 1,89 mg/l och gränsvärdet enligt gällande tillstånd är 0,5 mg/l. Per sammankallade omedelbart dem som hade varit med från början vid planering, byggande och intrim­ning av verket, Lars-Åke Henriksson, Emendo, Lars Skoogh, Rixö Miljö, Gunnar Dahlgren, ÅF, och Olle Åström, driftansvarig för det centrala reningsverket, Vidöverket. Tillsammans gjorde de i slutet av mars 2009 en detaljerad utvärdering. Pers rapport redovisar 29 akuta åtgärder, med utförandeansvar, tidsplan och direktiv för arbetenas uppläggning.

– Fosforreningen måste prioriteras, förklarade Per Kullgren. Arbetet med att ställa om driften för kemisk fällning kunde vi börja med direkt. Verket är ju förberett för fosforfällning med lamellsedimentering. Och alla funktioner är försedda med reserv.

Men hur kunde det komma sig att den biologiska fosforreningen inte fungerade och hur skulle man få igång den?

– Omrörarna i anaerobsteget måste förses med större motor och växellåda, berät­tar Lars Skoogh i telefon från Bohus­län. Deras driftström var 97 procent av märkströmmen. Vid ökat motstånd löste motorerna direkt.

Lars-Åke Henriksson från Emendo i Jämtland förklarar dagsläget.

– Viss maskinutrustning klarar inte kontinuerlig drift och det finns några punkter i reningsverket där slam kan ansam­­las felaktigt. Detta måste åtgärdas, för att fosforn ska kunna avskiljas optimalt i slamfasen. Nu lämnar den reningsverket i löst form. Det ger höga utgående fosforvärden. Det innebär också att allt kol blir tillgängligt för denitrifikation. Totalkvävet i utsläppspunkten har legat mellan 5 och 10 mg/l. Nu måste vi först få ordning på mekanik och elektronik. Sedan kan vi börja trimma reningsprocessen. Då ska det inte vara svårt att få igång den biologiska fosforreningen.

Verkets slutsteg är två våtmarker, den ena en täckt stenkista, den andra ett stort trädbevuxet område. De har drabbats av smärre problem på grund av den höga fosforhalten men behöver inte några speciella åtgärder.

Överskottsslam från aktivslamdelen förtjockas i en stor Imhofftratt och leds till ett förlager. Hit kan också organiskt avfall från storkök köras.

– Vi räknar med att testa mottagning av fettslam från Milko så snart avtal och tillstånd är klara, berättar Per Kullgren. Det kan, liksom vår lyckade satsning på avfalls­kvarnar, trygga koltillgången i renings­processerna.

En våtkompost, med syreinblåsning och förvärmning i värmeväxlare fylls på satsvis från förlagret. Uppehållstiden är cirka sju dygn.

– Våtkomposteringen hygieniserar slammet och bryter ner organiskt material till mineraler och närsalter, enligt Lars Skoogh. Kravet för hygienisering är lägst 55 grader, men vi har bara nått max 45 grader. Den låga belastningen på verket ger för dålig kol- och syretillgång.

Slammet avvattnas på en vassbädd med tät botten. Vätskefasen samlas upp i en lagringstank för näringsrikt vatten, avsett för användning i närområdet. Slamresten i vassbädden blir jordförbättringsmedel.

Hans Eriksson visar den rena, snygga anläggningen. Många av de rapporterade bristerna har åtgärdats, men där finns mycket kvar att göra. Efter ett år på Vidöverket och tre veckor på Sättersviken har han lärt sig hur reningsverk med dator- och styrsystem ser ut.

– Nu behöver jag få tid och hjälp för att sätta mig in i alla detaljer i process- och styrsystem så att jag kan få ut något av intrimningsplanerna, säger Hans. Om jag inte förstår vad det är jag gör, kan jag inte uträtta något. Som tur är har Gunnar Dahlgren och jag jobbat tillsammans förut, på mitt gamla jobb. Och mitt nya jobb verkar väldigt intressant.

Driftrapporten från 2008 medförde ett föreläggande från Länsstyrelsen. Renings­verket måste inrättas för kemisk fällning. En plan ska upprättas för återgång till biologisk fosforrening. Föreläggandet, med krav på redovisning senast 1 september 2009 nådde gatukontoret den sjätte juli. På gatuchefens bord låg då bland annat planer för utbyggnad av ledningsnät, taxehöjningar och personalförstärkning i anknytning till VA-driften.

– Det har varit ett långt och arbetsamt år, summerar Per Kullgren. Som väl är har vi duktiga medarbetare och ett bra arbetsklimat. Vi har också ett gott samarbete med berörda myndigheter.

Text: Pelle Hakeman

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.