Svenska MistraPharma är ett av världens mest omfattande ­projekt för forskning kring ­läkemedel i miljön. Flera av Sveriges ledande forskare deltar med syfte att identifiera de mest miljöskadliga läkemedlen och rekommendera lämplig reningsteknik.

Numera hittas läkemedel överallt i vattenmiljön. I Europa och Nord­amerika är halterna ofta relativt låga. Källorna är hushåll och sjukhus och läkemedelsresterna sprids via avloppsreningsverken. Men nya undersökningar från flera länder visar att även fabriker som tillverkar läkemedel lokalt kan stå för betydande utsläpp.

För att hålla kostnaderna nere flyttas allt mer av tillverkningen av läkemedelssubstanser till Kina och Indien med svåra miljöproblem som följd. Svenska forskare vid universiteten i Göteborg och Umeå har visat att avloppsvatten i Patancheru i Indien innehåller extremt höga halter av flera olika läkemedel inklusive flera bredspektrumantibiotika.

– Även när vi spädde ut avloppsvattnet 500 gånger var det giftigt för fiskar och grodor, säger en av forskarna, docent Joakim Larsson vid Göteborgs universitet.

Forskarna har också i en nypublicerad studie undersökt läkemedel i såväl yt- och grundvatten som dricksvatten i Patancheru.

– Såvitt vi vet har vi funnit de högsta halterna som någonsin uppmätts i dricks­vatten och ytvatten, säger Joakim Larsson.

Användningen av läkemedel ökar. Två faktorer är drivande för utvecklingen. För det första blir människor i den rika delen av världen allt äldre och ådrar sig flera livsstilssjukdomar samtidigt som de ställer allt större krav på hälsa och välmående. För det andra lägger de forskningsintensiva läkemedelsföretagen ner stora summor på att ta fram nya läkemedel och de måste hämta hem både utvecklingskostnader och vinst innan patenten går ut.

Under senare år har brister i dagens läkemedelsanvändning hamnat i fokus. Behov av ökad kunskap om miljörisker, förbättrade reningsmetoder och skärpt lagstiftning diskuteras av miljöorganisationer, forskare och myndigheter i många länder.

Svenska MistraPharma är det kanske hittills största sammanhållna forskningsprojektet i världen som har målet att bidra till en helhetssyn på miljörisker och åtgärdsbehov. Forskningsstiftelsen Mistra står för finansieringen under fyra år med drygt 44 miljoner kronor. Flera ledande forskare från universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm, KTH, Uppsala och Umeå deltar. Formas, Vetenskapsrådet, Naturvårdsverket och Sida bidrar också med resurser för att komplettera gruppernas forskning.

– Projektet står på fyra ben, berättar programchef Christina Rudén, docent på KTH i Stockholm. Vi ska identifiera de läkemedel, förutom bland annat antibiotika, som utgör de största miljöriskerna och rekommendera bättre avloppsreningsmetoder. Dessutom ska vi utveckla säkrare testsystem för att tidigt kunna identifiera miljöfarliga läkemedel. Information och nätverksbyggande ingår också i vårt uppdrag.

Cirka 200 läkemedelssubstanser, av de 1 200 som används, har mätts upp i vattenmiljön.
Läkemedel skiljer sig från andra kemikalier. Eftersom de är designade att redan i låga doser påverka specifika biologiska processer kan även små koncentrationer påverka till exempel fiskar, som har en liknande genuppsättning som människor.

– I en första teoretisk beräkning av de cirka 800 läkemedelssubstanser som ingår i projektet har vi därför utnyttjat likheten mellan människors och fiskars fysiologi för att fastställa potentiella risksubstanser, säger Christina Rudén.

Resultatet blev 121 läkemedel, som bland annat olika östrogener, mediciner mot högt blodtryck, depressioner och psykoser. Forskare i Umeå håller nu på att mäta dessa i fisk som exponerats för renat avloppsvatten från reningsverken Gryab (Göteborg), Henriksdal (Stockholm) och Ön (Umeå).

– Av de drygt 30 läkemedel som hittills har analyserats har 18 hittats i fiskarnas blod, vissa av dem i plasmakoncentrationer som är i nivå med eller till och med högre än den terapeutiska plasmakoncentrationen i människa, säger Joakim Larsson.

Resten av substanserna kommer att testas i år. Därefter kommer ett antal läkemedel att prioriteras för ekotoxikologiska studier, och de som identifieras som högrisksubstanser kommer att studeras i kroniska reproduktions- och utvecklingstoxikologiska studier på fisk och groda.

Parallellt kommer också olika testmetoder att jämföras med regulatoriska standardtester, det vill säga de som gällande lagstiftning kräver. Idag är de utformade för att undersöka allmän giftighet orsakad av industrikemikalier och Christina Rudén tror inte att de är lämpliga för läkemedel:

– Vi behöver testmetoder som är känsliga för de verkningsmekanismer som läke­medlen representerar. Det är något annat än traditionell giftighet. Läkemedel är utvecklade för att ha låg toxicitet. En väg att gå kan vara den screeningteknik som utvecklas vid Göteborgs universitet. Genom att studera förändringar i genuttryck kan man till exempel få information om vilka biologiska processer som påverkats.

Sedan början på 2000-talet regleras humanmedicinska läkemedel av EU:s direktiv om miljöutvärdering. För nya läkemedel måste man utvärdera vilka miljörisker användningen av medicinen kan ge upphov till. Miljöut­vär­de­ringen har dock begränsningar. Den omfattar varken äldre läkemedel eller miljöeffekter när läkemedlet tillverkas eller kasseras. Den svenska regeringen har därför gett Läkemedelsverket i uppdrag att utreda möjligheten att skärpa miljökraven vid tillverkning av läkemedel, både inom och utom EU.

I Europa finns det inga miljökvalitetsnormer för läkemedel i yt- och grundvatten. Inom ramen för vattendirektivet är det däremot möjlighet att även inkludera läkemedel i åtgärdsprogrammen. I Tyskland finns det till exempel rekommendationer för vattenkvalitetsstandarder i ytvatten för vissa läkemedel.

Ett och ett halvt år efter projektstarten är det miljöeffektstudierna som har kommit längst. Men nu har även arbetet med att utveckla bättre reningsmetoder dragit igång.

– Resultaten från Stockholm Vattens läkemedelsprojekt utgör en utgångspunkt. Vi kommer att gå vidare med att utvärdera såväl de biologiska som kemiska och fysikaliska metoderna, säger professor Anna Ledin på Danmarks Tekniska universitet.

– Ju mer kunskap vi får om vilka läkemedel som utgör de värsta miljöriskerna och hur de svarar på olika reningsmetoder desto större möjlighet har vi att ”skräddarsy” reningsprocesserna.

Text: Lise-Lotte Nilsson

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.