Jan Eklind är nyanställd stats­inspektör på Livsmedelsverket och ska ägna sig åt säkerhetsfrågor inom dricksvatten­området. Den 1 januari 2011 ska alla större vattenverk i landet ha ­fullgott skydd mot skadegörelse och sabotage. Jan Eklind ska driva på den processen.

Med en bakgrund som agronom och många år som inspektör åt Krav har Jan Eklind en bra grund för arbetet, även om han måste lära sig en del om dricksvattenproduktion.

Hur är säkerhetstänkandet på våra vattenverk idag?

– Den erfarenhet jag har hunnit få är från att ha åkt runt på en del vattenverk i Uppsalatrakten, Stockholm och Västman­land. Jag har pratat med driftchefer och sett både nybyggen och stora och små vattenverk.

– Många jobbar behovsanpassat. Hän­der det någonting så stärker man sitt skydd, så de ligger lite efter hela tiden. Om någon till exempel tar sig in genom en dörr så förstärker man dörren. Tar de sig sedan in genom en balkongdörr så förstärker man den. Sedan förstärker man kontoret, sätter in grindar och larm. Man stärker efterhand.

– Bygger man nytt så tänker man direkt på larm och säkerhetslås och flyttar ut obehörigas utrustning utanför området vid till exempel vattentorn. Man är väl medveten om hur man ska göra och vad som driver inbrotten. För det är inbrott och stöld man skyddar sig emot. Sabotage­risken gissar jag att man inte upplever som så aktuell men man vet ju aldrig. Det kan finnas människor som hatar samhället och som vill skada.

– Säkerhetstänkandet för den dagliga dricksvattenproduktionen är alltså god men man tänker behovsanpassat.

Vilka är de allvarligaste hoten mot vattenförsörjningen?

– Det allvarligaste hotet är att man tror att det inte finns något hot. Särskilt att beslutsfattare inte ser det arbete som görs för att få fram bra dricksvatten i tillräckliga mängder. Att rent vatten tas som en självklarhet och att man därför inte skjuter till tillräckliga medel.
Vilka nyheter innehåller den nya föreskriften?

– Det är en knepig fråga. Vad är nytt och vad står tidigare? Det gick ut en remiss i början av 2008. Där refererades bland annat till kommunernas plikt att göra sårbarhetsanalyser. Varför måste man då skriva särskilt om skadegörelse och sabotage? Nyheterna är att vi definierar vattenverk som levererar till över 2 000 personer som sårbara och att en incident ger stora samhällskonsekvenser.

– Man ska nu skydda mot alla typer av intrång. Fysiska och via internet. Hela anläggningen, alla delar ska skyddas och det ska vara klart i hela Sverige den 1 januari 2013.

– Själva föreskriften i sig är en målföreskrift. Den talar om att det ska göras, inte vad som ska göras. Konsekvensen är att det är ett förebyggande arbete, inte bara reagera på händelser och då kommer vi tillbaka till att hotet är att man faller i god tro – att det inte skulle finnas några hot.

Vad är din roll i detta?

– Jag är anställd på Livsmedelsverket i Uppsala som statsinspektör inom dricks­vattenområdet med fokus på säkerhetsfrågorna. I första hand ska vi göra en kartläggning hösten 2009 på ett antal anläggningar.

Vilket stöd erbjuder ni?

– Vi har erbjudit kurser under 2009. De sista är i Malmö den 3 september och i Göteborg den 29 september. Sedan stöttar vi kontrolllmyndigheterna och har en vägledning för både verksamhetsutövare och kontrollmyndigheter. Jag tar gärna emot synpunkter från branschen i de här frågorna.

Text: Erik Winnfors

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.