Det särskilda reningsverk som sköter bräddvattenreningen i Karlskoga fungerar bra och driftchef Tomas Nermark är nöjd med satsningen. En av fördelarna är att huvudreningsverket får en mycket jämnare tillströmning av avlopp.

Vid årskiftet 2007/08 invigdes äntligen bräddavattenreningen i Karl­skoga, den så kallade Actiflo-anlägg­ningen. Ett extra reningsverk som är igång med full effekt på 7 – 8 minuters starttid.

– Vid 100-årsregn som vi hade förra året är det roligt att ha anläggningen, konstaterar driftchefen Tomas Nermark.

Karlskoga brer ut sig längs sjön Möck­eln. Här badar Karlskogaborna och den tillför också stora naturvärden till bygden. Under många år rann bräddvattnet från avloppsnätet rakt ut i sjön, inte ens något grovrens har funnits. Cirka fem procent av årsflödet bräddades och inte minst badvattnet i bukten stördes.

– Nu slipper vi debatten om badvattnet varje sommar. Samtidigt har sjön också varit på gränsen till övergödning, säger Tomas Nermark.

Under 1990-talet uppmärksammades de VA-ansvariga i Karlskoga på bräddningsproblemen vid flera tillfällen och 1999 ålades kommunen att ordna någon sorts bräddvattenrening.

– Man tittade på dagvattenmagasin, fingaller och andra lösningar men ville också kunna ta närsalter, berättar Tomas Nermark.

Valet föll på tekniken Actiflo från Krüger efter att ha testat den i en pilotanläggning. Processen bygger på en effektiviserad fällning med hjälp av fällningskemikalier, polymer och sand i ett lamellsedimenteringssystem. Den största skillnaden mot konventionell fällning är att mikrosand används som bärarmaterial.

– Vi hade en del barnsjukdomar med framförallt larm och styrning men sedan april 2008 har det gått bra, startat upp av sig själv och så vidare, säger Tomas Ner­mark.

Anledningarna till att man valt att ha ett helt eget litet reningsverk för bräddvattnet är flera. En är att huvudreningsverket ligger på en höjd några hundra meter ifrån bräddvattenreningen och att allt avlopp pumpas upp till verket. Nu slipper man lyfta en del av avloppet vid höga flöden, när det istället kan gå direkt till den nya anläggningen. Ett annat är att den gamla pumpstationen som låg på platsen tidigare var i behov av en grundlig renovering ändå. Både när det gällde energiförbrukning och arbetsmiljö var den gamla pumpstationen hopplöst föråldrad.

– Samtidigt med Actiflon installerade vi nya pumpar som drog ner driftskostnaderna, berättar Tomas Nermark.

Bräddreningsverket har alltså en mycket kort starttid, inom tio minuter ska reningseffekten vara 100 procent, men trots det så kan en del sämre renat vatten hinna tryckas ut innan verket är igång ordentligt. Brädd­reningsverket går igång automatiskt när flödena är så höga att avloppet rinner till.

– Vid ett kort häftigt skyfall blir utsläppsvärdena relativt höga. Är det kraftigt regn i flera dagar hinner anläggningen stabilisera sig och värdena går ner, säger Tomas Nermark.

Underhållet omfattar cirka en timme i veckan då anläggningen sköljs ur med sjövatten för att förhindra att svavelväte bildas under perioder då verket inte används. Det kan ändå finnas vissa svavelväteproblem just när bräddvattenreningen startas efter att den stått stilla någon lägre tid.

– Actiflon drar mycket fällningskemikalier och tillsynen ökar något. Även när den varit igång måste den spolas ren för att kunna stå stilla en period, säger Tomas Nermark som ändå tycker att anläggningen är värdefull att ha i systemet.

Som mest klarar bräddvattenreningen att ta hand om 5 500 kubikmeter i timmen. Totalkostnaden för projektet var cirka 35 miljoner kronor men då ingår även ombyggnaden av ytterligare en pumpstation som pumpar avlopp från de östra delarna av staden.

Text & bild: Erik Winnfors

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.