Patrik Johansson är i full färd med att njuta av alla nya upptäckter i VA-branschen.
Det är mycket att lära när man kommer från ett annat håll.

Det är synd att folk trivs så bra i VA-branschen, det gör att så få upp­täcker hur spännande den är. Han säger det med glimten i ögat, Patrik Johans­son, när vi träffas i Nässjö för att prata om hans nya jobb som VA-chef på NAV, Nässjö Affärsverk.

Självklart vill han att personalen ska trivas och vara arbetet och företaget troget men det bidrar samtidigt lite till att andra tekniker och ingenjörer inte fått upp ögonen för VA-branschens komplexitet.

Patrik Johansson studerade teknisk biologi när han läste på civilingenjörsutbildningen vid Linköpings universitet. Dröm­men var att få arbeta vid SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium. Han gjorde sitt examensarbete där och dit kom han också efter avslutade studier.

– Jag tyckte att det var spännande med brottsanalyser och DNA-analyser, säger Patrik.
Arbetet var ofta i centrum även för all­mänhetens intresse.

– Det man läste om i tidningen var det jag jobbade med på dagarna, säger Patrik.

I jobbet ingick att analysera och ­undersöka. I jobbet ingick bland annat att söka blodspår på brottsplatser. Spännande och givande men ibland kom den brutala verkligheten väl nära, berättar Patrik och tar arbetet med att analysera kniven som utrikesminister Anna Lindhs mördare ­använde som exempel.

Hur kul och spännande det än var att jobba på brottsplatser så blev arbetet lite monotont efterhand. Efter tre år på SKL såg Patrik en platsannons från en industri som tillverkar lack och färg i Nässjö­trakten, som är hans hembygd. När sedan sambon kunde få jobb i trakten också, ­bestämde de sig för att flytta.

Nästa steg i karriären kom efter tre år på färgfabriken. Nässjö kommun sökte ny VA-chef. Patrik läste annonsen och tänkte: “Wow! Det där är ju jag!”

– Teknik, personal, ekonomi och över alltihopa miljö, förklarar Patrik förtjust.
Den korta beskrivningen i annonsen gav inte branschen riktig rättvisa, har han kunnat konstatera senare.

– Det är spännande, man lyfter på locket och så finns det hur mycket som helst, säger Patrik.
Han är överraskad över att det är mycket mer teknik än vad han förstått ­tidigare. Komplicerade ingenjörsmässiga lös­ningar i både ledningsnät och på ­verken.

– Det är så oerhört brett. Kontakter med invånare och fiskesällskap, konsulter och den egna personalen, säger Patrik.

Att verksamheten är så komplex med kretsloppsfrågorna i grunden hela tiden känns också helt nytt.

– Det fattade jag inte vidden av tidigare. Det är så stort, fast Nässjö är en så ­liten kommun, säger Patrik.

Precis som i många andra kommuner är underhållet en stor utmaning. Det finns stora renoveringsbehov på anläggning­arna, 14 vattenverk och nio reningsverk. En annan stor fråga är avsaknaden av reservvattentäkt – utredning pågår.

– Sedan är det ledningsnätet som är rejält dåligt. Vi måste bygga upp en ordent­lig renoveringsplan, konstaterar Patrik.

Han tycker att det är väldigt positivt att få jobba med samhällssystemen och konstaterar att han på färgfabriken egentligen inte gjorde så stor skillnad. På VA-­avdelningen är det en annan sak.

– Tänk en smitta i dricksvattensystemet…, säger Patrik som lockas av ansvaret. Det är motiverande och stimulerande.

Lönen är ungefär densamma som på det tidigare jobbet, trots att ansvaret är så mycket större. Samtidigt är lönen långt ifrån den viktigaste faktorn, när det gäller vad som gör ett jobb bra, tycker Patrik.

– Det viktigaste för alla är motive­rande arbetsuppgifter. Att det är kul på jobbet, säger Patrik och berättar att det även är hans mål som chef. Medarbetarna ska känna sig delaktiga.

I en småstad är allt nära. Patrik är 32 år och är uppvuxen i Bodafors två mil söder om Nässjö. Han har gått i gymnasiet i Nässjö, han har spelat bandy och fotboll i Nässjö och han har många sociala kontakter i staden. Han är nu chef över personal som kan vara förälder till någon gammal skolkompis. Hans gamla bandytränare har kommit fram på stan och diskuterat kommunens VA-frågor och visst blir det en del gliringar från kompisar om att han jobbar med avlopp.

Patrik påpekar också att det är ­ansvarsfullt att komma in som VA-chef i en småstad.

– Man får tänka på att man representerar ett kommunalt företag även när man är ledig, konstaterar Patrik.

Att vara chef över en och annan förälder till någon kompis från skoltiden har inte varit några problem. För Patrik handlar chefsskapet mycket om att lyssna på medarbetarna och respektera deras ­yrkeskunskaper. Sedan han började i ­november 2008 har han fokuserat på att sätta sig in i verksamheten. Han konstaterar att medarbetarna är engagerade och med all rätt stolta över det jobb som uträttas. En kommentar från en av VA-teknikerna har satt sig ordentligt i Patriks medvetande: “Jag har världens bästa jobb.”

När han väl fått grepp om den egna kommunen blir nästa steg att bygga upp nätverk i branschen. Först med grannkommunerna men också i resten av landet.

– Det är intressant att det är så öppet med information. På mina tidigare ­arbetsplatser har allt varit hemligt, berättar Patrik.

Så är vi tillbaka där vi började. Ju fler lock man lyfter på i VA-branschen desto mer spännande saker hittar man. Synd på ett sätt att det inte blir så marknadsfört ­eftersom folk trivs så bra i branschen och stannar så länge.

Text: Erik Winnfors

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.