Cirkulations medarbetare i Eng­land, Frankrike och Italien har undersökt hur långt arbetet med vattendirektivet kommit. Det finns stora skillnader.

I England och Wales har miljömyndigheten Environment Agency fått ansvaret för att införa vattendirektivet. Resultaten rapporteras till miljö- och jordbruksmyndigheten Defra, som sedan sköter kontakterna med EU.

I december presenterades miljömyndighetens förslag för sammanlagt elva ­avrinningsområden i både England och Wales. Remissrundan avslutas i juni och den slutliga versionen presenteras i december. Fram till dess uppmanas företag, organisationer och allmänhet att komma med synpunkter.

De nya reglerna för vattenkvalitet kom­mer att få stora konsekvenser. Enligt dagens sätt att mäta håller sju av tio vattendrag god vattenkvalitet. Med det nya systemet kommer bara 23 procent att klara god status. Den siffran väntas öka till 28 procent under den kommande sexårscykeln.

Enligt Defra kommer huvuddelen av ansvaret för olika insatser att falla på vattenindustrin.

Både företag och organisationer har visat ett stort intresse för remissrundan. Däremot har få privatpersoner hört av sig.

I Frankrike har samrådet om vattendirektivet tilldragit sig mycket stort intresse. Sedan 30 år tillbaka finns sex vattenmyndigheter, som representerar något så när avgränsade avrinningsområden.

Förra året fick alla hushåll information om vattendirektivet. Responsen blev kraftig.
Vattenmyndigheten för Artois-Picar­die fick till exempel in 65 000 svar på ett frågeformulär, som hade skickats ut till två miljoner hushåll. Vattenmyndigheten för Loire-Bretagne fick in 85 000 svar. Dess­utom inkom 120 fritt utformade svar, framför allt från föreningar och intressegrupper. Som bilaga till ett av dessa svar fanns en namninsamlingslista med 5 000 underskrifter.

Utöver detta gav samrådet också upphov till mer än 400 möten och arrangemang av olika slag: debatter, teaterföreställningar, naturpromenader…

I Loire-Bretagne var den ursprungliga målsättningen att fördubbla antalet vattendrag i gott skick fram till år 2015, vilket skulle kosta 500 miljoner euro om året. Men eftersom allmänheten inte tyckte att detta var tillräckligt, har ambitionsnivån höjts till 61 procent. Under våren kommer förslagen till åtgärdsprogram att behandlas av myndigheter och berörda organisationer i Frankrike.

Italien ligger, tillsammans med Grek­land, långt efter de andra EU-länderna när det gäller tillämpningen av vattendirektivet. Landet riskerar att dras inför EU-domstolen av kommissionen om inget händer.

Det finns ingen bas för att kunna tillämpa vattendirektivet, eftersom det inte gjorts någon analys vare sig av miljöaspekterna eller den ekonomiska delen av förändringarna. Det saknas även myndigheter för en gemensam hantering av de mindre vattensystemen. I dag gäller en lag från 1994, som fortfarande inte genomförts fullt ut. Det saknas fortfarande myndigheter och organisationsmodeller som den ­lagen förutsåg.

En organiserad vattenkontroll finns i alla fall, och den utförs av regionala miljöbyråer. De har dock små resurser, och i praktiken finns ingen rejäl överblick över kvaliteten på det italienska vattnet i sin helhet.

Italien har i dag 40 vattendistrikt. Sju är riksomfattande, övriga är regionala eller interregionala. De är uppdelade efter älvar och vattendrag och de boende inom vattendistrikten betalar avgift till dem. Detta system ska nu helt göras om och i framtiden kommer det antagligen att finnas åtta distrikt.

Detta är ingen fråga som italienarna ­talar om eller tänker mycket på, och media har överhuvudtaget inte tagit upp frågan. För regeringen gäller samma sak. Enligt branschorganisationerna har vattenfrågorna ingen stor prioritet inom regeringen, om det inte handlar om frågor som får uppmärksamhet i media, som privatisering av distributionen eller tariffer.

Branschorganisationerna är också pessimister när det gäller Italiens möjligheter att hänga med i direktivets riktlinjer, eftersom det inte finns någon vilja att investera i dessa frågor.

Text: Jon Pelling, Stefan Andersson & Kristina Wallin

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.