Ja, här finns utrymme för lustigheter när Strängnäs till sist har tagit steget till att lösa dricks­vattenbehovet minst femtio år framåt. Strängnäsborna blir från och med januari 2009 ännu mer stockholmsberoende när vattnet blir gemensamt genom en tre mil lång överföringsledning som dras tvärs igenom vattentäkten Mälaren.

Direkt vid mötet med VA- och renhållningschefen Jörgen Westerlund är det klart att han är en upptagen man. Just nu vikarierar han dessutom som samhällsbyggarchef. Jörgen berättar historien om dricksvattnet i Strängnäs.

– Det började runt år 2000. Försom­maren var mycket torr och folk började vattna tidigt. Och så fick vi några läckor som gjorde oss fundersamma. Hur var det med kapaciteten i Visholmens vattenverk? Det var dags för ett samtal med politi­kerna.

Til vattenverket har använts ett inducerat sjövatten, alltså Mälarvatten som tränger igenom marklagren i stranden och tas från brunnar en bit upp på land. Dessutom har man använt en liten andel grundvatten från grusåsen under vattenverket. År 2006 konstaterade kommunen i en miljörapport att kapaciteten räcker för dagens behov men knappast för framtidens. I samma rapport listades fler problem:

– Verket ligger nedströms väg 55 mot Enköping. En riskanalys visade att det skulle ta fyra timmar för exempelvis oljan vid ett haveri att ta sig fram till råvattenintaget. Vägverket bedömde läget som ett av de värsta ur risksynpunkt i hela Mälar­dalen:

• Hög råvattentemperatur sommartid.
• Det finns inte utrymme att bygga en långsam- eller kolfilteranläggning inom nuvarande område.
• Farhågor om förekomst av uran i råvattnet skulle kunna innebära särskild behandling.

Sedan konstaterades också att det alldeles utanför staketet finns strandbad, minigolfbana och småbåtshamn. Vattenver­ket är idag omgärdat av stadsbebyggelse. Det är alltså en mycket attraktiv del av innerstaden som fram till i dag har varit avsett för dricksvattenproduktion. Att slopa vattenverket och använda området till annan verksamhet tände direkt de förtroendevalda och blev tidigt ett självklart begrepp. Snart egentligen det enda alternativet till ny dricksvattenförsörjning. Det var inte frågan om utan snarare när beslut om nedläggning skulle tas. Att ha kvar vattenverket på Visholmen var kört redan från början, så att säga.

Med Visholmen ute ur bilden har kommunen tre alternativ att ta ställning till:

• Överföringsledning från Stockholm.
• Nytt vattenverk på annan plats,  i Stallarholmen. Färdigprojekterat av VA-ingenjörerna – kostnadsmässigt likvärdigt med Stockholmsalternativet.
• Överföringsledning från Eskilstuna. Förslag framtaget av Eskilstuna Energi & Miljö gemensamt med Strängnäs Vatten – kostnad något högre än övriga två alternativ.

Stockholmsalternativet som nu förverkligas berättar konsulten Anders Ward om. Anders var tidigare projektchef på Stockholm Vatten (SVAB) och ansvarig för Strängnäsprojektet åren 2004 – 2006. Nu är han anlitad som tekniskt stöd åt Sträng­näs genom Structor Nyköping. Han berättar att det var Åke Jonsson, också han tidigare på SVAB, som fick en idé strax före julen 2003. En kontakt med dåvarande VA-chefen i Södertälje Per Sandin gick ut på att Strängnäs och Södertälje skulle göra gemensam sak eftersom den senare behövde reservvatten.

Efter en tid drog sig Södertälje ur på grund av ekonomin. Kostnaden på tio miljoner ansågs för hög då. I stället klev Ekerö kommun 2005 in som delfinansiär på del­sträckan genom kommunen. Till Björkö (där världsarvet Birka ligger) görs ett avstick som Riksantikvarieämbetet bekostar. En första kontakt med Strängnäs togs av SVAB i januari 2004. Det ledde senare fram till ett förslag som presenterades för Strängnäs i juni samma år.

Det dyrare Eskilstuna föll bort på grundval av VA-lagens krav på kostnadseffektivitet.  Därmed återstod två alternativ. Båda likvärdiga ekonomiskt totalt men med en väsentlig skillnad – investeringsbeloppet i nuläget. Ett nytt vattenverk skulle innebära att Strängnäs måste punga ut med hela 200 miljoner direkt medan ledningsalternativet stannade på 100 miljoner. Avtal som nu ingåtts med SVAB ­innebär nämligen att företaget bygger och förvaltar överföringsledningen mellan Nors­borgs vattenverk och Strängnäs kommungräns i femtio år. För det åtagandet tar SVAB ut en extra avgift per kubikmeter utöver den så kallade grannkommuntaxan, samma som SVAB tillämpar gentemot ­övriga vattenanslutna kommuner.

Hur gick resonemanget innan det slutliga beslutet som kommunfullmäktige tog i oktober 2005?

– Jo, det fanns några röster för eget vattenverk. ”Vi kan själva och vi vill vara oberoende, arbetstillfällen förloras” och så vidare, men en betydelsefull faktor var nog investeringsbeloppet. Här kan jag nämna att det minskade personalbehovet har lösts genom naturlig avgång och omplaceringar, säger Jörgen Westerlund.

Enligt Jörgen var det ingen vinst i det tidigt borträknade alternativet att bygga om det gamla verket.

– Flera kostnadsberäkningar gjordes för att om möjligt bygga ut det befintliga verket. Att jag förordade SVAB-alternativet var mycket tack vare Norsborgs betydelse i regionen. Vattenverket försörjer flera hundra tusen abonnenter med dricks­vatten. Ta till exempel den höga temperaturen på råvattnet. Det är problem för Visholmen men även för Norsborg. Den dagen när myndighetskraven skärps behöver vi inte agera ensamma. Hos SVAB finns en färdig utredning där råvattenintaget flyttas till Björkfjärden med garantin aldrig över tolv grader i utgående dricks­vatten från vattenverket. Investeringen på 200 miljoner blir det många som bidrar till. SVAB kommer även att ge oss stöd i konkreta frågor, utbildning och erfarenhetsutbyte, argumenterar Jörgen Westerlund.

Jobbet med överföringsledningen har gått smärtfritt. I mitten av oktober återstod cirka två kilometer. Runt månadsskiftet oktober/november skulle den två mil långa sjöledningen (500 PE, PN 10, SDR 17) mellan Mariaudd och Herresta provtryckas. Här nämner Anders en nyckelperson av stor betydelse. Karl-Arne Forsman, ansvarig för SVABs huvudvattennät som i dagarna utökas fram till Strängnäs kommungräns.

– Kommunen höjde taxan med åtta procent vid årsskiftet. Minst 15 procent till under de närmaste åren behövs med anledning av den nya dricksvattenförsörjningen. Tyvärr har vi tappat två storförbrukare, P 10 och Hemglass, motsvarande 500 villor, säger Jörgen Westerlund.

Ekonomin igen. Visholmen har ­använts för VA-ändamål under många år. Nu lämnas området till andra som kan utnyttja det mycket attraktiva läget. I första hand är det troligt att kommunen – alltså skattekollektivet övertar området för planläggning. Därefter sker eventuell försäljning av tomtmark. På min fråga om vilken ersättning som VA-abonnenterna får när området nu kan användas till andra ändamål svarar Jörgen Westerlund.

– Eftersom ingen arrendeavgift har betalats under alla år kan VA-kollektivet inte kräva någon form av ersättning. Inte ens bidrag till rivning och återställande av tomten är aktuell.

Så för VA-abonnenterna är det bara att betala rubbet?

– Ja.

Text: Anders Karlsson

Fler bilder, faktarutor, tabeller, etc, kan finnas i den tryckta utgåvan av Cirkulation.